Soft att vi körde tre mil till Jungfrusunds Marina för en god lunch. Tre mil för att lasta ur barn i ösregn. Springa utan paraply till restaurangen. Trängas med (typ) tusen hungriga, öltörstande tyskar för att få beskedet att det är fullbokat…
Seriöst började den utsvultna, blöta mamman till de två blöta trötta, hungriga barnen nästintill att grina en skvätt där. Otur att den där mamman var jag.
Men med stöd av övriga familjemedlemmar där i all misär samlade jag kraft, förbrände de sista frukostkalorierna och lyckades med nöd och näppe sedan ratta oss Sjöpaviljongen i Alvik.
Och om det var underbart att äntligen sätta sig där!
Så nu, en lättöl, en läksallad (räksallad) och en latte senare mår jag som jag förtjänar (dvs bra) igen! Bara synd om mina stackars föräldrar som får så tråkigt väder när de kommer hela vägen från Göteborg och semestrar i kungliga hufvudstaden.
Alsira – en liten bortskämd ung dam. Alltid full service när släkten är around.
Hon kommer bli dyr i drift har jag en känsla av…