Älskade Molinar

Att vi valde att bo här är nog det bästa beslutet vi tagit. En natt i detta hus, eller radhus eller vad jag nu ska kalla det, tog det, sen kände jag mig som hemma. Tror det är nåt med havet. Måste vart sjöjungfru i mitt förra liv.

Att efter en dag på IKEA och efter x antal skruvade skruvar kunna ta ena ungen på armen medan andra bär strandväskan, och på 30 sekunder (eller 121 steg som Alsira räknade det till) vara på stranden, är magiskt.

Lyxigare kan man nog inte ha det.

Ett skrivbord, en skrivbordsstol, två byråer, tusen svordomar samt med avsaknad känsel i hand och underarm gick vi alltså dessa 121 steg och jag hade nästan pallat en IKEA-möbel till. Nästan alltså.

Äntligen idag blev det mitt första ”riktiga” träningspass på nya gymet Illes, ett stenkast från kidsen skola. Förbaskat bra tajming med barnpassning som öppnar i princip i samband med lämning. Tecknade dessutom deras ”VIP-membership” med tillgång till deras SPA, och för en liten extra slant kan man lämna in småmonstren i hela 3 timmar!

Lite länge kan tänkas, men det händer ju att man nervsammanbrottar ner både sig själv och sin omgivning emellanåt och då känns det ju som ett trevligare alternativ än psyket.

Och dagar då barnpassningen inte är öppen är det ju inte fy skam att sätta plutt i vagn och ta en morgonpromenix här…

Näpp, nu är det 1 minut till Sim landar från LA så dags att röra sig på flygplatsen! ❤

Annonser

Hästar, Vingård och Skorpioner…

En av Alsiras nya BFF:s mamma var härligt gästvänlig och bjöd ut oss till deras häst- och vingård idag. Så himla vältajmat när jag ändå är ensam med barnen (förutom Silas då) och inte hade något bättre för mig än att snickra och svära över IKEA-möbler.

Så sagt och gjort, efter frukost, lite skruvande, och den spännande upptäckten av skoripion nummer 2 (modell större) begav vi oss mot Ses Rotes.

Söt ändå… Gulp.

Efter lite sedvanligt GPS-strul hittade vi i alla fall fram till detta magiska ställe. Alsira och kompisarna busade, gosade med hästarna och avslutade med lite ridning både runt vingård och på banan.

Man slås ju emellanåt om hur underbart livet är. Hur vacker denna ö är. Och hur faktiskt mycket jag skulle vilja få igång livet här. Vill inte åka hem till 3 grader i Oktober. Skrapa rutor och bråka med barnen om regnkläder.

Men är också medveten om att jag än är i förälskelsestadiet. Trots 2 skorpioner på 3 dagar.

Dumpad i ett kaos

Ett dygn i lägenheten, eller inte ens det, hade jag med mannen
innan han dumpade mig för festligheter i L.A.

Så med lätt stress står jag nu i något som mer liknar en krigszon än ett hem. Men vad gör man inte för sin mans partybehov? He he nä, är faktiskt stort födelsedagsgalej för systerns företag som fyller 20 år så jaa… Får lägga det på mitt pluskonto inför framtiden helt enkelt.

Här är väskor och grejer från golv till tak och noll förvaring. Eller hyfsad förvaring kan jag kanske säga, många garderober, dock NOLL galgar vilket gör det hela en gnutta problematiskt.

Får dessutom besök av älskad vän från Sthlm imorgon så har helt enkelt inget val än att tillbringa denna dag på IKEA. Har heller ingen barnstol till Leonard vilket inte direkt underlättar.

Inser också att jag packat för att aldrig återvända. Har så mycket kläder med mig att det är helt vansinne. Ser redan nu hur mycket jag inte kommer använda. Men blir kanske bra insikt, det jag inte kommer använda denna tid kommer jag skänka bort här nere. Skrämmande vad kläder man har men ändå aldrig ”hittar nåt”.

Näpp, klockan passerat 07, dags att väcka stora tjejen min, idag ska det badas med skolan! ❤

…soft ändå.

Skorpioner osv…

Idag kom dagen vi sett fram emot ett tag nu!
Att flytta till vårt ”riktiga hem”!

Vägen till dörren gick kanske inte riktigt som planerat men nu är vi i alla fall här och på plats!

Dagen har dock varit en av de svettigare hittills, men effektiva kan man då inte kalla oss annat än! Lämnade Alsira på skolan vid 10, hämtade Simon på flygplatsen – han har varit i Sthlm och busat med Silas om jag inte nämnt det. Åkte sedan och fixade gymkort vilket jag längtat efter så sjukt mycket! Och underbart är att jag nu även kommer kunna både ”spa:a” och gymma med min man minst 3 dagar i veckan då barnpassningen är öppen! Simme verkar inte lika taggad men det kommer vi råda bot på.

…hungriga blev vi sen, så italiensk lunch i Santa Ponca fick stilla den. Fullkomligt hem och råpacka i ett jä*la tempo efter det men pizzan och chévresalladen behövde bort, plus i kanten en förbannad och genomsvett Leonard gjorde passet fulländat för halva familjen.

Men tillsut åkte vi med en bil så packad att vi fick lämna bilbarnstol på parkeringen och bara en plats ledig, som en galet svennig ”Sunes sommar familj” mot skolan för att hämta Alsira. (Tur hon ännu inte fattat vad som är pinsamt och så vidare…)

Sedan fortsatte dagen mot mäklaren för att få nyckel – allt flöt på fint, dumpade av alla väskor, Alsira, Leonard och mig i huset och Simon vände i på studs för nästa lass. Kvar stod jag i nåt slags hav av väskor utan koll på vad som var vad och vart som var vart. Typ. Och det med en trött och gnällig 10-kilos, väldigt söt, bebis på armen.

Var bara att försöka andas så gott jag kunde och ändå packa upp det jag kunde med honom på kroppen. Man vill ju bara göra allt på en gång i dessa lägen, i alla fall jag! Otålig kan man nog kalla mig.

Nu är vi i alla fall här. Klockan är 21:12 och eftersom varken jag (eller Simon) förts begrep hur man får igång gasen till spisen, så ska vi nu äta värmda ”fryspizzor”. Fast rätt mysigt ändå!

Och nu efter lite detektivarbete har jag hittat gasvredet och en livs levande skorpion…. Heheheh soooft…

Simon tvingades döda den medan jag panikade lite…

Men nu, finnally lyxmiddag, ”molinar style” ❤

Alsira käkar minipizzor och kollar youtube. Inte haft varken wi-fi eller tv på 2 månader nu, har varit lärorikt måste jag säga! Så igår var det lite fritt fram ett par timmar. Men snart är stränga mamman tillbaka… Så gäller att passa på…

Sista natten med…

Sista natten med gänget i fantastiska Port d’Andratx.

Hela dagen har gått åt att tvätta, packa, maxbada i poolen, äta konstiga konstellationer av mat för att äta ur det sista, leta efter borttappade skor, leksaker, hörlurar och så vidare…

Vid 15-tiden var jag helt slut av att ha haft min älskade 10-kilosbebis Leonard på armen sedan 06:00, frågade Alsira vad hon tyckte. Och vi var rätt överens om att vi behövde jobba oss 81 trappsteg upp till bilen för att åka ner på byn å göra ”nåt”. Så efter att ha kollat in alla butiker vi redan kollat in x gånger landade vi på mysiga Cappuccino, i deras gungstolar precis längs promenaden. Så himla mysigt.

Alsira gick på en cheesecake och jag lite vino blanco. Satt under denna timma och ”whatsappade” (för det är ju det spanjorerna kör med) på spanska med Alsiras ena ridlärare.

Jag sa lite ”hola” och ”buenas tardes” och låtsades fatta lite mycket tror jag , hahah, så hon messar mig på spanska. Improvisation är min grej tydligen.

Men säger bara det, Google Translate, galet vad grymt det är! Har gafflat som den värsta mallorqindonnan här idag måste jag säga! Blir dock snäppet klurigare när vi möts i stallet på tisdag!

Kommer sakna detta ställe, men tack å lov är Mallorca inte världens största ö precis, så lär bli lite week-ends hit tror jag allt. Och ärligt talat , OM jag längtar efter lite ”beach life”!