”släpp mig mamma”

Idag var en speciell dag för en mamma. Dagen då jag för första gången blev töntig.

Det var på väg till dagens kalas till dagiskompisen.

Jag tittade på min dotter och jag såg min egen spegelbild, min älskade underbara 6-åring.

Hon säger till mig ”Mamma, man måste inte ha klänning och strumpbyxor på kalas”..

”Jag vill ha shorts, trasiga (!!!) tights och t-shirt med tryck..

Jag minns som igår hur jag alltid vägrade ha samma som alla andra. Hade tjejerna klänning skulle jag ha byxor.

Hade de rosa skulle jag ha blått.

När de köpte mountain-bikes skulle jag ha damcykel från loppis.

När alla skulle lära sig skriv modern skrivstil skulle jag lära mig gammaldags skrivstil.

..mmm man kan nog dra ngn slags slutsats att jag alltid haft behov av att gå mot ”trafiken”..

Och kan inte annat än säga att jag ser att saker och ting går igen…

 

För min del, så länge man följer sitt eget hjärtas röst, så blir det rätt…

 

Men åter… Yes, punk-outfit typ… och kan även tillägga att jag färgade fröken envis hår rosa för en vecka sedan… #pinkpunkpower

Hur som, helt fab gedårande vad hon än klär sig i är hon ju – SÅ KLART!

Vi åkte vi till slut till kalaset, paket till killpolaren, coola svarta fjädrar påtejpade på paketet.

Outfiten slutade med tights med katter på, gula jeansshorts med fransar, t-shirt med tryck, blå rosett i håret, mammas läppglans och glitterskor, och dunväst. Väst är för övrigt sjukt coolt.

Hon var nöjd. Och mamman lika så.

Gick upp mot huset, hand i hand, glada, fräcka, tillsammans. Men, fan, sen plötsligt!

-”Mamma, hallå, släpp!”

..åååålright.. inte läge hålla handen lägre tydligen.

Yes box, inga problem. Men faaan, redan?  .Men japp mamman fattade. Just i denna sekund.

Idag. Idag denna söndag, då blev mamma töntig. Kan tydligen inte hålla hand offentligt lite hur som helst vart som helst. 

För min lilla tjej har blivit stor. Hon är stor nu. I alla fall ibland.

 

Fast tror det är lite sunt. Blev också lite glad. Samtidigt stolt som chockad som tårögd som ja… det var litet men stort.

 

Min fina fina underbara älskade! Mamma vill hålla din hand så länge hon lever. Det kommer inte du vilja. Men när än du önskar finns min han här för dig.

Alsira, mitt första barn, min dotter. En av mina två stoltheter. Ni mina barn, mina skatter, ni gör mitt liv värt att leva.


Bästa tjejen jag vet!

Annonser

BON BOOM DIA <3

Måndag förmiddag, lunch kanske snarare.

Har ni haft en skön helg?! Vi hade vänner över från Brasilien så vi drog till Skansen lite lagom klassiskt så där.. Hösvädret är ju totally amazing så såklart vill man ju ta vara på det och alla fantastiska färger som vi omges av ett kort tag till.

Kidsen red ponnys och busade, kollade björnar, lodjur och lemurer. Och så klart kanelbullar å kaffe. Sjukt nice är ju Skansen när vädret är på vår sida.

ulrica strand IMG_9996 IMG_0005

 Lilla stora tjejen, killen och mamman!
Kärlek kärlek kärlek! ❤

6 MÅNADER ÄR FASEN NOG

Kolsvart ute, andra advent och vecka 26 är sedan igår här. Nu börjar jag tröttna på att vara gravid. Precis som med Alsira i magen konstaterar jag att det är lagom att vara gravid 6 månader. Sen är man fasen trött på det. Synd att inte den lille knodden där inne är färdigbakad bara…

v26

Mamma sitter inne och leker med Alsira och jag ligger raklång på soffan, dricker kaffe och kollar Pokemon. Snart dags att styra frukost. Har verkligen längtat efter det. Oavsett hur mycket man äter av ett julbord så mår man liksom lite småilla efter. Så skönt att börja på ny kula idag. Inga svulliga julgrejer ska då ner i min mage idag. Bläk.

DET VAR DEN SOVMORGONEN DET

Nån direkt sovmorgon är en överdrift att säga att jag fick…

Alsira körde partymorgon på sitt monsterhumör. Det innebär i klarspråk att inget duger och så fort något erbjuds, exempelvis morgongröt så blir hon sur. Och då menar jag sur.

Så efter att ha legat och försökt stänga igen mina små öron i vad som kändes som 2 timmar, men i själva verket var 30 minuter, gick jag upp. Men halv åtta fick jag åtminstone ligga ner.

Tillslut har vi alla i alla fall lyckats få i oss god frukost och Alsira blev tillslut glad och nöjd när hon fick busa med Splif i sin gåstol. De är så roliga att se. Alsira kör efter Splif samtidigt som han försöker slicka henne på öronen. Det är nämligen det bästa Splif vet – människoöron.

Idag ska vi in en sväng till stan, kika runt lite, köpa med oss lite grejer till gänget i LA vi ska besöka (Simons 2 systrar med tillbehör) samt reklamera min iPhone som surrar konstant när man pratar med någon. Något störande.

20111009-093346.jpg