Catching Up!

Hade visst lovat mig själv så smått att föra någon form av ”resdagbok”. Om det nu bara blir ett år vilket vi förvisso inte hoppas, så blir det väl sannerligen ett av dem som kommer komma att sticka ut. Så lite skärpning.

Tiden rusar här, som överallt. Silas är hemma och det känns underbart att vara en enad trupp igen, äntligen. Minns knappt var jag var sist men men.

Här på Mallorca har vi precis tackat av ett gäng härliga gäster från både Stockholm och Los Angeles och Simme är i princip back on track efter efter att ha blivit minst sagt utmanad i baren 4 kvällar i sträck.

Finns ju btw ett visst underhållningsvärde i att sitta i soffan med sin 8-månaders och dricka kaffe och kolla tv vid 07-rycket en söndag och vänta in de grabbar som ännu inte kommit hem.. Minst sagt intressanta diskussioner när så skedde! Hahahha herre gud, underbart!

Beach Boys

Boysen har haft kul och jag har glatt fått följa med på det som var lämpligt, hahaha, och det räckte gott kan jag säga. Ibland inser man tydligare än annars hur nice det är att lägga sig 22 istället för 06… Även om jag kan vara rätt stökig jag med när det väl beger sig som de som känner mig vet.

Silas hann precis hem till lagfotograferingen med sitt lag San Fransisco som leder ligan!!!
På Mallis tar man självklart en bärs under fotbollsträningen. Det är en regel.

Eftersom vi numer är 5 i familjen och vår kära vän Stenfors var här fick vi vara kreativa. Vår Audi må vara minst sagt lång – ingen fördel i Palma om jag säger så – men plats för både barnvagn och glade Stenfors gick lätt att lösa i alla fall. 🙂 Självklart skulle alla med till Silas lagfotografering – hey, det serverades ju öl!

Lite skämt å sido (men ändå inte), oavsett, han är så himla modig! Gick super, vi stod bredvid medan han bland säkert 60-70 kids i olika åldrar fotades och trixades.

Stolt kille, stolt mamma, stolt pappa. Skål.


Att ha fått hem Silas känns så otroligt underbart, alla som har ett barn vet ju hur lång tid 6 veckor är ifrån varandra. En evighet. Nu har vi förvisso setts och hälsat på honom och så, men ändå.

Vi hann inte mer än komma halvvägs till flygplatsen innan han sa att han ville spela in mer film så vi får väl se… Inte helt smidigt så länge vi bor här dock…

Men tog faktiskt inte mer än ett dygn innan SVT ringde igen så vi får väl se vad framtiden har att erbjuda! 😉

Silas och regissören! Silas älskade att själv komma med både ideér och förslag på ändringar, hahaha gullunge!!!

Who finds Silas?
Sista dagen hemma hos ”brorsan” och världens bästa brottarkompis Vide ❤️

Att ha busat med sin bästis varje dag och natt i 6 veckor tar lika mycket på krafterna som det ger kraft! Utan bästaste kussen hade Silas nog aldrig löst detta. Evig tacksamma!

Och vi längtar varje dag efter när den där busen ovan till höger kommer hit och höjer volymen här i området! Oändligt massa kärlek till dig Vide! Och moster är så stolt för att jag fick äran att ”spela mamma” åt dig hos tandis.

Näpp, nu är klockan snart 17:30, så då ska jag väcka stackars Simme som visst blev lite slutkörd efter gym, vinlunch och konstutställning.

Det är hårt att vara arbetslös.

As long as there are nice cars…

there’s happiness! I alla fall om man frågar vår lille skådis!

Denna helg har vår lille store Silas bott hos sin faster med biltokig man! Och för de som missat är Silas fullkomligt biltokig och kan mer om bilar och motorer än de flesta.

Kan väl lugnt säga att han INTE ringt och längtat hem idag!

Lyckan i hans ögon är maxad! Och blir så varm i hjärtat här borta i Palma när man ser att han är lycklig!

På torsdag åker Simon ner för att hänga med Silas hela helgen och sen efter det är det kämpa 10 dagar till innan jag komma ner och med honom sista veckan.

Det är även vår sista helg här i underbara Port d’Andratx! Eller för Simon rättare sagt, på måndag om en vecka flyttar vi till Molinar ❤ Känns underbart! Hhahahah och nu såklart kommer vi på allt vi velat se här i krokarna som vi inte gjort. Som vanligt tänker man att all tid i världen finns och att man hinner med… Men som tur är så flyttar vi inte direkt från ön. Inte riktigt än…

Tankarna om framtiden har helt klart börjat komma, just nu älskar vi allt här, men är klart medvetna om att det fortfarande är nyheternas behag. Alsira vill till London och börja på skola med skoluniform, så det får vi väl kanske tänka på! 😉

Saknar ännu ingenting med Sverige ännu faktiskt, med undantag för familj och vänner så klart. Men ja, får väl se vad som händer, just nu provar vi leva en dag i taget och som klyschan säger ”att leva i nuet”, vad farao det nu egentligen innebär?

Hästar i Bunyola

Hittills har Alsira endast tagit privatlektioner men längtan efter att få kompisar i stallet och få rida i grupp har gjort sig till känna senaste veckorna. Så idag när läraren Lara tvingades ställa in lektionen åkte vi istället och kikade på en ridskola vi fått rekommenderat av en hästtjej uppvuxen på Mallorca.

Väl framme var det (minst) två ridskolor som liksom satt ihop med varandra, så ärligt talat vet jag inte om trevliga Maria Rosa var från den vi blivit rekommenderade eller om vi hamnade på en annan! Hur som helst, på lördag morgon blir det provridning för att sedan se vilken grupp hon hamnar i! Och här blir det lektioner på spanska, spännande spännande!

Jag vill egentligen åka och kika på en till som magkänslan säger är snäppet vassare, kändes liiite ”ruffigt” här och en hel del smala hästar tycker jag nog..

Men mycket barn och härligt välkomnande så här ska inte dömas i förtid!

Rödskinn

Från ”Bajare” till ”Mohikan”! Eller i alla fall inte bara rödtott på fotbollsplanen nu utan även rödskinn!

Yepp, för igår kväll premiärade Silas i Mallorcalaget San Fransiscos Akademi. Innan det var dags var det en väldigt nervös kille som i princip vägrade gå på plan. Men i sista sekund kom Simon insladdande i taxi och husslade sig in på planen som trygg kick-back och då gick allt av bara farten.

Så när träningen var slut var det istället en stolt och överlycklig kille som önskade att träningen skulle hålla på i 3 timmar till! Hhahaha så himla grym och modig vår älskade lilla fighter! Detta kommer gå så himla bra.

Var verkligen underbart att se hur fina de spanska killarna i laget var mot Silas. ”High fivade” och kramade om när Silas gjorde mål! Blev alldeles tårögd där jag stod och försökte sociala med de öldrickande fotbollsfarsorna på andra ändan av planen!

Verkar vara en väldigt familjär och social förening, och fick höra från de andra föräldrarna att de brukade ses med laget på helgerna ibland och köra lite BBQ och annat skoj. Väldans kul!

Lite språkstress känner jag dock så hetsanmälde mig till spanska på distans idag, fanns plats på sen anmälan på Universitet så håller tummarna för den! Tänker inte vara någon ”no comprendo morsa” länge till!

Slut på semestern!

Eller har man ens semester eller slut på semester när man är mammaledig. Och får man ens säga mammaledig i dagens samhälle. Föräldrarledig ska man väl va redig att säga.

Nåväl, kär i sin mamma är han då i alla fall vår lille Leonardodo! ❤

Hur som haver, igår hade vi goa vänner med kids över på en heldags poolhäng och middag! Himla härligt att man även lyckats få till en början till ett socialt nätverk även här på ön! Sol, bad, mat och dryck i den mängd att jag idag fick akut träningsbehov och rev av en timmas träning med mina älskade gummiband här på terassen.

Sänkte säkert 4 shakers med vatten varvat med en tugga banan var 5:e minut för att inte tappa energi/balans/fokus/medvetande! Med undantag för att streck och yoga blir likt ”Bambi på hal is” älskar jag att träna i värme och känna svetten rensa ut systemet!

Sedan jag ”tog tag” i träningen efter Leonards nedkomst har jag äntligen fått bort ryggont och stelheten lossnar mer och mer för varje gång. Styrka och stabilitet tar, om än små, men ändå, steg framåt! Gött!