Etikett: simon

Alice & Peter Pan i Valdemossa

Eftersom vi jobbar på att leka spanjorer så äter vi självklart bocadillos till frukost. Och efter det var det kultur och se nytt på schemat, och idag bar det av emot väl rekommenderade Valdemossa.

Så 20 minuter senare promenerade vi på kullerstensgator, klappade katter och strosade bland hus från svunna tider. Riktigt härligt, mysigt och väldigt turistigt. Men det till trots, med syftning mot turistigt, så njöt vi fullt ut av att inandads luft som kändes renande för både kropp och själ samt blicka ut mot berg och dalar vi bara kan drömma om i Svedala.

Silas hittade x antal skitleksaker han ”behövde”, Alsira lite örhängen och jag och Simme spanade det ultimata stället att slå sig ner vid för lite förtäring av vad vi nu blev sugna på.

  • Underbara höstrdruvor!
  • Ser ni katten?!

…och kanske bästa av allt att få leka lite ”Alice i Underlandet” i labyrint och rosparken bakom vackra gamla kyrkan högst upp i byn. Äkta sagokänsla för ett ”Alice och Peter Pan fan” som jag! Saknades bara en galen kanin, lite fallande kort från en kortlek samt en talande katt i ett av olivträden.

Nåväl, nöjd ändå landade vi på myspyshak och bestämde oss för att ge oss på Mallorqinska veggietapas! (trodde vi).

Väl på tallriken var det nog kött i åtminstone en av dem, men men. Gör verkligen så gott vi kan!

Vi jobbar ju liksom på vår spanska och de på sin engelska så lite knas då och då blir det ju! Men oavsett så gjorde vi nog nåt rätt eftersom de bjöd på både chokladcroissanter till kidsen och en ”cheesecake to go” då vi gick! ❤

Älskade lilla LeoNarDoDo sov sjukt nog i 2,5 timma så jag och Simme kände lite hur livet kom tillbaka till oss. Vår 3:a må vara fett göllig men satan i helvete vad vaken han är. Natt som dag.

MÅSTEN & BORDEN

Strålande väder och idag är en ny dag. Finns en hel del saker jag vill göra och en hel del saker jag borde göra. Dock är aldrig ”måsten” och ”borden” aldrig lika roliga som ”sånt man bara vill”.

Men en långpromenad behöver jag i alla fall, den saken är klar, tror vi beger oss redan efter frukost. Tänkte knalla till en stor och bra mataffär som vi har här i närheten i hopp om att de har klorin, de dammsugarpåsar som vår gamle dammsugare vill ha, hårfärg till mammi och textilfärg. Tänkte färga en del av Alsiras rosa och nedfläckade bodys och byxor blå så Silas kan ta över dem. Och även passa på att bleka lite vita grejer som försetts med diverse fläckar.

1

Bjuder på ett par bilder på min ballong-lover från födelsedagskalaset i söndags hemma hos kusin Nomi!


2

Kussarna! Nomi i sin ”älvdräkt” hon fick av Alsira i födelsedagspresent!

IMG_2152

Alsira kör vagn och Simon passar på att jobba lite mitt under kalasandet!

NYA FRULLEMACK’S

Inga spöken inatt! Kollade på Kopps igår när jag skulle somna istället, tänkte kanske det var nåt mystiskt med just Sällskapsresan…

Igår hade jag över min gamla killkompis från förr på middag. Hade urtrevligt, tog ett glas vin och käkade min smarriga ljumna chevresallad med röbetor, parmaskinka och pinjenötter. Efter det blev det god kaffe och chilichoklad.

Men nu nåt annat, måste nämligen bara fråga en sak, en ”typiskt barn sak”:
varför ska de alltid sova när man vill ha dem vakna och vara vakna när man vill att de ska sova???

Ta som exempel igår, Silas somnade 18:45, och det var då för natten (blev lite tidigare igår eftersom han endast sov 1 timma på hela dagen!), han sov sedan konstant i ett svep till ganska exakt midnatt. För då, vid midnatt när jag gick till sängs, då var det såklart dags att vakna. Och efter det fram till klockan 05:30 (efter det somnade han inte om ordentligt någon gång) vaknade han minst en gång i timman, ville ha napp, ville ha flaska, ville han napp, ha napp, ha napp… Alltså, måste säga att jag är impad av mig själv som inte fått något (större) nervsammanbrott än!

Men men… Hittills idag har vi haft mysmorgon, barnen och jag. Simon är kvar i Köpenhamn, men som tur är kommer han hem i kväll. Alsira har käkat sin nya favvomacka – tunnbrödsrulle med skinka, äts upp i ett nafs – och jordgubbar och gröt med banan. Själv har jag sedan i förrgår introducerat min nya frukostmacka – runda, tunna knäckemackor med pepparsalami och paprika – and off course – 2 koppar kaffe.


20120811-090903.jpg

20120811-090911.jpg

FY..

Jag tror inte på spöken! Åtminstone vill jag inte tro på spöken! Men ändå, med inte alltför långa mellanrum så kan jag inte annat än att tro på spöken.

I hela mitt liv har det nästan uteslutande handlat om tv-apparater som satts på (av spöken eller inte?) när jag (oftast) inte varit hemma. Oavsett vad jag tittat på innan har tv:n, när jag kommit hem, stått på med myrornas krig eller visat en helt blå ruta. Och självklart, visst kan det handla om glapp i nån sladd eller nåt, men så många gånger, och dessutom samma sak på olika tv-apparater (fasen vad gammaldags ”apparater” men vad skriver man ”TV:s”?! Aja, skit i det.) i olika boenden jag haft.

Här hemma har i alla fall inget hänt med tv:n mer än att den är allmänt knäpp, men det beror på vår digital-tv som antingen är sjukt störande eller så har Simon felkopplat någonstans… He he.

Det jag ville komma till idag är i alla fall att:

När jag sover ensam hemma, alltså utan Simon, så somnar jag alltid in till en riktig ”feel-good film” på datorn. Den går sedan om och om och om och om igen tills klockan börjar bli runt fem. Då brukar jag känna ”yes jag klarade natten utan spöken, mördare och inbrottstjuvar”. Igår fick jag lite lätt panik när jag satt i Sällskapsresan för DVD-funktionen strulade lite. Men tillslut så. Simon sov alltså inte hemma i natt utan var ute på jobb.

Efter ett slag sov jag i alla fall och barnen likaså.

M e n klockan 00:20 vaknar jag av att Splif ylar (inte gnyr lite utan verkligen ylar) från hallen där han har sin sovplats. Eftersom jag vaknade av det kan jag inte direkt avgöra på vilket sätt han ylade. Men jag springer lätt skärrad ut till honom i hallen och där han sitter klarvaken och ser allmänt rädd ut. Jag säger åt honom att lägga sig igen och försöker låta cool på rösten. Han lägger sig.

När jag sedan passerar Alsiras rum på vägen till mitt sovrum ser jag att hennes dörr är betydligt mer öppen än hur jag lämnade den. Jag vet att jag kollade hur mycket jag lämnade den öppen innan jag la mig. Vill nämligen inte den ska vara särskilt mycket öppen eftersom Silas kan låta en del om nätterna och med andra ord väcka henne. Det är inte kul när de båda är vakna mitt i natten. Speciellt inte samtidigt.
Därav visste jag att jag inte lämnat den så öppen.

Men jag intalade mig att den kan ha blåst upp (dock stänger jag alla fönster när jag sover ensam så det verkar orimligt…) eller att Splif varit där och nosat upp den… Och visst, det kan ju faktiskt vara så. Eller att den bara av sig själv öppnats… typ.

Däremot det som gjorde att jag fick hjärtat i halsgropen var att när jag kommer tillbaka in i rummet så går parallellt med Sällskapsresans ”startjingel” även en ABBA-låt på Spotify (kan tillägga att jag aldrig, och då menar jag aldrig har det programmet öppet (om det inte är fest eller liknande och då skulle jag absolut inte ha lyssnat på ABBA!), jag är en P3-tjej om jag nu lyssnar på något över huvudtaget.

Försökte memorera vilken låt men ville inte lyssna för mycket för var sjukt rädd att den typ handlade om en tjej som sov ensam och var hemsökt eller nåt…

Stängde fort som satan ner Spotify och försökte att tänka att program som Spotify nog ofta bara öppnar sig sådär, väljer en låt och kör loss liksom. Tryckte på play på Sällskapsresan igen och gjorde mitt bästa för att bara fokusera på den. Inte helt lätt men som i ett under somnade jag om. Kanske flygterapin jag har att tacka för att jag blivit bättre på att styra mina tankar?

poltergeist