Åh, nu leder vi budgivningen på huset igen!
Hjääälp, jag svimmar vad nervöst det här är!
Vill vill vill vill ha huset!!!
Vad diggar ni btw Alsiras tolkning av Mr. Santa?
För nu är äntligen är strömmen tillbaka! Den kom tillbaka under tiden jag satt på spinningsadeln. Så möttes av mycket uppskattat sms från min kära Angelica som satt barnvakt, efter passet ”strömmen är tillbaka”!
Underbara news, så nu går diskmaskinen och ljusstakarna lyser i fönstren.
Här hemma har vi sedan en timme totalt strömavbrott. Typiskt nog hade jag precis stoppat in lax i ugnen och grönsaker i ångkokaren till barnen. Får se hur länge det håller i sig, om maten hinner bli förstörd eller inte. Kolsvart är det ju ute nu också så vi har tänt massvis med ljus för att kunna se vart vi går här. Mysigt men lite läbbigt också, he he..
Mobilnätet kommer och går det med så med ens kände jag mig plötsligt väldigt isolerad. Men men, tacka vet jag goa ungar och stearinljus!
♥ Mysigt värre ♥
♥ Alsira plockar med värmeljusen ♥
Sitter hemma och dricker kaffe. Ätit tidig lunch och pysslat om Silas som varit och blivit vaccinerad idag. 5-månadersvaccinationen. Aj aj för dumma sprutor men som tur är går det snabbt över.
Jag hade missat vilken tid det var idag så de ringde från BVC när jag precis lämnat Alsira på dagis och undrade var jag höll hus. Otur att jag ej tagit bilen av alla dagar men tur i oturen att jag hade tagit på mig träningskläder för att köra lite power-walk med barnvagnen till och från dagis, så det var bara att höja intensiteten ett snäpp och börja löpa! Genomsvett satt jag 20 minuter senare på BVC! Pust å stön, men där fick jag i alla fall dagens konditionsträning!
Han hade hunnit bli hela 65 centimeter lång och vägde över dryga 7 kilo. Inte tyngst på jorden tyckte sköterska Lena så det får nog bli till att vara lite mer strikt i matandet framöver. Redan den 11:e september så är det dags för 6-månaders läkarbesöket och tills dess ska jag banne mig fått upp honom stadigt på kurvan igen.
Mina snyggingar!
Silas vill alltid stå, han har därför fått ärva min fars gamla babyalias ”Pinnen”.
Han, min pappa alltså, hade nämligen även han denna fallenhet, alltså att konstant vilja stå
(innan man faktiskt ens kan! Himla sött!)