Utelåst på Militärgrill

En av papporna till en av grabbarna i Silas fotbollslag är militär här i Palma. Med jämna mellanrum ses familjerna i fotbollslaget på deras anläggning, grillar, spelar fotboll och har det allmänt trevligt tillsammans. Och denna gång hade vi äran att få följa med!

Militäranläggningen låg 15 minuters strandpromenad från oss i Coll d’en Rabassa så var minst sagt optimalt för oss logistiskt. Liten jobbig grej var bara att jag råkade slå igen vår ytterdörr med nycklarna kvar i huset… Vi har en sådan dörr som går i lås av sig själv.. Såå japp, vi började dagen med att låsa ute oss själva helt enkelt! Messade ägaren till huset som inte svarade och även mäklaren som inte hade någon nyckel, så lite stressade till en början.

Men väl på plats visade det sig att en av papporna var polischefen i Palma så han lugnade oss med att han skulle promenera med oss hem efter grillningen och fixa det. (Vilket han också gjorde! Eller rättare sagt hans springpojken som snällt fick hoppa upp på taket, in på vår innergård och där trixa upp ett fönster! Bra kontakt btw! ;))

20€ per skalle och sedan flödade mat, dryck, snacks och bus från 11:30 till 19! Är ju fortfarande lite så här att ”männen hänger med männen och kvinnorna med kvinnorna” så inledningsvis – medan papporna spelade match mot killarna såg var det bara för mig att haka på mammorna helt enkelt! Ingen pratade i princip någon engelska över huvudtaget, så helt klart en utmaning! Men det var supertrevligt ändå, och vill man förstår man ju helt klart mer än man tror!

Catching Up!

Hade visst lovat mig själv så smått att föra någon form av ”resdagbok”. Om det nu bara blir ett år vilket vi förvisso inte hoppas, så blir det väl sannerligen ett av dem som kommer komma att sticka ut. Så lite skärpning.

Tiden rusar här, som överallt. Silas är hemma och det känns underbart att vara en enad trupp igen, äntligen. Minns knappt var jag var sist men men.

Här på Mallorca har vi precis tackat av ett gäng härliga gäster från både Stockholm och Los Angeles och Simme är i princip back on track efter efter att ha blivit minst sagt utmanad i baren 4 kvällar i sträck.

Finns ju btw ett visst underhållningsvärde i att sitta i soffan med sin 8-månaders och dricka kaffe och kolla tv vid 07-rycket en söndag och vänta in de grabbar som ännu inte kommit hem.. Minst sagt intressanta diskussioner när så skedde! Hahahha herre gud, underbart!

Beach Boys

Boysen har haft kul och jag har glatt fått följa med på det som var lämpligt, hahaha, och det räckte gott kan jag säga. Ibland inser man tydligare än annars hur nice det är att lägga sig 22 istället för 06… Även om jag kan vara rätt stökig jag med när det väl beger sig som de som känner mig vet.

Silas hann precis hem till lagfotograferingen med sitt lag San Fransisco som leder ligan!!!
På Mallis tar man självklart en bärs under fotbollsträningen. Det är en regel.

Eftersom vi numer är 5 i familjen och vår kära vän Stenfors var här fick vi vara kreativa. Vår Audi må vara minst sagt lång – ingen fördel i Palma om jag säger så – men plats för både barnvagn och glade Stenfors gick lätt att lösa i alla fall. 🙂 Självklart skulle alla med till Silas lagfotografering – hey, det serverades ju öl!

Lite skämt å sido (men ändå inte), oavsett, han är så himla modig! Gick super, vi stod bredvid medan han bland säkert 60-70 kids i olika åldrar fotades och trixades.

Stolt kille, stolt mamma, stolt pappa. Skål.


Att ha fått hem Silas känns så otroligt underbart, alla som har ett barn vet ju hur lång tid 6 veckor är ifrån varandra. En evighet. Nu har vi förvisso setts och hälsat på honom och så, men ändå.

Vi hann inte mer än komma halvvägs till flygplatsen innan han sa att han ville spela in mer film så vi får väl se… Inte helt smidigt så länge vi bor här dock…

Men tog faktiskt inte mer än ett dygn innan SVT ringde igen så vi får väl se vad framtiden har att erbjuda! 😉

Silas och regissören! Silas älskade att själv komma med både ideér och förslag på ändringar, hahaha gullunge!!!

Who finds Silas?
Sista dagen hemma hos ”brorsan” och världens bästa brottarkompis Vide ❤️

Att ha busat med sin bästis varje dag och natt i 6 veckor tar lika mycket på krafterna som det ger kraft! Utan bästaste kussen hade Silas nog aldrig löst detta. Evig tacksamma!

Och vi längtar varje dag efter när den där busen ovan till höger kommer hit och höjer volymen här i området! Oändligt massa kärlek till dig Vide! Och moster är så stolt för att jag fick äran att ”spela mamma” åt dig hos tandis.

Näpp, nu är klockan snart 17:30, så då ska jag väcka stackars Simme som visst blev lite slutkörd efter gym, vinlunch och konstutställning.

Det är hårt att vara arbetslös.

Dumpad i ett kaos

Ett dygn i lägenheten, eller inte ens det, hade jag med mannen
innan han dumpade mig för festligheter i L.A.

Så med lätt stress står jag nu i något som mer liknar en krigszon än ett hem. Men vad gör man inte för sin mans partybehov? He he nä, är faktiskt stort födelsedagsgalej för systerns företag som fyller 20 år så jaa… Får lägga det på mitt pluskonto inför framtiden helt enkelt.

Här är väskor och grejer från golv till tak och noll förvaring. Eller hyfsad förvaring kan jag kanske säga, många garderober, dock NOLL galgar vilket gör det hela en gnutta problematiskt.

Får dessutom besök av älskad vän från Sthlm imorgon så har helt enkelt inget val än att tillbringa denna dag på IKEA. Har heller ingen barnstol till Leonard vilket inte direkt underlättar.

Inser också att jag packat för att aldrig återvända. Har så mycket kläder med mig att det är helt vansinne. Ser redan nu hur mycket jag inte kommer använda. Men blir kanske bra insikt, det jag inte kommer använda denna tid kommer jag skänka bort här nere. Skrämmande vad kläder man har men ändå aldrig ”hittar nåt”.

Näpp, klockan passerat 07, dags att väcka stora tjejen min, idag ska det badas med skolan! ❤

…soft ändå.

Skorpioner osv…

Idag kom dagen vi sett fram emot ett tag nu!
Att flytta till vårt ”riktiga hem”!

Vägen till dörren gick kanske inte riktigt som planerat men nu är vi i alla fall här och på plats!

Dagen har dock varit en av de svettigare hittills, men effektiva kan man då inte kalla oss annat än! Lämnade Alsira på skolan vid 10, hämtade Simon på flygplatsen – han har varit i Sthlm och busat med Silas om jag inte nämnt det. Åkte sedan och fixade gymkort vilket jag längtat efter så sjukt mycket! Och underbart är att jag nu även kommer kunna både ”spa:a” och gymma med min man minst 3 dagar i veckan då barnpassningen är öppen! Simme verkar inte lika taggad men det kommer vi råda bot på.

…hungriga blev vi sen, så italiensk lunch i Santa Ponca fick stilla den. Fullkomligt hem och råpacka i ett jä*la tempo efter det men pizzan och chévresalladen behövde bort, plus i kanten en förbannad och genomsvett Leonard gjorde passet fulländat för halva familjen.

Men tillsut åkte vi med en bil så packad att vi fick lämna bilbarnstol på parkeringen och bara en plats ledig, som en galet svennig ”Sunes sommar familj” mot skolan för att hämta Alsira. (Tur hon ännu inte fattat vad som är pinsamt och så vidare…)

Sedan fortsatte dagen mot mäklaren för att få nyckel – allt flöt på fint, dumpade av alla väskor, Alsira, Leonard och mig i huset och Simon vände i på studs för nästa lass. Kvar stod jag i nåt slags hav av väskor utan koll på vad som var vad och vart som var vart. Typ. Och det med en trött och gnällig 10-kilos, väldigt söt, bebis på armen.

Var bara att försöka andas så gott jag kunde och ändå packa upp det jag kunde med honom på kroppen. Man vill ju bara göra allt på en gång i dessa lägen, i alla fall jag! Otålig kan man nog kalla mig.

Nu är vi i alla fall här. Klockan är 21:12 och eftersom varken jag (eller Simon) förts begrep hur man får igång gasen till spisen, så ska vi nu äta värmda ”fryspizzor”. Fast rätt mysigt ändå!

Och nu efter lite detektivarbete har jag hittat gasvredet och en livs levande skorpion…. Heheheh soooft…

Simon tvingades döda den medan jag panikade lite…

Men nu, finnally lyxmiddag, ”molinar style” ❤

Alsira käkar minipizzor och kollar youtube. Inte haft varken wi-fi eller tv på 2 månader nu, har varit lärorikt måste jag säga! Så igår var det lite fritt fram ett par timmar. Men snart är stränga mamman tillbaka… Så gäller att passa på…

As long as there are nice cars…

there’s happiness! I alla fall om man frågar vår lille skådis!

Denna helg har vår lille store Silas bott hos sin faster med biltokig man! Och för de som missat är Silas fullkomligt biltokig och kan mer om bilar och motorer än de flesta.

Kan väl lugnt säga att han INTE ringt och längtat hem idag!

Lyckan i hans ögon är maxad! Och blir så varm i hjärtat här borta i Palma när man ser att han är lycklig!

På torsdag åker Simon ner för att hänga med Silas hela helgen och sen efter det är det kämpa 10 dagar till innan jag komma ner och med honom sista veckan.

Det är även vår sista helg här i underbara Port d’Andratx! Eller för Simon rättare sagt, på måndag om en vecka flyttar vi till Molinar ❤ Känns underbart! Hhahahah och nu såklart kommer vi på allt vi velat se här i krokarna som vi inte gjort. Som vanligt tänker man att all tid i världen finns och att man hinner med… Men som tur är så flyttar vi inte direkt från ön. Inte riktigt än…

Tankarna om framtiden har helt klart börjat komma, just nu älskar vi allt här, men är klart medvetna om att det fortfarande är nyheternas behag. Alsira vill till London och börja på skola med skoluniform, så det får vi väl kanske tänka på! 😉

Saknar ännu ingenting med Sverige ännu faktiskt, med undantag för familj och vänner så klart. Men ja, får väl se vad som händer, just nu provar vi leva en dag i taget och som klyschan säger ”att leva i nuet”, vad farao det nu egentligen innebär?