Dumpad i ett kaos

Ett dygn i lägenheten, eller inte ens det, hade jag med mannen
innan han dumpade mig för festligheter i L.A.

Så med lätt stress står jag nu i något som mer liknar en krigszon än ett hem. Men vad gör man inte för sin mans partybehov? He he nä, är faktiskt stort födelsedagsgalej för systerns företag som fyller 20 år så jaa… Får lägga det på mitt pluskonto inför framtiden helt enkelt.

Här är väskor och grejer från golv till tak och noll förvaring. Eller hyfsad förvaring kan jag kanske säga, många garderober, dock NOLL galgar vilket gör det hela en gnutta problematiskt.

Får dessutom besök av älskad vän från Sthlm imorgon så har helt enkelt inget val än att tillbringa denna dag på IKEA. Har heller ingen barnstol till Leonard vilket inte direkt underlättar.

Inser också att jag packat för att aldrig återvända. Har så mycket kläder med mig att det är helt vansinne. Ser redan nu hur mycket jag inte kommer använda. Men blir kanske bra insikt, det jag inte kommer använda denna tid kommer jag skänka bort här nere. Skrämmande vad kläder man har men ändå aldrig ”hittar nåt”.

Näpp, klockan passerat 07, dags att väcka stora tjejen min, idag ska det badas med skolan! ❤

…soft ändå.

Annonser

Skorpioner osv…

Idag kom dagen vi sett fram emot ett tag nu!
Att flytta till vårt ”riktiga hem”!

Vägen till dörren gick kanske inte riktigt som planerat men nu är vi i alla fall här och på plats!

Dagen har dock varit en av de svettigare hittills, men effektiva kan man då inte kalla oss annat än! Lämnade Alsira på skolan vid 10, hämtade Simon på flygplatsen – han har varit i Sthlm och busat med Silas om jag inte nämnt det. Åkte sedan och fixade gymkort vilket jag längtat efter så sjukt mycket! Och underbart är att jag nu även kommer kunna både ”spa:a” och gymma med min man minst 3 dagar i veckan då barnpassningen är öppen! Simme verkar inte lika taggad men det kommer vi råda bot på.

…hungriga blev vi sen, så italiensk lunch i Santa Ponca fick stilla den. Fullkomligt hem och råpacka i ett jä*la tempo efter det men pizzan och chévresalladen behövde bort, plus i kanten en förbannad och genomsvett Leonard gjorde passet fulländat för halva familjen.

Men tillsut åkte vi med en bil så packad att vi fick lämna bilbarnstol på parkeringen och bara en plats ledig, som en galet svennig ”Sunes sommar familj” mot skolan för att hämta Alsira. (Tur hon ännu inte fattat vad som är pinsamt och så vidare…)

Sedan fortsatte dagen mot mäklaren för att få nyckel – allt flöt på fint, dumpade av alla väskor, Alsira, Leonard och mig i huset och Simon vände i på studs för nästa lass. Kvar stod jag i nåt slags hav av väskor utan koll på vad som var vad och vart som var vart. Typ. Och det med en trött och gnällig 10-kilos, väldigt söt, bebis på armen.

Var bara att försöka andas så gott jag kunde och ändå packa upp det jag kunde med honom på kroppen. Man vill ju bara göra allt på en gång i dessa lägen, i alla fall jag! Otålig kan man nog kalla mig.

Nu är vi i alla fall här. Klockan är 21:12 och eftersom varken jag (eller Simon) förts begrep hur man får igång gasen till spisen, så ska vi nu äta värmda ”fryspizzor”. Fast rätt mysigt ändå!

Och nu efter lite detektivarbete har jag hittat gasvredet och en livs levande skorpion…. Heheheh soooft…

Simon tvingades döda den medan jag panikade lite…

Men nu, finnally lyxmiddag, ”molinar style” ❤

Alsira käkar minipizzor och kollar youtube. Inte haft varken wi-fi eller tv på 2 månader nu, har varit lärorikt måste jag säga! Så igår var det lite fritt fram ett par timmar. Men snart är stränga mamman tillbaka… Så gäller att passa på…

As long as there are nice cars…

there’s happiness! I alla fall om man frågar vår lille skådis!

Denna helg har vår lille store Silas bott hos sin faster med biltokig man! Och för de som missat är Silas fullkomligt biltokig och kan mer om bilar och motorer än de flesta.

Kan väl lugnt säga att han INTE ringt och längtat hem idag!

Lyckan i hans ögon är maxad! Och blir så varm i hjärtat här borta i Palma när man ser att han är lycklig!

På torsdag åker Simon ner för att hänga med Silas hela helgen och sen efter det är det kämpa 10 dagar till innan jag komma ner och med honom sista veckan.

Det är även vår sista helg här i underbara Port d’Andratx! Eller för Simon rättare sagt, på måndag om en vecka flyttar vi till Molinar ❤ Känns underbart! Hhahahah och nu såklart kommer vi på allt vi velat se här i krokarna som vi inte gjort. Som vanligt tänker man att all tid i världen finns och att man hinner med… Men som tur är så flyttar vi inte direkt från ön. Inte riktigt än…

Tankarna om framtiden har helt klart börjat komma, just nu älskar vi allt här, men är klart medvetna om att det fortfarande är nyheternas behag. Alsira vill till London och börja på skola med skoluniform, så det får vi väl kanske tänka på! 😉

Saknar ännu ingenting med Sverige ännu faktiskt, med undantag för familj och vänner så klart. Men ja, får väl se vad som händer, just nu provar vi leva en dag i taget och som klyschan säger ”att leva i nuet”, vad farao det nu egentligen innebär?

Tårar & Skoskav

Att lämna sin 7-åriga son för att vara ifrån honom i 6 veckor var inte lätt.

Han lekte i lekparken när jag kom med bilen och Leonard och skulle stanna till och säga hej då. Tårarna var väl så nära ute de kunde samtidigt som jag försökte allt jag kunde för att se glad ut och peppa honom inför detta stora äventyr.

Att hans minne av mig från vårt ”hej då” skulle vara en ledsen mamman kan jag då inte lägga på hans axlar. Men tror jag löste det!

Sedan kommer vi ju komma till honom under denna tid, såklart! Men ändå. Vi är ändå här och han där.

Filminspelningarna börjar på onsdag och då är det fullt ös 8-17 i 5 veckor! Även om detta kanske kom lite otajmat är jag så glad för att han får vara med och uppleva detta. Och är såå spänd på resultatet, har ju vart en himlens massa hysch hysch!

Sista kramen med lillebror och kissen Vide som trygg polare kvar i Bromma ❤

Nåväl, tillbaka bland Palmerna och här är allt som ”vanligt” bortsett från att vi har farmor på besök. Hon åker redan imorgon så idag har vi haft lite kvalletid med henne och Leonard. Promenat runt halva Palma, minst 1.1 mil enligt min mobil som åkt lite vagn emellanåt, så ja, slänger till med 1.5 mil.

Vid hämtandet av Alsira på skolan hade vi båda skoskav och Leonardodo var svettig i vagnen. Så nu mellanlandar vi hemma innan det blir en sista middag för farmor på stan.

…och denna tös hade man ju längtat efter ❤

Case Closed

Hundra procent dyblöta på grund av totalt oförberett ösregn plaskade vi in på mäklarkontoret drygt 10 minuter sena. Men sen gick allt enligt agendan, vi signade och tro’t eller ej verkar allt vara i sin ordning. Törs klart inte tro det förrän vi flyttat in men det verkar nu äntligen som att det trots allt faktiskt kommer att bli av. Att vi flyttar in i detta mysiga lilla ”town house” eller vad man ska kalla det, den 1:a oktober.

Så väl hemma sen unnade vi oss en god middag på terassen och lite gott rött vin! Hade väl kanske vart mer lämpat med skumpa men det får vi ta när vi väl gått över tröskeln i vårt kommande nya hem! Åtminstone för ett år!

Hade ”börja skolan samtal” med Alsiras lärare idag på förmiddagen, himla bra grej att börja terminen med måste jag säga. Efter det såg jag till att Leonard fick utöva sin nya favvohobby. Gungning.

Han börjar bli riktigt vass nu. Hänger å slänger åt alla håll å kanter mest hela tiden. Blir nog en extremsportare som sin morbror!