Är säkert fler som undrar och fler som har tips och knep till Ina
så därför har jag valt att besvara frågan här!
Här är mitt svar och mina tips på dina frågor och funderingar!
OBS! Jag ”hänvisar” till viss kunskap jag har från min psykologiutbildning
men varken har eller orkar leta upp källor i nuläget!
Utan att veta hur ni har gjort hemma så uppfattar jag det som att er dotter vid flera tillfällen har ”fått” komma in och sova hos er, hon kanske till och med sov hos er jämt när hon var mindre (?). Detta gör ju såklart att hon vet hur det är och hur himla mysigt, gosigt, varmt och tryggt det är där och i och med det förståeligt att hon vill tillbaka in dit. Med det i bakhuvudet är klart nummer ett att hon ska börja känna och tycka samma om sitt eget rum och egen säng, såklart lättare sagt än gjort.
Jag tror i alla fall att grundbulten är trygghet. Är man trygg kan man slappna av och först då kanske hitta nya saker runtom sig som är gosiga och mysiga, typ nallar, nån mysig nattlampa, speldosa etc, men så länge hon känner sig ledsen och otrygg är dessa små saker obetyliga. Jag hörde en barnpsykolog säga att ”oavsett hur liten man är måste man övervinna sina demoner” (okej, det lät lite väl, men ta demoner med en nypa salt!). Det han menade var att lär hon sig inte sova – och framför allt somna själv nu, blir det bara svårare och svårare. Barn som inte ”lär” sig sova själva blir generellt oroligare (observera att vi alla föds med en viss ”dos av grundoro”) och får ofta svårigheter med att ex. sova över hos kompisar när det blir äldre exempelvis.
Hur skapar man då denna trygghet hos sitt barn när man inte är där? Inte helt lätt, och garanterat svårare när barnet är van att somna i samma rum eller till och med bredvid förälder. Jag tror att man gör det genom att visa för barnet att man är där även om man inte är det. Att de förstår att man är hemma, exempelvis genom att de hör ens röst och rörelser utanför rummet.
Med Alsira har vi aldrig haft stenhårda ”nedvarvningsrutiner” utöver pyamas och välling, men en del barn kräver mer för att komma till ro. Rutiner är för de barnen såklart extra viktiga, så gör vad som krävs för att varva ner ditt barn – ex. pussla, sjung sånger (gärna samma varje kväll), borsta tänderna, pyamas, bada, gör välling tillsammans och sedan hoppa i säng. Rutiner skapar trygghet, lugnar och underlättar på så sätt insomnandet.
När det gäller större barn som sätter och ställer sig upp som verkligen inte vill sova så känner jag väl igen detta i Alsira! Och faktum är att Alsiras ”vägra sova period” var precis som i samma ålder som Inas dotter, vid 11-månader. Så gott som inget ”klassiskt” funkade överhuvudtaget d.v.s. läsa saga, sjunga (Alsira hatar när jag sjunger, blir alltid svinsur även om hon innan var glad!), prata lugnande… Så vi körde typ med 5-minutersmetoden. Hon fick stå därinne och morra medan vi med jämna mellanrum gick in och la ner henne och stoppade om, gick in och la ner henne och stoppade om, gick in och la ner henne och stoppade om, gick in och la ner henne och stoppade om…
Blev snabbt mycket bättre och nu får hon såna där ”fasoner” ibland men tröttnar snabbt eftersom hon vet att hon inte kommer upp ändå!

Hallå?!
Lyft upp mig!