Simme 35!

❤ 23:e november och makens 35-årsdag! ❤

Efter sedvanligt firande med paket på sängen och mysfrukost var det dags att fånga födelsedagen och bege oss från hemmet!

Första anhalt var vingården Jose L Ferrer i vindistriktet Binissalem. Egentligen inte den som vi var mest sugna på men få vingårdar hade öppet lördagar nu i slutet av november. Kontra vingården Macià Batle som vi besökte häromveckan var det här uselt. Betydligt mindre mysigt, natt och dag i service och information om vinerna. Här fick vi rakt upp och ner 4 glas rött och en genomgång av dem på totalt 2 minuter sen försvann vintanten och sen såg vi inte henne mer förrän i kassan på väg ut. Rekommenderas inte!

Eftersom vi solklart inte mindes allt som rabblades under de 2 minuterna vi fick vår genomgång fick vi istället läsa oss till det lillas om stod under varje glas. Högst omysigt tyckte vi! Dessutom var det näst intill fulla vinglas vilket kan tyckas trevligt, men föredrar man inte vinet så ja… Hellre prova fler och lite! Näpp, inget för oss!

Efter vingården åkte vi till våra hoods där vi trivs så himla bra! Åt lunch på urspansk restaurang och blev kvar där säkert 2.5 timma. Åt och drack gott och tack vare lite högljudd spansk stämning kunde barnen både skratta, gråta, spilla och ramla av stolen utan att någon brydde sig! Hhahahh…

Vädret var blåsigt men vackert så en promenad längs havet innan vi slank in på nåt hak, tog en drink och började prata med högst trevlig spanjor som lyckades få oss att strunta i vår planerade restaurang för kvällen och istället gick på hans förslag! Sååå lyckat och kul att få lite tips från lokalbefolkningen. Stor och stimmig grillrestaurang som var i princip tom då vi kom men fullsatt då vi gick.

Jag och Simon åt nån slags fågel, Alsira ribs och Silas fisk. Gott! Försökt hitta deras hemsida men utan framgång. Löser det till nästa gång! ❤

Alice & Peter Pan i Valdemossa

Eftersom vi jobbar på att leka spanjorer så äter vi självklart bocadillos till frukost. Och efter det var det kultur och se nytt på schemat, och idag bar det av emot väl rekommenderade Valdemossa.

Så 20 minuter senare promenerade vi på kullerstensgator, klappade katter och strosade bland hus från svunna tider. Riktigt härligt, mysigt och väldigt turistigt. Men det till trots, med syftning mot turistigt, så njöt vi fullt ut av att inandads luft som kändes renande för både kropp och själ samt blicka ut mot berg och dalar vi bara kan drömma om i Svedala.

Silas hittade x antal skitleksaker han ”behövde”, Alsira lite örhängen och jag och Simme spanade det ultimata stället att slå sig ner vid för lite förtäring av vad vi nu blev sugna på.

…och kanske bästa av allt att få leka lite ”Alice i Underlandet” i labyrint och rosparken bakom vackra gamla kyrkan högst upp i byn. Äkta sagokänsla för ett ”Alice och Peter Pan fan” som jag! Saknades bara en galen kanin, lite fallande kort från en kortlek samt en talande katt i ett av olivträden.

Nåväl, nöjd ändå landade vi på myspyshak och bestämde oss för att ge oss på Mallorqinska veggietapas! (trodde vi).

Väl på tallriken var det nog kött i åtminstone en av dem, men men. Gör verkligen så gott vi kan!

Vi jobbar ju liksom på vår spanska och de på sin engelska så lite knas då och då blir det ju! Men oavsett så gjorde vi nog nåt rätt eftersom de bjöd på både chokladcroissanter till kidsen och en ”cheesecake to go” då vi gick! ❤

Älskade lilla LeoNarDoDo sov sjukt nog i 2,5 timma så jag och Simme kände lite hur livet kom tillbaka till oss. Vår 3:a må vara fett göllig men satan i helvete vad vaken han är. Natt som dag.

Sol Vind Vin

Hurtiga som vi låtsas vara här, åkte vi till gymet direkt efter skollämning idag. Hittat nytt gym i Marratxí som verkligen är topmodernt och med barnpassning öppen hela dagarna.

Leonard har diggat det och varje gång vi hämtat honom har han sittlegat sovandes i en babysitter. Idag hann jag dock inte mer än 15 minuter på spinningcykeln innna jag blev uppfiskad av personalen som kom med info om att en liten Leonrd var otröstbar. 

Och mycket riktigt när jag typ 5 sekunder senare stod svettig i mina spinningskor vid barnpassningen fick jag en välidgt ledsen Leonard i famnen.

Precis nu, eller i alla fall väldigt nyligen har han börjat bli mer medveten om vem som är vem. Börjat känna igen människor, och framför allt insett de facto att mamma är bäst! 😉

Sticker heller inte under stolen med att det ändå på nåt märkligt vänster värmer även en 3-barnsmammas hjärta att lillen slutar gråta i samma sekund hon får ungen sin i famn. Motherhood is a blessing ❤


Nåväl, bara att styra om planen vare sig vi ville eller inte, att vi skulle lämnat gymet nyduschade, lite starkare än gårdagen, redo för härlig fredagslunch var ju bara att glömma! 

Google Maps up å vi rekade kartan lite, hittade inget inom räckhåll där och då, ville inte åka mer än nån kvart hit eller dit, så vi beslutade oss för Santa Maria – mysig by som vi passerar veckovis då Alsira rider i krokarna. 

Väl där knallade vi 100 meter innan vi dök ner och tog 2 cortados, delade en bocadillo – Simon tyckte de såg så goda ut så vi tog mer eller mindre första bästa. Sjukt goda och uppiggade kaffe. Fortsattes sedan vår promenad, kikade i lite härliga butiker, däribland Living Dreams där vi konstaterade att vi inom kort ska styra middag!

Ödet förde oss sedan rakt in i famnen på mysiga vingården Macìa Batle.

Efter regn visade sig plötsligt sig solen och så även en svensk donna inne på vingården. Härliga Camilla. Och med henne som sällskap hade vi 2 timmar senare smakat både vitt, rosé, rött, olivoljor, vinäger, marmelad, tapernard, saltspray och örtröror! Så himla härligt!

Goda viner, underbar service och personal som alla slogs om att få bära och pussa på Leonard ❤

Mycket uppskattat för en mamma å pappa som inte sovits en hel natt sedan dackefejden… Riktigt gött för oss så vi kunde fokusera på själva drickandet, heheheh… ❤

Well well, lite skämt å side…

Mätta och efter x antal ”vitt mjöl baserade kex” med diverse pålägg i magen började det bli dags att röra sig mot Svenska skolan i Palma för att plocka upp stora barnen.

Med gott rött vin och aromatiska kryddor i påse begav vi oss därför lätt berusade i halvsvettiga träningskläder mot El Terreno för att fiska upp de större kidsen

Och åh! Det råkade det visst bli en rätt oväntat trevlig fredag. 

stephenking&puigpunyent

Är så härligt nu när vi båda är lediga om dagarna, Simme och jag alltså.

För er som missat så sa han nämligen upp sig redan efter första arbetsmånaden. Allt blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Hur som haver, såå fantastiskt lyxigt att få vara två om föräldraledigheten, tror inte minst Simon känner så som var lite av en ung slyngel då våra första kids kom (och inte fattade så mycket om vad som tog tid och kraft!). Och än bättre är ju att vi befinner oss på denna magiska, vackra, bergiga, soliga, salta (inget låtsashav här inte) och stormiga ö!

Men vi jag fick lite panik i brallan häromdagen då jag insåg att vi blivit lite väl bekväma i vårt sköna ”beach life” här i Molinar. Och dessutom då regnet besökt oss lite titt som tätt om dagarna har vi myst ner oss framför vår nya favvoserie Mr. Mercedes – rekommenderas om man diggar Stephen King! (Själv är jag mer eller mindre uppvuxen med Stephen King, och min första skräckis jag både läst och sett var The Shining – förbannat bra.)

Nåväl, jag satte mig ner och gjorde ett veckoschema för att få nån jäkla struktur. Är kanske inte ristat i sten ahahah men ändå, min hjärna mår i alla fall bra av att veta vem som hämtar och lämnar, och Simme måste definitivt 😉 veta vilka dagar det är gym (vare sig han vill eller inte), plugga osv… Ja lite projekt har vi allt!

Och då inkom även tisdagsutflykterna, så varje tisdag från och med nu i tisdags, så besöker vi ny by, stad, topp eller grop.

I tisdags, vår första etapp blev underbara lilla Esporles. Åt troligen vår bästa bocadillo någonsin. Och Leonard åkte rutchkana för första gången. Vart tyvärr lite risigt med batterier på telefonen så jag bjuder på bilder därifrån först nästa gång..


I helgen tog vi med oss stora barnen och åkte till Puigpunyent – faktiskt på goda vänners rekommendation, himla mysigt det också! Vi hade liiiiite otur med vädret bara, för väl på toppen av byn, eller typ, högt upp i alla fall, öppnade sig himlen för oss. Regnet öste ner och vi sprang runt som dårar mellan husväggar och sökte skydd. För när regnet kommer här, då kommer det på riktigt.

Tack och lov lättar det oftast efter 10 min, i runda slängar si så där. Dock inte heeeelt denna gång men, vi orkade inte stå å vänta som 5 idioter längs med en garageutfart som några orutinerade turister utan paraplyer, så vi började springa utav helvete (rent ut sagt!) ner mot byn istället!

Vad gör man inte för lite kaffe och gratis Lotuskaka?!!

Som tur är så är vi ju vansinnigt vältränade nu när vi är stora innehavare av gymkort så det var en lätt, dock blöt match.

Och yes, det blev nice avslut med var sin cortado, lotus och hela kalaset toppat med en sviiiinsoft bajsblöja på jaktinspererat winery.

Stället var lite som taget ur en thriller av Stephen King film by the way. Passade bra med tanke på att vi både drömmer om, lever med och mer eller mindre konstant tänker på Mr Brady.

Vi överlevde.

Ja, alltså, sedan sist har det hänt så mycket. Jag hinner knappt med mig själv här måste jag säga! Och ändå jobbar varken Simon eller jag, otäckt. Men också, alldeles alldeles… jaaaapp..

Här har ni i alla fall mina bästa (och enda) från Halloweenfesten! (jag hade röd ”bollnäsa” från början men den stängde andningen totalt så fick kompensera med mina 2 bollar på toppen i stället!

Jag blev rätt otäck måste jag säga…
Stackars Leonard kände inte igen oss! Tack och lov somnade han strax efter detta foto!
Läskig förfest!

Festen var hur som hysteriskt lyckad, uppträdanden, läskig spöktunnel, bloddrycker etc etc…

Barnen var såå nöjda och då kan man ju inte heller vara annat som förälder.