Hästar, Vingård och Skorpioner…

En av Alsiras nya BFF:s mamma var härligt gästvänlig och bjöd ut oss till deras häst- och vingård idag. Så himla vältajmat när jag ändå är ensam med barnen (förutom Silas då) och inte hade något bättre för mig än att snickra och svära över IKEA-möbler.

Så sagt och gjort, efter frukost, lite skruvande, och den spännande upptäckten av skoripion nummer 2 (modell större) begav vi oss mot Ses Rotes.

Söt ändå… Gulp.

Efter lite sedvanligt GPS-strul hittade vi i alla fall fram till detta magiska ställe. Alsira och kompisarna busade, gosade med hästarna och avslutade med lite ridning både runt vingård och på banan.

Man slås ju emellanåt om hur underbart livet är. Hur vacker denna ö är. Och hur faktiskt mycket jag skulle vilja få igång livet här. Vill inte åka hem till 3 grader i Oktober. Skrapa rutor och bråka med barnen om regnkläder.

Men är också medveten om att jag än är i förälskelsestadiet. Trots 2 skorpioner på 3 dagar.

Dumpad i ett kaos

Ett dygn i lägenheten, eller inte ens det, hade jag med mannen
innan han dumpade mig för festligheter i L.A.

Så med lätt stress står jag nu i något som mer liknar en krigszon än ett hem. Men vad gör man inte för sin mans partybehov? He he nä, är faktiskt stort födelsedagsgalej för systerns företag som fyller 20 år så jaa… Får lägga det på mitt pluskonto inför framtiden helt enkelt.

Här är väskor och grejer från golv till tak och noll förvaring. Eller hyfsad förvaring kan jag kanske säga, många garderober, dock NOLL galgar vilket gör det hela en gnutta problematiskt.

Får dessutom besök av älskad vän från Sthlm imorgon så har helt enkelt inget val än att tillbringa denna dag på IKEA. Har heller ingen barnstol till Leonard vilket inte direkt underlättar.

Inser också att jag packat för att aldrig återvända. Har så mycket kläder med mig att det är helt vansinne. Ser redan nu hur mycket jag inte kommer använda. Men blir kanske bra insikt, det jag inte kommer använda denna tid kommer jag skänka bort här nere. Skrämmande vad kläder man har men ändå aldrig ”hittar nåt”.

Näpp, klockan passerat 07, dags att väcka stora tjejen min, idag ska det badas med skolan! ❤

…soft ändå.

Sista natten med…

Sista natten med gänget i fantastiska Port d’Andratx.

Hela dagen har gått åt att tvätta, packa, maxbada i poolen, äta konstiga konstellationer av mat för att äta ur det sista, leta efter borttappade skor, leksaker, hörlurar och så vidare…

Vid 15-tiden var jag helt slut av att ha haft min älskade 10-kilosbebis Leonard på armen sedan 06:00, frågade Alsira vad hon tyckte. Och vi var rätt överens om att vi behövde jobba oss 81 trappsteg upp till bilen för att åka ner på byn å göra ”nåt”. Så efter att ha kollat in alla butiker vi redan kollat in x gånger landade vi på mysiga Cappuccino, i deras gungstolar precis längs promenaden. Så himla mysigt.

Alsira gick på en cheesecake och jag lite vino blanco. Satt under denna timma och ”whatsappade” (för det är ju det spanjorerna kör med) på spanska med Alsiras ena ridlärare.

Jag sa lite ”hola” och ”buenas tardes” och låtsades fatta lite mycket tror jag , hahah, så hon messar mig på spanska. Improvisation är min grej tydligen.

Men säger bara det, Google Translate, galet vad grymt det är! Har gafflat som den värsta mallorqindonnan här idag måste jag säga! Blir dock snäppet klurigare när vi möts i stallet på tisdag!

Kommer sakna detta ställe, men tack å lov är Mallorca inte världens största ö precis, så lär bli lite week-ends hit tror jag allt. Och ärligt talat , OM jag längtar efter lite ”beach life”!

Tårar & Skoskav

Att lämna sin 7-åriga son för att vara ifrån honom i 6 veckor var inte lätt.

Han lekte i lekparken när jag kom med bilen och Leonard och skulle stanna till och säga hej då. Tårarna var väl så nära ute de kunde samtidigt som jag försökte allt jag kunde för att se glad ut och peppa honom inför detta stora äventyr.

Att hans minne av mig från vårt ”hej då” skulle vara en ledsen mamman kan jag då inte lägga på hans axlar. Men tror jag löste det!

Sedan kommer vi ju komma till honom under denna tid, såklart! Men ändå. Vi är ändå här och han där.

Filminspelningarna börjar på onsdag och då är det fullt ös 8-17 i 5 veckor! Även om detta kanske kom lite otajmat är jag så glad för att han får vara med och uppleva detta. Och är såå spänd på resultatet, har ju vart en himlens massa hysch hysch!

Sista kramen med lillebror och kissen Vide som trygg polare kvar i Bromma ❤

Nåväl, tillbaka bland Palmerna och här är allt som ”vanligt” bortsett från att vi har farmor på besök. Hon åker redan imorgon så idag har vi haft lite kvalletid med henne och Leonard. Promenat runt halva Palma, minst 1.1 mil enligt min mobil som åkt lite vagn emellanåt, så ja, slänger till med 1.5 mil.

Vid hämtandet av Alsira på skolan hade vi båda skoskav och Leonardodo var svettig i vagnen. Så nu mellanlandar vi hemma innan det blir en sista middag för farmor på stan.

…och denna tös hade man ju längtat efter ❤

Case Closed

Hundra procent dyblöta på grund av totalt oförberett ösregn plaskade vi in på mäklarkontoret drygt 10 minuter sena. Men sen gick allt enligt agendan, vi signade och tro’t eller ej verkar allt vara i sin ordning. Törs klart inte tro det förrän vi flyttat in men det verkar nu äntligen som att det trots allt faktiskt kommer att bli av. Att vi flyttar in i detta mysiga lilla ”town house” eller vad man ska kalla det, den 1:a oktober.

Så väl hemma sen unnade vi oss en god middag på terassen och lite gott rött vin! Hade väl kanske vart mer lämpat med skumpa men det får vi ta när vi väl gått över tröskeln i vårt kommande nya hem! Åtminstone för ett år!

Hade ”börja skolan samtal” med Alsiras lärare idag på förmiddagen, himla bra grej att börja terminen med måste jag säga. Efter det såg jag till att Leonard fick utöva sin nya favvohobby. Gungning.

Han börjar bli riktigt vass nu. Hänger å slänger åt alla håll å kanter mest hela tiden. Blir nog en extremsportare som sin morbror!