Jag blev den ”trötta mamman” på mötet. Efter en lång dag med busiga barn var jag nämligen det. Trött, tröttare, tröttast. Men för övrigt höll jag måttet, kom i tid och impade med hur grym jag är som tar hand om två barn utan problem. (Sa inte att jag ibland får spader, nervsammanbrott och gråter en skvätt för att jag inte räcker till eller får vardagen att gå ihop…)
Men för att hålla mig någorlunda till ämnet så verkade förskolan i alla fall hur grym som helst. Fina avdelningar, fin gård och en liten egen ”minigård” för småbarnsavdelningen där Alsira kommer gå tillsammans med 14 andra busungar. Verkar rätt lagom tycker jag. På avdelningen finns 3 lärare, 2 rutinerade kvinnor och en ung skejtkille – Perfekt.
Lite kul när jag snackade med fröknarna efter mötet (inte skejtkillen alltså), är att en av dem till och med jobbade där på Simons tid, när han var liten knodd och tultade runt där på gården! Rätt häftigt ändå, snacka om att hon lär ha rutin på blöjbytena!
Jag tycker det ska bli såå spännande med det här, samtidigt som jag är livrädd över att lämna bort skruttan. Men det blir nog himla bra när vi vant oss.