Etikett: portixol

Simme 35!

❤ 23:e november och makens 35-årsdag! ❤

Efter sedvanligt firande med paket på sängen och mysfrukost var det dags att fånga födelsedagen och bege oss från hemmet!

Första anhalt var vingården Jose L Ferrer i vindistriktet Binissalem. Egentligen inte den som vi var mest sugna på men få vingårdar hade öppet lördagar nu i slutet av november. Kontra vingården Macià Batle som vi besökte häromveckan var det här uselt. Betydligt mindre mysigt, natt och dag i service och information om vinerna. Här fick vi rakt upp och ner 4 glas rött och en genomgång av dem på totalt 2 minuter sen försvann vintanten och sen såg vi inte henne mer förrän i kassan på väg ut. Rekommenderas inte!

Eftersom vi solklart inte mindes allt som rabblades under de 2 minuterna vi fick vår genomgång fick vi istället läsa oss till det lillas om stod under varje glas. Högst omysigt tyckte vi! Dessutom var det näst intill fulla vinglas vilket kan tyckas trevligt, men föredrar man inte vinet så ja… Hellre prova fler och lite! Näpp, inget för oss!

Efter vingården åkte vi till våra hoods där vi trivs så himla bra! Åt lunch på urspansk restaurang och blev kvar där säkert 2.5 timma. Åt och drack gott och tack vare lite högljudd spansk stämning kunde barnen både skratta, gråta, spilla och ramla av stolen utan att någon brydde sig! Hhahahh…

Vädret var blåsigt men vackert så en promenad längs havet innan vi slank in på nåt hak, tog en drink och började prata med högst trevlig spanjor som lyckades få oss att strunta i vår planerade restaurang för kvällen och istället gick på hans förslag! Sååå lyckat och kul att få lite tips från lokalbefolkningen. Stor och stimmig grillrestaurang som var i princip tom då vi kom men fullsatt då vi gick.

Jag och Simon åt nån slags fågel, Alsira ribs och Silas fisk. Gott! Försökt hitta deras hemsida men utan framgång. Löser det till nästa gång! ❤

Älskade Molinar

Att vi valde att bo här är nog det bästa beslutet vi tagit. En natt i detta hus, eller radhus eller vad jag nu ska kalla det, tog det, sen kände jag mig som hemma. Tror det är nåt med havet. Måste vart sjöjungfru i mitt förra liv.

Att efter en dag på IKEA och efter x antal skruvade skruvar kunna ta ena ungen på armen medan andra bär strandväskan, och på 30 sekunder (eller 121 steg som Alsira räknade det till) vara på stranden, är magiskt.

Lyxigare kan man nog inte ha det.

Ett skrivbord, en skrivbordsstol, två byråer, tusen svordomar samt med avsaknad känsel i hand och underarm gick vi alltså dessa 121 steg och jag hade nästan pallat en IKEA-möbel till. Nästan alltså.

Äntligen idag blev det mitt första ”riktiga” träningspass på nya gymet Illes, ett stenkast från kidsen skola. Förbaskat bra tajming med barnpassning som öppnar i princip i samband med lämning. Tecknade dessutom deras ”VIP-membership” med tillgång till deras SPA, och för en liten extra slant kan man lämna in småmonstren i hela 3 timmar!

Lite länge kan tänkas, men det händer ju att man nervsammanbrottar ner både sig själv och sin omgivning emellanåt och då känns det ju som ett trevligare alternativ än psyket.

Och dagar då barnpassningen inte är öppen är det ju inte fy skam att sätta plutt i vagn och ta en morgonpromenix här…

Näpp, nu är det 1 minut till Sim landar från LA så dags att röra sig på flygplatsen! ❤

Skorpioner osv…

Idag kom dagen vi sett fram emot ett tag nu!
Att flytta till vårt ”riktiga hem”!

Vägen till dörren gick kanske inte riktigt som planerat men nu är vi i alla fall här och på plats!

Dagen har dock varit en av de svettigare hittills, men effektiva kan man då inte kalla oss annat än! Lämnade Alsira på skolan vid 10, hämtade Simon på flygplatsen – han har varit i Sthlm och busat med Silas om jag inte nämnt det. Åkte sedan och fixade gymkort vilket jag längtat efter så sjukt mycket! Och underbart är att jag nu även kommer kunna både ”spa:a” och gymma med min man minst 3 dagar i veckan då barnpassningen är öppen! Simme verkar inte lika taggad men det kommer vi råda bot på.

…hungriga blev vi sen, så italiensk lunch i Santa Ponca fick stilla den. Fullkomligt hem och råpacka i ett jä*la tempo efter det men pizzan och chévresalladen behövde bort, plus i kanten en förbannad och genomsvett Leonard gjorde passet fulländat för halva familjen.

Men tillsut åkte vi med en bil så packad att vi fick lämna bilbarnstol på parkeringen och bara en plats ledig, som en galet svennig ”Sunes sommar familj” mot skolan för att hämta Alsira. (Tur hon ännu inte fattat vad som är pinsamt och så vidare…)

Sedan fortsatte dagen mot mäklaren för att få nyckel – allt flöt på fint, dumpade av alla väskor, Alsira, Leonard och mig i huset och Simon vände i på studs för nästa lass. Kvar stod jag i nåt slags hav av väskor utan koll på vad som var vad och vart som var vart. Typ. Och det med en trött och gnällig 10-kilos, väldigt söt, bebis på armen.

Var bara att försöka andas så gott jag kunde och ändå packa upp det jag kunde med honom på kroppen. Man vill ju bara göra allt på en gång i dessa lägen, i alla fall jag! Otålig kan man nog kalla mig.

Nu är vi i alla fall här. Klockan är 21:12 och eftersom varken jag (eller Simon) förts begrep hur man får igång gasen till spisen, så ska vi nu äta värmda ”fryspizzor”. Fast rätt mysigt ändå!

Och nu efter lite detektivarbete har jag hittat gasvredet och en livs levande skorpion…. Heheheh soooft…

Simon tvingades döda den medan jag panikade lite…

Men nu, finnally lyxmiddag, ”molinar style” ❤

Alsira käkar minipizzor och kollar youtube. Inte haft varken wi-fi eller tv på 2 månader nu, har varit lärorikt måste jag säga! Så igår var det lite fritt fram ett par timmar. Men snart är stränga mamman tillbaka… Så gäller att passa på…

As long as there are nice cars…

…there’s happiness! I alla fall om man frågar vår lille skådis!

Denna helg har vår lille store Silas bott hos sin faster med biltokig man! Och för de som missat är Silas fullkomligt biltokig och kan mer om bilar och motorer än de flesta.

Kan väl lugnt säga att han INTE ringt och längtat hem idag!

Lyckan i hans ögon är maxad! Och blir så varm i hjärtat här borta i Palma när man ser att han är lycklig!

På torsdag åker Simon ner för att hänga med Silas hela helgen och sen efter det är det kämpa 10 dagar till innan jag komma ner och med honom sista veckan.

Det är även vår sista helg här i underbara Port d’Andratx! Eller för Simon rättare sagt, på måndag om en vecka flyttar vi till Molinar ❤ Känns underbart! Hhahahah och nu såklart kommer vi på allt vi velat se här i krokarna som vi inte gjort. Som vanligt tänker man att all tid i världen finns och att man hinner med… Men som tur är så flyttar vi inte direkt från ön. Inte riktigt än…

Tankarna om framtiden har helt klart börjat komma, just nu älskar vi allt här, men är klart medvetna om att det fortfarande är nyheternas behag. Alsira vill till London och börja på skola med skoluniform, så det får vi väl kanske tänka på! 😉

Saknar ännu ingenting med Sverige ännu faktiskt, med undantag för familj och vänner så klart. Men ja, får väl se vad som händer, just nu provar vi leva en dag i taget och som klyschan säger ”att leva i nuet”, vad farao det nu egentligen innebär?

Case Closed

Hundra procent dyblöta på grund av totalt oförberett ösregn plaskade vi in på mäklarkontoret drygt 10 minuter sena. Men sen gick allt enligt agendan, vi signade och tro’t eller ej verkar allt vara i sin ordning. Törs klart inte tro det förrän vi flyttat in men det verkar nu äntligen som att det trots allt faktiskt kommer att bli av. Att vi flyttar in i detta mysiga lilla ”town house” eller vad man ska kalla det, den 1:a oktober.

Så väl hemma sen unnade vi oss en god middag på terassen och lite gott rött vin! Hade väl kanske vart mer lämpat med skumpa men det får vi ta när vi väl gått över tröskeln i vårt kommande nya hem! Åtminstone för ett år!

Hade ”börja skolan samtal” med Alsiras lärare idag på förmiddagen, himla bra grej att börja terminen med måste jag säga. Efter det såg jag till att Leonard fick utöva sin nya favvohobby. Gungning.

Han börjar bli riktigt vass nu. Hänger å slänger åt alla håll å kanter mest hela tiden. Blir nog en extremsportare som sin morbror!