UPPSÄGNING

På söndag blir minisen i familjen dvs Silas ett år! Det ska så klart firas med ett litet kalas!

När Alsira fyllde ett hade vi ett lite större kalas med både vänner och släkt, något som lilla ettåringen då inte uppskattade, utan var rädd och grät i hela 75 minuter – oavbrutet!
Så denna gång har vi valt att hålla det i lite mindre skala, så liten det går när man har en fästman med Sveriges största släkt…

Dagens planer är därför delvis att inhandla grejer till lite födelsedagsbakning, ballonger å annat livsnödvändigt ett kalas kan tänkas behöva. Sen får jag se om jag hittar någon ettårspresent också…
Något kalasfixeri har jag dock i dagsläget ingen som helst lust med. Har nämligen haft två ungar som mer eller mindre klått upp varann och skrikit sedan i måndags morse. Sitter därför nu instängd på mitt rum och bara önskar jag hade öronproppar. Känns som jag håller på att bli tokig.

Så det jag har lust med är att säga upp mig som husmor och flytta till Indien och meditera ett år eller två.

 

HÄR HAR NI MIG IDAG!
(får hoppas jag ordnar till mig under dagen!)

Lovley Morning

Ett enda stopp lyckades vi med på den hela 50 mil långa färden. Nog rekord sedan vi fick två barn i familjen. Var helt klart lite grinigt och tråkigt mot slutet men det gick bra. Ett stopp där de kan leka och springa av sig är klart att rekommendera! Efter stoppet somnade de båda mätta och nöjda, sov säkert 1.5 timma båda två. Jag fick till och med lyssna på 1.5 cd ur en talbok. Det är lyx det!

Idag däremot har morgonen varit allt annat än lyx, natten med för den delen. Barnen har vaknat om vartannat och slutligen var det starta dagen med en Silasbajs vid femrycket. Och eftersom ingen av barnen, å inte mamman heller för den delen, då är utsövda blir det humör därefter.

3 timmars gnäll, skrik, gråt och frustration har vi nu alla tre genomlidit. Inte soft… Så någonting säger mig att denna dag kommer vara lång..

20130205-083341.jpg
ett liiiitet tag där tidigt i morse var det hyfsat okej i alla fall..,

JAG ÄR EN MAMMA

Intressant det här med att vara mamma, alltså sedan Alsira föddes är det som man utöver sin vanliga värld också kommit in i en slags ”mammavärld”, en värld där bara mammor finns. För vi mammor, mammalediga mammor, vi ses om dagarna på alla möjliga ställen där vi ofta är majoriteten. Och inte förrän man blev mamma och ”ledig” (eh ledig är sjukt fel ord men kom inte på nåt anant) om dagarna har man ju kunnat gå i gallerior mitt på veckodagarna, sitta på fik, promenera hej fritt var man vill, hänga i parker och lekparker eller strosa en timma eller två i mataffären.

Utöver dessa möten, som knappt är möten för den delen, för man säger inte så mycket till varandra alla gånger, om ens något. Så är det ändå nåt där på någe vis, nåt ”mammaband”. Eller är det bara jag som känner så?
Jag menar, är alltid trevlig mot andra mammor och de mot en själv, man ler, man har överseende när den enas eller andras barn ballar ur, när kaffe flyger, när nån kräks eller när man ser att någon mamma närmar sig dagens fjärde nervsammanbrott… Då känner man för varandra.

För man är också mamma, har också varit där, och kommer hamna där igen. Så man vet, man förstår hur det känns, för vi vet hur det är. Att vara mamma.

Fina olika mammor:

”jag är numera mamma med trädgård och lever villasvennelivrollen”

Märks att man börjat anamma ”jag är numera mamma med trädgård och lever villasvennelivrollen” på allvar när man börjar leta vårtecken i trädgården. Och sedan när man väl hittat dem, gör sig besväret att gå in och hämta kameran för att fota. Och slutligen att jag till och med – tillsammans med x antal hundra andra bloggare – måste blogga om det faktum att knoppar brister. Något som faktiskt händer varje vår.

20120227-122253.jpg

Men visst är det konstigt hur underbart och lika fantastiskt det känns varje år?!

GOOD OLD TIMES

n763255463_2135945_9324

Partymood!

Sitter på pappas dator och kikar igenom gamla mingelbilder jag sparat här. Kom då och tänka på häromdagen när jag satt och pratade med min syster, mamma och barndomskompis om det nya livet, mammalivet. (Känns i och för sig inte så nytt längre, börjar bli van att vara mamma.) Men i alla fall så fick jag frågan om hur det egentligen är att vara mamma.

Det är inte så ofta jag får frågan längre, framför allt inte ofta jag tänker på hur det egentligen är, att vara mamma. Tänker ofta på hur mycket jag älskar Alsira, hur rädd jag är om henne, hur lycklig och meningsfull hon gör min tillvaro. Men att ”vara mamma” hur är det? Ja det är ju underbart såklart, för mig är det faktisk såklart underbart, självklart. Jag har sedan 18-årsåldern längtat efter barn men varit långt ifrån redo och definitivt hängt runt med icke potentiella pappor till mina barn.

Men när jag träffade Simon – definitivt potentiell pappa! – och bara ett par månader senare såg plus på stickan, helt oplanerat där jag satt med p-piller i handen (mer eller mindre), kändes allt bara helt rätt. Så för mig så var det verkligen i rättans tid att ta mammaklivet, och jag är så glad att det inte kom en enda dag senare.

För är det något jag gjort i mina dagar så är det levt loppan. Hjälp alltså, festat och härjat har jag gjort sen yngre tonåren, och det ta mig tusan konstant fram till den dagen jag träffade Simon för dryg 2 år sedan. Pladask föll jag och lämnade inte långt senare min fina, älskade enrummare mitt i stockholmssmeten för villaliv i förorten.

Det bästa jag gjort! ♥

Men om jag haft roligt på vägen! Det var något jag kom och tänka på när vi pratade här i fredags. Fasen vad kul alltså, ingen att bry sig om förutom sig själv, inget att vakna upp till, bara göra som man själv ville.

Även om det samtidigt är lite sorgligt, just det, att inte ha någon att bry sig om, vakna upp till, ingen att dela allt med, ingen att visa hänsyn inför, inga små barnskratt från rummet bredvid… Näe, himla underbart har jag det nu.

Men härligt att också kunna tänka tillbaka på buset ibland! Delar med mig av några minnesbilder här, denna sjukt gråa dag i ett villaområde strax utanför Göteborg.

282154_374393094944_514049944_1307053_6440762_n

I trappen in på Sturecopmagniet

7533_300836475602_555365602_9153684_2269754_n

Här minns jag att jag är på nån modevisning på nattklubben Whiteroom, hade precis träffat Simon här vet jag, så inte så länge sedan.

n763255463_3712235_2862

Solbrända på Utekompaniet en härlig sommarkväll

199595_4855324426_512324426_127974_7116_a

Läääänge sedan!!!

a763255463_1085242_6407

Fun, good, old times!


Nu ska jag väcka sötisen, hoppa tillbaka till verkligheten och börja laga
torskryggsgratäng till mor och far!