Catching Up

Vet inte vart tiden tar vägen! Otäckt.

Hur som helst har ”stora” barnen haft sina första kamper i sina sporter. Alsira i Halloweenridning och Silas spelat sin första match! Trots allt på spanska, Alsiras första Gymkhana någonsin och Silas spelade för första gången med en egen ”position” på plan – forward – gick det toppen!

Både Simon och jag fattar inte hur vi fått så modiga och coola ungar. Ingen av oss hade ens vågat göra hälften av allt det de gjort och gör! Stolta päron!

Gymkhanan höll på i 3 timmar med ett fantastiskt engagemang av 2 ridlärare. Säkert 25 barn varmed och alla utklädda. Tillsammans kämpade på både med och utan häst.

Jag och Simon satt i godan ro och tog oss en kylande dryck medan vi spända satt och tittade på.

Efteråt grillade alla tillsammans och stämningen var allt annat än svensk! Underbart!

Silas fotbollsmatch bjöd på ”riktig fotbollskänsla” måste jag säga. Både spännande och intressant hur kulturerna skiljer sig. Hemma är det exempelvis ”förbjudet” att inte ropa namn när man som förälder strå bredvid plan. Jag som mamma bör alltså inte ropa ”bravo Silas osv”. Och det finns väl helt klart en poäng i det när det handlar om 7-åriga grabbar.

Säga vad man vill, men här jobbar man uppenbarligen definitivt inte så. Vare sig när det gäller är bra eller dåligt. Nåväl, det blir inga mesar av de här grabbarna.

Har nog aldrig varit så nervös inför någon match tidigare! Framförallt för att det var hans första med nya laget San Fransisco (lite konstigt namn för att vara här men är ju oavsett bästa laget såklart..ehhhehe!).

Silas har coola numret 22 och står precis här ovan redo för avspark ( tror jag)!

Vad som också känns väldigt stort här är att de har riktiga avbytarbänkar! Nåt som Silas, och vi med för den delen, får det hela att kännas ännu mer ”på riktigt”!

Finner inga ord för hur lycklig jag är att få uppleva det här med min fantastiska familj.

Rödskinn

Från ”Bajare” till ”Mohikan”! Eller i alla fall inte bara rödtott på fotbollsplanen nu utan även rödskinn!

Yepp, för igår kväll premiärade Silas i Mallorcalaget San Fransiscos Akademi. Innan det var dags var det en väldigt nervös kille som i princip vägrade gå på plan. Men i sista sekund kom Simon insladdande i taxi och husslade sig in på planen som trygg kick-back och då gick allt av bara farten.

Så när träningen var slut var det istället en stolt och överlycklig kille som önskade att träningen skulle hålla på i 3 timmar till! Hhahaha så himla grym och modig vår älskade lilla fighter! Detta kommer gå så himla bra.

Var verkligen underbart att se hur fina de spanska killarna i laget var mot Silas. ”High fivade” och kramade om när Silas gjorde mål! Blev alldeles tårögd där jag stod och försökte sociala med de öldrickande fotbollsfarsorna på andra ändan av planen!

Verkar vara en väldigt familjär och social förening, och fick höra från de andra föräldrarna att de brukade ses med laget på helgerna ibland och köra lite BBQ och annat skoj. Väldans kul!

Lite språkstress känner jag dock så hetsanmälde mig till spanska på distans idag, fanns plats på sen anmälan på Universitet så håller tummarna för den! Tänker inte vara någon ”no comprendo morsa” länge till!