Etikett: san fransisco

Äntligen Match!

Aldrig tidigare har jag sett sådan kärlek mellan barn, ungar i 7-årsåldern som pushar varandra, kramar om varann, ger en ”high-five”, hälsar trots att de ej känner varann, bjuder in till lek och så vidare – som här i Palma. En sådan tydlig skillnad från hemma, både på fotbollsplanen, i stallet och i parken.

Under de få månader vi bott här har Alsira fått mer stöttning från helt främmande killar och tjejer i stallet än på alla år i Sverige. Och Silas var nog mer eller mindre i chock under hans 3 första veckor då de både skulle kramas, känna på hans hår, kramas och hahahah allt var det nu var.

Som förälder blir man fullkomligt tårögd att få se sina barn bli så otroligt varmt välkomnade.

Sedan när det kommer till oss vuxna så blir vi rätt så pussade på vi också hahaha, herre gud, så himla underbara! Hemma känner man knappt någon förälder från stallet eller fotbollen, – kanske lätt överdrivet -men i alla fall! Oavsett här känns det som att vi lärt känna fler människor på 5 månader än vi gjort under hela vår livstid hemma.

Detta såklart hundra procent romantiserat men ändå, nåt ligger det ju i det faktum att solen tenderar förtrolla oss en smutta.

Nåväl.

I lördags godkände äntligen Spaniens fotbollsförbund Silas som godkänd spelare för ”ligan” och han fick äntligen spela sin första riktiga match!

Vet inte om mamma, pappa eller han själv var mest stolt när han dessutom drog till med ett förbannat snyggt mål! Heja heja Silas och bästa laget San Fransisco!

Silas och hans härliga lag! ❤

Catching Up

Vet inte vart tiden tar vägen! Otäckt.

Hur som helst har ”stora” barnen haft sina första kamper i sina sporter. Alsira i Halloweenridning och Silas spelat sin första match! Trots allt på spanska, Alsiras första Gymkhana någonsin och Silas spelade för första gången med en egen ”position” på plan – forward – gick det toppen!

Både Simon och jag fattar inte hur vi fått så modiga och coola ungar. Ingen av oss hade ens vågat göra hälften av allt det de gjort och gör! Stolta päron!

Gymkhanan höll på i 3 timmar med ett fantastiskt engagemang av 2 ridlärare. Säkert 25 barn varmed och alla utklädda. Tillsammans kämpade på både med och utan häst.

Jag och Simon satt i godan ro och tog oss en kylande dryck medan vi spända satt och tittade på.

Efteråt grillade alla tillsammans och stämningen var allt annat än svensk! Underbart!

Silas fotbollsmatch bjöd på ”riktig fotbollskänsla” måste jag säga. Både spännande och intressant hur kulturerna skiljer sig. Hemma är det exempelvis ”förbjudet” att inte ropa namn när man som förälder strå bredvid plan. Jag som mamma bör alltså inte ropa ”bravo Silas osv”. Och det finns väl helt klart en poäng i det när det handlar om 7-åriga grabbar.

Säga vad man vill, men här jobbar man uppenbarligen definitivt inte så. Vare sig när det gäller är bra eller dåligt. Nåväl, det blir inga mesar av de här grabbarna.

Har nog aldrig varit så nervös inför någon match tidigare! Framförallt för att det var hans första med nya laget San Fransisco (lite konstigt namn för att vara här men är ju oavsett bästa laget såklart..ehhhehe!).

Silas har coola numret 22 och står precis här ovan redo för avspark ( tror jag)!

Vad som också känns väldigt stort här är att de har riktiga avbytarbänkar! Nåt som Silas, och vi med för den delen, får det hela att kännas ännu mer ”på riktigt”!

Finner inga ord för hur lycklig jag är att få uppleva det här med min fantastiska familj.

Rödskinn

Från ”Bajare” till ”Mohikan”! Eller i alla fall inte bara rödtott på fotbollsplanen nu utan även rödskinn!

Yepp, för igår kväll premiärade Silas i Mallorcalaget San Fransiscos Akademi. Innan det var dags var det en väldigt nervös kille som i princip vägrade gå på plan. Men i sista sekund kom Simon insladdande i taxi och husslade sig in på planen som trygg kick-back och då gick allt av bara farten.

Så när träningen var slut var det istället en stolt och överlycklig kille som önskade att träningen skulle hålla på i 3 timmar till! Hhahaha så himla grym och modig vår älskade lilla fighter! Detta kommer gå så himla bra.

Var verkligen underbart att se hur fina de spanska killarna i laget var mot Silas. ”High fivade” och kramade om när Silas gjorde mål! Blev alldeles tårögd där jag stod och försökte sociala med de öldrickande fotbollsfarsorna på andra ändan av planen!

Verkar vara en väldigt familjär och social förening, och fick höra från de andra föräldrarna att de brukade ses med laget på helgerna ibland och köra lite BBQ och annat skoj. Väldans kul!

Lite språkstress känner jag dock så hetsanmälde mig till spanska på distans idag, fanns plats på sen anmälan på Universitet så håller tummarna för den! Tänker inte vara någon ”no comprendo morsa” länge till!