Varsel å fullmåne

Herre gud, vilken dag det var igår! Leonard sjöng i falsett hela dagen – såväl glad som motsatsen! Och med sjuk make hade jag honom 100% vilket jag nästan glömt hur det var hahah gud alltså, inser lyxen att vara två föräldrarlediga med en niomånaders gangster.

Alsiras ridning blev flyttad från tisdag till onsdag så det var det som gällde efter plugget. Kul nog ville Silas med kompis 900 meter från stallet så han slapp sitta där och titta vilket enligt han är lika med döden.

När Alsira red in på banan fick jag ett sånt där ”obehagsvarsel” som jag fått vid två tidigare tillfällen i stallet. Första gången ramlade hon av, andra gången ramlade en kille (riktigt obehagligt) av. Sa till mig själv att det klart bara är fånerier men ändå låg det där och pyrde hela lektionen. Som gick super.

Sista 3-4 minuterna dock, kom ett oväder in över stallet i Bunyola, så där som det bara gör här på Mallis, vädret skiftar helt inom loppet av en minut. Det blåste, himlen blev svart och regnet smög sig på.

Från paddoken till stallet är det kanske 100 meter. Och precis då Alsira kom ut från ridbanan sa jag åt henne att ge hästen Elliot lite lång tygel så han kan sträcka på halsen lite efter ridningen. Och i samma sekund hon släppte ut tygeln kom en blixt och Elliot satte av i världens galopp ner mot stallet.

Med hjärtat i halsgropen sprang jag efter med Leonard studsandes i vagnen av alla stenar överallt på stallplanen.

Tack och lov körde vi ju racergalopp i lördags så hon var uppvärmd och höll sig kvar utan problem! Ja herre gud…

Men kanske har jag nåt slags sjätte sinne ändå… heheheh…

Väl hemma fick Silas feber, så han yrade runt på soffan till och från under natten. Var säkert nere 5 gånger och tittade till honom. Och sista gången jag hörde något och gick ned höll jag på att svimma. Då sitter Alsira på soffändan med öppna ögon och bara tittar ut i tomma intet. ”Vad gör du?” frågar jag och hon svarar ”vad menar du? Jag bara sitter här”.

Äh, fy, hon går i sömnen i perioder, men lika läskigt varje gång. Ledde in lilla stumpan i alla fall och sen somnade jag om för att få sova till nästan kl.07.

Jösses vilken natt, men skyller på fullmånen.

Vaknade tack och lov upp till en hyfsat pigg make så jag kunde pipa iväg och köra lite padel, få egentid och skratta (åt mig själv) lite!

Rancho Grande Park

Endorfinkickade rejält gjorde både Alsira och jag i lördags då vi begav oss till Rancho Grande Park för en 2-timmars uteritt på spanska hästryggar.

Tillsammans med en skolkamrat till Alsira och hennes mamma lämnade vi Palma vid 10-tiden och styrde kosan mot norra ön. Efter ca 50 minuter var vi framme och redo att hoppa upp i sadeln. Alsira fick vita vackra Leo och jag snyggingen Moonlight.

Naturen och landskapet är så vackert uppe i Alcudia där vi var, bara att ta ett djupt andetag i skogen där, på stranden och mellan bergen känns som rena detoxen.

Svårslagna upplevelsen var solklart galoppen som kändes som typ 100 km i timman. Helt sjukt snabbt gick det, adrenalinet flödar verkligen och det var länge sedan jag kände den känslan på hästryggen kan jag säga. Sjukt impad av Alsira som klarade det utan problem och var betydligt kaxigare än jag dessutom! Galet stolt över min modiga tuffa tjej! ..och över mig själv också måste jag säga!

Efter ridturen blev det en grillunch i restaurangen på ranchen. Riktigt nice ställe efter en ridtur. Och jag som generellt inte äter kött gjorde ett undantag. Sedan ett glas rött och en kaffe på det sedan så var dagen fulländad.

Hästar, härligt sällskap, god mat och Mallorca – vad mer kan man önska sig en lördag? ❤

PineliPadeliPo

Padelproffsen som vi kallar oss, träffades för första gången på padelbanan på Pins Padel här i Palma igår. Så efter att ha skummat igenom reglerna lite snabbt var det bara att höja racket å jobba på att få bollen att flyga. Och om jag får lov att säga det själv så gick det förvånansvärt bra måste jag ändå säga, för att vara första gången och utan några tenniserfarenheter i rockärmen.

Och hör å häpna, jag som generellt avskyr bollsporter, hade faktiskt riktigt kul!

Så nu är tanken en gång i veckan och så får vi se sen vilka tävlingar och cuper som blir aktuella inom kort. Har en känsla av att landslaget inte ligger alltför långt bort.


Efter padeln blev det hämta Alsira på skolan och åka till ridningen! Idag ansåg läraren henne redo att prova urgulliga och superstarka Sisco! Sötare ponny får man fasen leta efter! Hade jag kunnat hade jag köpt honom! ❤

❤ Så stolt över min duktiga, modiga hästunge! ❤

Hästar, Vingård och Skorpioner…

En av Alsiras nya BFF:s mamma var härligt gästvänlig och bjöd ut oss till deras häst- och vingård idag. Så himla vältajmat när jag ändå är ensam med barnen (förutom Silas då) och inte hade något bättre för mig än att snickra och svära över IKEA-möbler.

Så sagt och gjort, efter frukost, lite skruvande, och den spännande upptäckten av skoripion nummer 2 (modell större) begav vi oss mot Ses Rotes.

Söt ändå… Gulp.

Efter lite sedvanligt GPS-strul hittade vi i alla fall fram till detta magiska ställe. Alsira och kompisarna busade, gosade med hästarna och avslutade med lite ridning både runt vingård och på banan.

Man slås ju emellanåt om hur underbart livet är. Hur vacker denna ö är. Och hur faktiskt mycket jag skulle vilja få igång livet här. Vill inte åka hem till 3 grader i Oktober. Skrapa rutor och bråka med barnen om regnkläder.

Men är också medveten om att jag än är i förälskelsestadiet. Trots 2 skorpioner på 3 dagar.

Sova kan man göra i graven!

Lite bilder m.m. från idag!

DSC05712

Det ska börjas i tid!

Säger bara en sak: HERRE GUD vad det kan vara krävande rent muskulärt att vara mamma ibland! Tror jag burit ut och in Alsira i bilbarnstolen 20 gånger idag! Vilket innebär lyft på 8 kilo totalt med hennes 7 och bilbarnstolens dryga 1. Eftersom vi till råga på allt kör stadsjeep så blir det också ett extra högt och tungt lyft, speciellt när man är en liten och kort morsa! Inte undra på att jag tycker armar och axlar ökat i omfång!

Dagen har från sedan den tidiga uppstigningen gått konstant i ett! M e n allt har varit skoj och tur är verkligen det för kan säga att annars hade jag inte pallat!

Ridningen på fina Geila var underbar! Alsira sov i vagnen medan jag kämpade på, magmusklerna är inte än på topp även om de börjar komma tillbaka så smått.

DSC05701

Jag och vackra halvaraben Geila travar

DSC05710

Härlig galopp, jag måste börja rida oftare!

Svettig och lycklig efter 45 minuter i sadeln åkte vi till nästa stopp – sushilunch i Bromma Blocks, efter det blev det dags för att fixa doppresent – blev en fin bok med de sötaste klassiska ”första åren sagorna”. Vidare för speedstyling inför stundande dop – puh –  vi hann precis!

Dopet var jättefint och lille William såg ut som en prins i sin söta ”spetsdopklänning” som han halft käkade upp under cermonin, hi hi! Väl på plats därinen trodde jag jag skulle få en lugn stund, pusta ut och lyssna på lite gudssnack och gosa med Alsira i mitt knä – men icke! Närå, Alsira ville tydligen också testa sina falsettoner i kyrkan, liksom prästen. Och det blev då sannerligen effektfullt, jesus kristus, hela kyrkan kollade på mig och Alsira istället för på dopet.. Fanns bara ett alternativ: lämna kyrkan och det snabbt. Jag dundrade ut i mina klackar.

DSC05717

Självaste huvudpersonen!

Puh, genomsvett fick jag i alla fall tyst på snuttan utanför och gick in på nytt. Efter en entré a la Helena Bergström i Änglagård (hur jag än gick ekade mina klackar i heeeela kyrkan) gick i alla fall resterande del (fan, jag missade själva ”doppandet”!) bra.

Väl hemma hos Peder och Alex var det fullt ös med släkt, vänner, barn och en himla massa god mat, vin & bubbel), ett fullkomligt underbart smörgårdsbord av desserter (mmmmmmmumms!) och paket. Superlyckat och jag blev himla sugen på att styra dop för Alsira!

DSC00122

Båda vill vi ju ha foton till bloggarna!

DSC00105

Bästaste syster med pojkvännen

DSC00117

♥ ♥ ♥ Tråååkigt gott! ♥ ♥ ♥

Tack underbara Alex för en mysig dag!