Ra ta ra ta raa…

Vi skrattar och gråter – nä, gråter gör vi långt ifrån! Men vi skrattar och chockas om vartannat! Fast det gör vi knappt heller. Kanske mest skrattar då! Låter väl oavsett mest nöjsamt.

Idag har vi fått följande svar:
* Radhus Son Rapinya -> ”vi vill inte hyra ut längre, ni ville allt skulle gå så fort, vi blev stressade och nu måste vi tänka om vi ens vill hyra ut längre”
–> Dvs. CASE CLOSED.
* Lägenhet i San Agustin -> ”sorry, we’re afraid your kids will destroy the furniture”
–> Inga kommentarer. CASE CLOSED.
* 3-rummare m pool, Portixol -> vi är överrens men en jä*la härva OCH för dyr egentligen kontra vilka vidriga möbler vi ska tvingas stå ut med i ett år. 80 bäddmadrasser ovanför den tantens innan jag kan lägga mig där säger jag bara!
–> inga förhoppningar men de är nog – tro det eller ej seriösa.
* 3-rummare utan pool, Portixol -> ”Mamas darling” – enligt mäklaren ”no stress, everything okey” = betyder allt och inget. Världens finaste, mysig terass, 2 min från stranden MEN ingen pool, och sen inflyta, 27/9..
–> …återstår att se vad Mr. Pedro säger…

Hahah för att få en inblick, spana in denna seriösa punkt från mäklare idag gällande ett av objekten i Portixol:

Eeeeeh, ja man borde väl kunna förutsätta ovan men behövs uppenbarligen förtydligats att det inte är skämt å skoj vi pysslar med.

Eftermiddagen hemma har i alla fall varit härlig, lugn och solig. Badat och pratat med mäklare i princip hela dagen. Skönt, för imorgon är det ”hälsa på dag” på skolan för nya elever, visning av lägenhet, ridning och ja, kanske nåt mer! Fullt ös i alla fall! ❤

När kidsen rotat i kylen och kommer upp till poolen med nibbel! Mammas favvogurkor, päron och Jamon Serrano 💛

Annonser

NIE-nummer

We finally got those famous hard to get numbers!

Wooop woop!

Nu mot 3 lägenhetsvisningar! Nya tag, fasen va ball det ska bliiiii!

Vi hoppas på Portixol

Dagen började på samma vis som igår med 2 timmars fotbollsträning i Alcudia. Typisk semesterort som ligger i norra delen av ön. Silas imponerar på oss alla, bara går in och kör fastän han inte förstår språket! Väldigt modig liten krigare vi har! På detta camp pratar alla engelska, vilket han än så länge förstår bättre än spanskan, men är ju definitivt bara en tidsfråga!

Kingen
Hejarklacken!

Efter träningen blev det lunch i Portixol innan två lägenhetsvisningar där. Vi älskar det området, hoppas dimpa ner där inom kort!

Yum..
Simmes favorit – Pasta Vongole

Den ena lägenheten dundrade vi in med ett skambud på direkten och den andra skippar vi helt – hade ingen terass och omväg via garaget för att komma till poolområdet! Men den första vi hoppas på nu! Den var förvisso lite liten, inte kanske precis toppskick, men hade stor terass, stort poolområde med både tennisbana (+ i kanten eftersom jag och Simon tänker slänga på oss pikéerna och börja veva gula bollar inom kort!), ett litet grönområde där Leonard kan krypa och Alsira gymnastisera samt stor ”stenyta” där Silas att kicka boll!

Och sist men inte minst är vi på underbar strand på 5 minuter!

Nedräkningen har börjat…

Om 2 veckor och 2 dagar ska vi lämna vårt hus. Och om 7 veckor och 3 dagar lämnar jag och de 3 små barnen landet för ett bra tag framöver. Kanske för alltid?

Vi kommer såklart komma och hälsa på, men än mer hoppas vi på besök i vårt nya hemland Spanien. På den magiska ön Mallorca dit flyttlasset alltså går den 5:e augusti. Och ja, gubben min hakar också på, men han kommer först några dagar senare. Bara det i sig blir ett himlans äventyr och en utmaning – att resa ensam med 3 barn!

Fast fasar nog mest för att få ut hyrbilen när vi väl är på plats, finns inget som brukar ta sån tid och var så omständligt som det.

Fast än så länge är vi i Sverige, så nu gäller det att njuta max av svenska sommaren och suga ut alla godbitar vi bara kan innan avgång.

HEMMA!

God afton Sverige!

Japp då var fästmön, fästmannen och deras små oäktingar hemma från varma Aruba. Så fort vi landat åkte jag och hämtade Splif som hängt hos sin uppfödare, medan Simon tog med sig Alsira raka vägen till SÖS Barnakut. Efter en liten stund ringde Simon och bad mig komma förbi med Mc Donald’skäk till honom eftersom man minst in på halva natten brukar vara minimum för hur länge man blir kvar på akuten.

När jag tillslut hittade dem i rum 5 var läkaren där och i full gång med att skrapa saliv och sekret från Alsrias hals. Inte uppskattat av lilla febertösen. Men redan 5-10 minuter senare hade vi svaret att hon ej hade höga halter bakterier i kroppen utan ett rejält virus som satt sig i hals, lungor, mun, ögon och öron. Fy bubblan. Men vi hoppas att så är fallet, att hon är feberfri och på bättringsvägen senast lördag, annars skulle vi komma tillbaka för att ta mer prover.

Har varit en minst sagt lång resa så nu ska vi krypa till sängs även jag och Simme, kidsen sover, tvätt igång, så nu bara lite brudklänningsgooglande, sen blir det John Blund för hela slanten!

 

…& HÖRNI ALLA, TACK FÖR ERA FINA GRATULATIONER!!!