Jullov och 2 dagar kvar till Julafton. Vår andra julafton utanför Stockholm och vår första utanför Sverige. I år blir det dessutom vår första jul ”ensamma”. Måste erkänna att man nu såhär 2 dagar före dopparedagen ändå saknar det som bara släkt och familj kan bidra med. Och är det en enda dag på året som jag tror att jag faktiskt kommer att sakna kylan så blir det nog på just julafton.
Känslan att frusen få stampa av sig snön slasket innanför dörren hos släkten redo för julfirande. Eller om den firas hos oss hemma. Men känslan att få komma in från bitande kyla och vind, mötas av kärlek och värme inomhus, se barnens förväntan och otålighet. Njuta smaken och doften av glögg och pepparkaka med dem man älskar. Frysa ett slag för att hjälpa barnen att fördriva tiden med tomteblossens korta magi.
Det tror jag kanske kanske kanske att jag kan sakna ett slag.
Men nu blir det inte en sådan jul! Utan en helt annan och så underbart ska det bli! Helt urusel är jag på att köpa klappar i tid och aldrig känner jag att jag köpt nog. Känslan av att mina barn inte ska känna att de ”fick nog” skrämmer mig vansinnigt och det är väl helt fel enligt tidens miljötänk och allt det där. Men just julen måste jag erkänna att då, då vill jag skämma bort mina ungar för allt vad jag är värd.
Nu är det som den smarte kan läsa sig till (alt vet i skallen) två dagar kvar till julafton och jag är nästan klar i alla fall. Ska avluta kvällen med lite pussel och försöka få till lite julklappsrim. Altandörren står på glänt, hela familjen sover och min hjärna får äntligen sin ro. Älskad sötnos Alsira sussar dessutom sött under granen i hopp om att tomten kommer en dag tidigare.
ulricastrand.com 