Hade visst lovat mig själv så smått att föra någon form av ”resdagbok”. Om det nu bara blir ett år vilket vi förvisso inte hoppas, så blir det väl sannerligen ett av dem som kommer komma att sticka ut. Så lite skärpning.
Tiden rusar här, som överallt. Silas är hemma och det känns underbart att vara en enad trupp igen, äntligen. Minns knappt var jag var sist men men.
Här på Mallorca har vi precis tackat av ett gäng härliga gäster från både Stockholm och Los Angeles och Simme är i princip back on track efter efter att ha blivit minst sagt utmanad i baren 4 kvällar i sträck.
Finns ju btw ett visst underhållningsvärde i att sitta i soffan med sin 8-månaders och dricka kaffe och kolla tv vid 07-rycket en söndag och vänta in de grabbar som ännu inte kommit hem.. Minst sagt intressanta diskussioner när så skedde! Hahahha herre gud, underbart!
Boysen har haft kul och jag har glatt fått följa med på det som var lämpligt, hahaha, och det räckte gott kan jag säga. Ibland inser man tydligare än annars hur nice det är att lägga sig 22 istället för 06… Även om jag kan vara rätt stökig jag med när det väl beger sig som de som känner mig vet.
Eftersom vi numer är 5 i familjen och vår kära vän Stenfors var här fick vi vara kreativa. Vår Audi må vara minst sagt lång – ingen fördel i Palma om jag säger så – men plats för både barnvagn och glade Stenfors gick lätt att lösa i alla fall. 🙂 Självklart skulle alla med till Silas lagfotografering – hey, det serverades ju öl!
Lite skämt å sido (men ändå inte), oavsett, han är så himla modig! Gick super, vi stod bredvid medan han bland säkert 60-70 kids i olika åldrar fotades och trixades.
Stolt kille, stolt mamma, stolt pappa. Skål.
Att ha fått hem Silas känns så otroligt underbart, alla som har ett barn vet ju hur lång tid 6 veckor är ifrån varandra. En evighet. Nu har vi förvisso setts och hälsat på honom och så, men ändå.
Vi hann inte mer än komma halvvägs till flygplatsen innan han sa att han ville spela in mer film så vi får väl se… Inte helt smidigt så länge vi bor här dock…
Men tog faktiskt inte mer än ett dygn innan SVT ringde igen så vi får väl se vad framtiden har att erbjuda! 😉
Att ha busat med sin bästis varje dag och natt i 6 veckor tar lika mycket på krafterna som det ger kraft! Utan bästaste kussen hade Silas nog aldrig löst detta. Evig tacksamma!
Och vi längtar varje dag efter när den där busen ovan till höger kommer hit och höjer volymen här i området! Oändligt massa kärlek till dig Vide! Och moster är så stolt för att jag fick äran att ”spela mamma” åt dig hos tandis.
Näpp, nu är klockan snart 17:30, så då ska jag väcka stackars Simme som visst blev lite slutkörd efter gym, vinlunch och konstutställning.
Det är hårt att vara arbetslös.
ulricastrand.com 