Waking up 2 paradise

Klockan närmar sig 10 på förmiddagen och temperaturen står på 29 grader. Alsira och jag njuter av värmen till max. Pratade med Simon igår som är på väg från Lyon i Frankrike till Barcelona idag. De hade 36 grader hos sig. Men han sa också att han ändå bara tyckte det var härligt med värmen.

Minns hur jag förra sommaren i Sverige fullkomligt hatade den tryckande värmen som aldrig gav vika. Men här känns allt annorlunda. De har förvisso fungerande aircondition i butiker och på restauranger som man kan ”fly” hettan om man vill, till skillnad från hur det var hemma i Stockholm.

Men tror också vi är så mentalt inställda på att det är så här vi har det nu, och vi sett fram emot detta så mycket att våra kroppar inte kan annat än älska det.

Harmoni

Coppola

Igår kväll tog vi en promenad ner till hamnen för en middag ute. Himlans nice! Vi åt middag på Restaurang Coppola. Vi gick förbi och Alsira stannade upp när hon såg en Carbonara på en av gästernas tallrikar, och sa att där vill jag äta! Komiskt nog hade vi just blivit rekommenderade den restaurangen så valet blev enkelt.

Alsira gick på Carbonaran, såklart. Mamma och jag tog var sin pizza, jag tog en tryffelpizza som var sjukt god!

Klockan 20 var det 30 grader så en flaska Cava svalkade gott om jag säger så!

Port d’Andratx

Tidig avgång, 06:10, landade vi efter stillsam flight ner mot Palma. Leonard sov i stort sett hela resan och till och med jag hann få en blund.

Väl framme i Palma, med alla väskor hos oss och jag precis fällt upp barnvagnen, inser jag att det jag befarat blivit sanning.

Jag hade nämligen i all hets glömt min mobil i väskan på barnvagnen som sedan följt med barnvagnen iväg på rullbandet vid specialbagage. Behövde den verkligen inte under flygningen men vet ju hur de där påsarna kan se ut då de kommer tillbaka till en efter flygningen. Även om risken var liten att mobilen skulle trilla ur väskan och sedan vidare ut i påsen för att hitta ett hål och trilla ut ur just det , kändes liten, så fanns den.

Och uppenbarligen var det precis detta som skedde. Mobil borta.

Bröt lite ihop då det är minst sagt blir ett förbannat projekt att lösa härifrån och dessutom då allt sköts med BankID osv osv…

Men som i ett under, fick Simon ett samtal från ”Juan” och lyckades med sin hyfsade spanska förstå att min mobil var omhändertagen och fanns på Palma flygplats. Åkte dit nästa dag och pratade med drygt hundra tusen personer som skickade mig upp och ner i hissarna, ut och in och fram och tillbaka. Meeeen jag fick tillbaka den! Helt overkligt! Hopp om mänskligheten!

Sååå NU känns det som vi verkligen kan börja njuta, landa och börja lära känna denna magiska ö som vi på obestämd tid nu kallar vårt hem. Just nu är vi, mamma, Alsira, Leonard och jag, i Port d’Andratx och det är fantastiskt. Make och son väntas inom kort.

Mormor och Leonard i sin coola Baby Float
Alsira kyler ner lillebror med kallt hushållspapper
Vattendjuret Alsira

Nedräkningen har börjat…

Om 2 veckor och 2 dagar ska vi lämna vårt hus. Och om 7 veckor och 3 dagar lämnar jag och de 3 små barnen landet för ett bra tag framöver. Kanske för alltid?

Vi kommer såklart komma och hälsa på, men än mer hoppas vi på besök i vårt nya hemland Spanien. På den magiska ön Mallorca dit flyttlasset alltså går den 5:e augusti. Och ja, gubben min hakar också på, men han kommer först några dagar senare. Bara det i sig blir ett himlans äventyr och en utmaning – att resa ensam med 3 barn!

Fast fasar nog mest för att få ut hyrbilen när vi väl är på plats, finns inget som brukar ta sån tid och var så omständligt som det.

Fast än så länge är vi i Sverige, så nu gäller det att njuta max av svenska sommaren och suga ut alla godbitar vi bara kan innan avgång.