Känner mig riktigt stolt som, trots min natt, gav mig ut i snökaoset för att besöka Öppna Förskolan. Erkänner kanske att det i och för sig mest var för min egen skull. Alsira leker så bra där och det enda jag behöver göra är att hålla ett öga. Rena lyxen. Dessutom kan jag umgås med trevliga mammor och pappor som förstår precis hur man känner när man behöver klaga av sig lite! Jag klagade lite idag. Med all rätt!

Dessutom fjäskade jag för fröknarna genom att ha med mig en påse cupcakes och kärleksmums som blivit över sedan Alsiras ettårskalas. Tänkte att de kanske skulle säga nåt i stil med ”åh tack, men du, gå och lägg dig en stund du så håller vi koll på Alsira”. Men det sa de inte, men glada för kakorna blev de i alla fall! Själv äter jag ändå inte upp dem och så synd att kasta.

Trots att Alsira höll sig vid mestadels gott mod märktes det att natten även tärt på henne. I slutet av sångstunden ballade det ur lite och klockan 11 ballade det ur helt, då var åka hem och sova som gällde. Så nu är vi hemma – sötunge i sängen och jag knaprar falu rågrut med pepparsalami.

Underbaraste ungen på denna jord!

– Men nu, slut för idag tack för idag. Eller ja, slut för nu. Nu ska jag också sova. God natt.