AVUNDSJUK PÅ DÖTTRA’MI

Jag har kunnat sova bra i natt trots att det fortfarande gör fruktansvärt ont i hela vänstra sidan av underläppen. Så fort jag sitter still och är tyst så känns det helt okej men så fort jag ska prata, le eller äta gör stygnen och svullnaden att det stramar och gör brutalont. Sen är jag sjukt nojig att få in mat i snittet eller att det ska gå upp. Pallar inte att åka in igen om nåt stygn går upp, inom 3 dagar får inget stygn lossna för då måste jag åka in. Bra är om de sitter i en vecka.

Sitter nu och sippar försiktigt på ljummet kaffe, äter keso med jordgubbsyoghurt med kaffesked och ska försöka äta ett ägg. Alsira den läckergommen har avslutat gröt och nu käkar hon vattenmelon och macka. Mamma är avis!

20120601-081235.jpg

OPERATIONSDAGEN…

Tjena ♥
När började era småttisar sitta i sina Bumbos?

Bild 2012-05-31 kl. 08.41

Bild 2012-05-31 kl. 08.41 #3

Lilla födelsedagspartyt var supertrevligt och min syrra hade gjort fantastiskt god mat – bland annat massa chiligrillad halloumi, proscuttio i mängder, chili- och koriander räksallad (love it!) och massa annat gott. Sen nalkades det marängsviss och kaffe! MUMS FILIBABBA!

Nu har vi ändrat och donat med huset här och fattat beslutet att det blir vita knutar. Grunden målar vi ljust ljust grå så nu hoppas vi på ett resultat vi blir nöjda med!

Lite nervös är jag idag, ska ju skära ut den där ”bollen” på insidan av läppen, ska bli riktigt obehagligt. Men jag har inget val så det är bara att försöka ha inställningen att det kommer gå bra, lokalbedövningen kommer verka och jag kommer inte bli förlamad eller för evigt bedövad i halva fejan…

Nu ska vi ut på promis. Till mataffären och handla mjölk. Å lite annat, men framför allt mjölk så man kan dricka kaffe som folk.

FY BUBBLAN

Varning känsliga tittare!
Min cysta i munnen!

picasion.com
Riktigt nervös över att ta bort den måste jag erkänna. Önskar jag kunde bli nedsövd och slippa ”känna” själva grävandet med skalpellen… Jag har ju som grädden på moset inga vidare positiva upplevelser av lokalbedövning heller. Varken i munnen när jag dragit tänder, i fingret när jag sydde skärskada eller under förlossningen med Alsira…

Nåja, bort måste den där ofräscha klumpen hur som helst… Kanske borde supa mig dyngfull och hoppas på att jag deckar där på britsen! He he

RANULA?

Husläkaren skickade mig med remiss i näven direkt till City Akuten där de har en Öron-Näsa-Hals-specialist. Kändes bra att bli tagen på allvar samtidigt som det blev läskigt och jag blev skraj. Stora cystor i kroppen är inte direkt superkul att knalla runt med. Och självklart kan jag inte undvika att tänka på det värsta. Är lite min läggning att alltid ”tro det värsta” om allt.

Så förberedd inför cancerbeskedet satt jag 2 timmar senare i en stol framför ÖNH-specialist på City Akuten. Han klämde med handskbeklädda fingrar på min stora svulst i munnen och petade på den som om den smittades med stålinstrument. Inget mer konkret besked än att bort ska den och det via kirurgi, så nu har ytterligare remiss skickats för att få tid för operation. Läkaren trodde med största sannolikhet att det är en så kallad ranula jag fått. Ranula är en tilltäppt spottkörtel som fylls på och fylls på utan att spottet (saliv alltså) kommer ut i munnen. Tillslut bildas en cysta och den verkar praktiskt taget kunna bli hur stor som helst.

Har man däremot tur så tömmer den sig själv eller sprängs typ. Dock verkar det inte som att det kommer hända med min nya munkompis.

När svulsten sedan tagits ut skickas den vidare på analys för att säkerställa att det var en godartad ranula och inget annat hemskt jag inte ens vill tänka på.

skalpell