Idag har jag varit nära ett nervsammanbrott. Inte en gång, inte två utan fem (eventuellt fler). Från det att Alsira åt sin lunch vid 12-tdien, fram tills kl.18:50 då hon deckade, har hon varit konstant vaken och osugen att göra, äta eller över huvud taget vara med på det som erbjöds.
Ligga i vagnen var rena döden, sitta upp likaså. Okej, att jag bar henne det erkänner jag, då var hon nöjd. Men att gå runt på stan med barnvagn och en 10-kilos bebis som kastar sig hej vilt åt alla håll som erbjuder något spännande, är fasen inget man klarar några längre stunder. Dessutom valde jag dagen till ära höga klackar. Det underlättade inte.
Vid 14-tiden gav jag upp trots att jag inte hittat allt som stod på min lista. Åkte hem och satte henne rakt ner i gåstolen och njöt. Tystnad. Eller i alla fall glada ljud från lilla butterkakan. När det var dags för lite grötmellis bröt kaoset ut igen och jag insåg att här blir ingen middagslur utan kl.16 fixade jag istället välling och satte henne i bilen. Så gott som alltid blir hon nöjd då och är hon trött (som hon var nu) somnar hon med största säkerhet.
Självklart somnade hon inte utan det blev gnäll och spännbågeövningar hela vägen in till stan och jag fick med råge äta upp att jag satte henne i bilstolen 45 minuter tidigare än nödvändigt (hade hoppats på scenariot: Alsira dricker sin välling i bilen. Blir nöjd, mätt, glad och somnar. Sover till åtminstone kl.17 när Simme skulle hämtas, vilket hade inneburit att jag kunnat sitta i bilen på lastzonen utanför i 45 minuter, lyssna på Sarah Brightman och blunda. Och i bästa fall somna.).
Skulle hämta Simme på jobbet för att fixa den sista handlingen. Men väl i mataffären fick vi nog både Simon och jag så vi struntade i middagsmat och LA-beställningen och bestämde oss för att lämna butiken omedelbart. En smärre panik utbryter när jag inser att jag inte hittar bilnyckeln på parkeringen utanför ICA. Steppar stressat mot parkeringen och inser jag visst glömt både att låsa och ta ur nyckeln ur tändningslåset… Inte okej.
Slutade med att vi köpte pizza på hemvägen. Väl hemma blev det nytt vällingförsök och denna gången lyckades det utan trassel och butterkakan somnade som en stock, mätt, nöjd och väldigt, väldigt söt i prinsesspyamas.
Nu är vi nybadade jag och Simme. Smått utvilade och proppmätta. Fast självklart fick Simon lämna badet efter max 10 minuter eftersom en viss liten tös tappade sin napp på våningen över…
Ja herre gud, det slår banne mig aldrig fel, ”vakna när jag inte ska klockan” fungerar i alla fall som den ska hos Lilla Fröken Vilja av Stål ♥
ulricastrand.com 