stephenking&puigpunyent

Är så härligt nu när vi båda är lediga om dagarna, Simme och jag alltså.

För er som missat så sa han nämligen upp sig redan efter första arbetsmånaden. Allt blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Hur som haver, såå fantastiskt lyxigt att få vara två om föräldraledigheten, tror inte minst Simon känner så som var lite av en ung slyngel då våra första kids kom (och inte fattade så mycket om vad som tog tid och kraft!). Och än bättre är ju att vi befinner oss på denna magiska, vackra, bergiga, soliga, salta (inget låtsashav här inte) och stormiga ö!

Men vi jag fick lite panik i brallan häromdagen då jag insåg att vi blivit lite väl bekväma i vårt sköna ”beach life” här i Molinar. Och dessutom då regnet besökt oss lite titt som tätt om dagarna har vi myst ner oss framför vår nya favvoserie Mr. Mercedes – rekommenderas om man diggar Stephen King! (Själv är jag mer eller mindre uppvuxen med Stephen King, och min första skräckis jag både läst och sett var The Shining – förbannat bra.)

Nåväl, jag satte mig ner och gjorde ett veckoschema för att få nån jäkla struktur. Är kanske inte ristat i sten ahahah men ändå, min hjärna mår i alla fall bra av att veta vem som hämtar och lämnar, och Simme måste definitivt 😉 veta vilka dagar det är gym (vare sig han vill eller inte), plugga osv… Ja lite projekt har vi allt!

Och då inkom även tisdagsutflykterna, så varje tisdag från och med nu i tisdags, så besöker vi ny by, stad, topp eller grop.

I tisdags, vår första etapp blev underbara lilla Esporles. Åt troligen vår bästa bocadillo någonsin. Och Leonard åkte rutchkana för första gången. Vart tyvärr lite risigt med batterier på telefonen så jag bjuder på bilder därifrån först nästa gång..


I helgen tog vi med oss stora barnen och åkte till Puigpunyent – faktiskt på goda vänners rekommendation, himla mysigt det också! Vi hade liiiiite otur med vädret bara, för väl på toppen av byn, eller typ, högt upp i alla fall, öppnade sig himlen för oss. Regnet öste ner och vi sprang runt som dårar mellan husväggar och sökte skydd. För när regnet kommer här, då kommer det på riktigt.

Tack och lov lättar det oftast efter 10 min, i runda slängar si så där. Dock inte heeeelt denna gång men, vi orkade inte stå å vänta som 5 idioter längs med en garageutfart som några orutinerade turister utan paraplyer, så vi började springa utav helvete (rent ut sagt!) ner mot byn istället!

Vad gör man inte för lite kaffe och gratis Lotuskaka?!!

Som tur är så är vi ju vansinnigt vältränade nu när vi är stora innehavare av gymkort så det var en lätt, dock blöt match.

Och yes, det blev nice avslut med var sin cortado, lotus och hela kalaset toppat med en sviiiinsoft bajsblöja på jaktinspererat winery.

Stället var lite som taget ur en thriller av Stephen King film by the way. Passade bra med tanke på att vi både drömmer om, lever med och mer eller mindre konstant tänker på Mr Brady.

Catching Up!

Hade visst lovat mig själv så smått att föra någon form av ”resdagbok”. Om det nu bara blir ett år vilket vi förvisso inte hoppas, så blir det väl sannerligen ett av dem som kommer komma att sticka ut. Så lite skärpning.

Tiden rusar här, som överallt. Silas är hemma och det känns underbart att vara en enad trupp igen, äntligen. Minns knappt var jag var sist men men.

Här på Mallorca har vi precis tackat av ett gäng härliga gäster från både Stockholm och Los Angeles och Simme är i princip back on track efter efter att ha blivit minst sagt utmanad i baren 4 kvällar i sträck.

Finns ju btw ett visst underhållningsvärde i att sitta i soffan med sin 8-månaders och dricka kaffe och kolla tv vid 07-rycket en söndag och vänta in de grabbar som ännu inte kommit hem.. Minst sagt intressanta diskussioner när så skedde! Hahahha herre gud, underbart!

Beach Boys

Boysen har haft kul och jag har glatt fått följa med på det som var lämpligt, hahaha, och det räckte gott kan jag säga. Ibland inser man tydligare än annars hur nice det är att lägga sig 22 istället för 06… Även om jag kan vara rätt stökig jag med när det väl beger sig som de som känner mig vet.

Silas hann precis hem till lagfotograferingen med sitt lag San Fransisco som leder ligan!!!
På Mallis tar man självklart en bärs under fotbollsträningen. Det är en regel.

Eftersom vi numer är 5 i familjen och vår kära vän Stenfors var här fick vi vara kreativa. Vår Audi må vara minst sagt lång – ingen fördel i Palma om jag säger så – men plats för både barnvagn och glade Stenfors gick lätt att lösa i alla fall. 🙂 Självklart skulle alla med till Silas lagfotografering – hey, det serverades ju öl!

Lite skämt å sido (men ändå inte), oavsett, han är så himla modig! Gick super, vi stod bredvid medan han bland säkert 60-70 kids i olika åldrar fotades och trixades.

Stolt kille, stolt mamma, stolt pappa. Skål.


Att ha fått hem Silas känns så otroligt underbart, alla som har ett barn vet ju hur lång tid 6 veckor är ifrån varandra. En evighet. Nu har vi förvisso setts och hälsat på honom och så, men ändå.

Vi hann inte mer än komma halvvägs till flygplatsen innan han sa att han ville spela in mer film så vi får väl se… Inte helt smidigt så länge vi bor här dock…

Men tog faktiskt inte mer än ett dygn innan SVT ringde igen så vi får väl se vad framtiden har att erbjuda! 😉

Silas och regissören! Silas älskade att själv komma med både ideér och förslag på ändringar, hahaha gullunge!!!

Who finds Silas?
Sista dagen hemma hos ”brorsan” och världens bästa brottarkompis Vide ❤️

Att ha busat med sin bästis varje dag och natt i 6 veckor tar lika mycket på krafterna som det ger kraft! Utan bästaste kussen hade Silas nog aldrig löst detta. Evig tacksamma!

Och vi längtar varje dag efter när den där busen ovan till höger kommer hit och höjer volymen här i området! Oändligt massa kärlek till dig Vide! Och moster är så stolt för att jag fick äran att ”spela mamma” åt dig hos tandis.

Näpp, nu är klockan snart 17:30, så då ska jag väcka stackars Simme som visst blev lite slutkörd efter gym, vinlunch och konstutställning.

Det är hårt att vara arbetslös.

Älskade Molinar

Att vi valde att bo här är nog det bästa beslutet vi tagit. En natt i detta hus, eller radhus eller vad jag nu ska kalla det, tog det, sen kände jag mig som hemma. Tror det är nåt med havet. Måste vart sjöjungfru i mitt förra liv.

Att efter en dag på IKEA och efter x antal skruvade skruvar kunna ta ena ungen på armen medan andra bär strandväskan, och på 30 sekunder (eller 121 steg som Alsira räknade det till) vara på stranden, är magiskt.

Lyxigare kan man nog inte ha det.

Ett skrivbord, en skrivbordsstol, två byråer, tusen svordomar samt med avsaknad känsel i hand och underarm gick vi alltså dessa 121 steg och jag hade nästan pallat en IKEA-möbel till. Nästan alltså.

Äntligen idag blev det mitt första ”riktiga” träningspass på nya gymet Illes, ett stenkast från kidsen skola. Förbaskat bra tajming med barnpassning som öppnar i princip i samband med lämning. Tecknade dessutom deras ”VIP-membership” med tillgång till deras SPA, och för en liten extra slant kan man lämna in småmonstren i hela 3 timmar!

Lite länge kan tänkas, men det händer ju att man nervsammanbrottar ner både sig själv och sin omgivning emellanåt och då känns det ju som ett trevligare alternativ än psyket.

Och dagar då barnpassningen inte är öppen är det ju inte fy skam att sätta plutt i vagn och ta en morgonpromenix här…

Näpp, nu är det 1 minut till Sim landar från LA så dags att röra sig på flygplatsen! ❤

Dumpad i ett kaos

Ett dygn i lägenheten, eller inte ens det, hade jag med mannen
innan han dumpade mig för festligheter i L.A.

Så med lätt stress står jag nu i något som mer liknar en krigszon än ett hem. Men vad gör man inte för sin mans partybehov? He he nä, är faktiskt stort födelsedagsgalej för systerns företag som fyller 20 år så jaa… Får lägga det på mitt pluskonto inför framtiden helt enkelt.

Här är väskor och grejer från golv till tak och noll förvaring. Eller hyfsad förvaring kan jag kanske säga, många garderober, dock NOLL galgar vilket gör det hela en gnutta problematiskt.

Får dessutom besök av älskad vän från Sthlm imorgon så har helt enkelt inget val än att tillbringa denna dag på IKEA. Har heller ingen barnstol till Leonard vilket inte direkt underlättar.

Inser också att jag packat för att aldrig återvända. Har så mycket kläder med mig att det är helt vansinne. Ser redan nu hur mycket jag inte kommer använda. Men blir kanske bra insikt, det jag inte kommer använda denna tid kommer jag skänka bort här nere. Skrämmande vad kläder man har men ändå aldrig ”hittar nåt”.

Näpp, klockan passerat 07, dags att väcka stora tjejen min, idag ska det badas med skolan! ❤

…soft ändå.

Skorpioner osv…

Idag kom dagen vi sett fram emot ett tag nu!
Att flytta till vårt ”riktiga hem”!

Vägen till dörren gick kanske inte riktigt som planerat men nu är vi i alla fall här och på plats!

Dagen har dock varit en av de svettigare hittills, men effektiva kan man då inte kalla oss annat än! Lämnade Alsira på skolan vid 10, hämtade Simon på flygplatsen – han har varit i Sthlm och busat med Silas om jag inte nämnt det. Åkte sedan och fixade gymkort vilket jag längtat efter så sjukt mycket! Och underbart är att jag nu även kommer kunna både ”spa:a” och gymma med min man minst 3 dagar i veckan då barnpassningen är öppen! Simme verkar inte lika taggad men det kommer vi råda bot på.

…hungriga blev vi sen, så italiensk lunch i Santa Ponca fick stilla den. Fullkomligt hem och råpacka i ett jä*la tempo efter det men pizzan och chévresalladen behövde bort, plus i kanten en förbannad och genomsvett Leonard gjorde passet fulländat för halva familjen.

Men tillsut åkte vi med en bil så packad att vi fick lämna bilbarnstol på parkeringen och bara en plats ledig, som en galet svennig ”Sunes sommar familj” mot skolan för att hämta Alsira. (Tur hon ännu inte fattat vad som är pinsamt och så vidare…)

Sedan fortsatte dagen mot mäklaren för att få nyckel – allt flöt på fint, dumpade av alla väskor, Alsira, Leonard och mig i huset och Simon vände i på studs för nästa lass. Kvar stod jag i nåt slags hav av väskor utan koll på vad som var vad och vart som var vart. Typ. Och det med en trött och gnällig 10-kilos, väldigt söt, bebis på armen.

Var bara att försöka andas så gott jag kunde och ändå packa upp det jag kunde med honom på kroppen. Man vill ju bara göra allt på en gång i dessa lägen, i alla fall jag! Otålig kan man nog kalla mig.

Nu är vi i alla fall här. Klockan är 21:12 och eftersom varken jag (eller Simon) förts begrep hur man får igång gasen till spisen, så ska vi nu äta värmda ”fryspizzor”. Fast rätt mysigt ändå!

Och nu efter lite detektivarbete har jag hittat gasvredet och en livs levande skorpion…. Heheheh soooft…

Simon tvingades döda den medan jag panikade lite…

Men nu, finnally lyxmiddag, ”molinar style” ❤

Alsira käkar minipizzor och kollar youtube. Inte haft varken wi-fi eller tv på 2 månader nu, har varit lärorikt måste jag säga! Så igår var det lite fritt fram ett par timmar. Men snart är stränga mamman tillbaka… Så gäller att passa på…