Efter att ha matat barnen med pepparkakor enligt sedvanlig Luciatradition bestämde sig pappan å mamman för en dagsutflykt till drömlika Deyá. Leonard var söt så han fick följa med. ❤
Här kan man ju gifta sig om lusten faller på ❤
Tog en kaffe på Café Fresca (eller vad det nu hette) och strosade runt lite, kikade in på kyrkogården och njöt av utsikten. December i Deyá betyder uppenbarligen ganska stängt och dött så trängdes inte med andra turister direkt.
Vi ser fram emot att besöka många av småbyarna igen i vår då de börjar öppna upp alla butiker, caféer, restauranger igen. Och då ska vi se till att vara där innan stormen kommer.
Från oss i Molinar tog resan 37 minuter så enkelt uttryckt tar det med bil 40 min från Palma lite plus på det beroende vart man startar!
Redan i söndags var det dags för kidsen att dressa om till gosse och tärna för första Luciatåget! Tåget tuffade med Lucia, tärnor och stjärngossar – söta som tusan – igång kl.17:30 i Svenska Kyrkan här i Palma. Himla fint och stämningsfullt måste jag säga, även om Leonard valde att låta som en tågvisslare under samtliga låtar. Vi fick därför titta och lyssna på avstånd och turas om att gå fram och kika lite närmre.
Luciatåg, Bajare & två gossar som softar lite med fika efter tågandet! ❤
Innan Luciafirandet var vi hemma hos Silas klassbästis och avnjöt mumsig lunch, glögg och pepparkakor i solgasset. December i Palma är inget vi klagar på!
Och kidsen hann även med lite pepparkaksbak! Så himla mysigt! ❤
Endorfinkickade rejält gjorde både Alsira och jag i lördags då vi begav oss till Rancho Grande Park för en 2-timmars uteritt på spanska hästryggar.
Tillsammans med en skolkamrat till Alsira och hennes mamma lämnade vi Palma vid 10-tiden och styrde kosan mot norra ön. Efter ca 50 minuter var vi framme och redo att hoppa upp i sadeln. Alsira fick vita vackra Leo och jag snyggingen Moonlight.
Naturen och landskapet är så vackert uppe i Alcudia där vi var, bara att ta ett djupt andetag i skogen där, på stranden och mellan bergen känns som rena detoxen.
Svårslagna upplevelsen var solklart galoppen som kändes som typ 100 km i timman. Helt sjukt snabbt gick det, adrenalinet flödar verkligen och det var länge sedan jag kände den känslan på hästryggen kan jag säga. Sjukt impad av Alsira som klarade det utan problem och var betydligt kaxigare än jag dessutom! Galet stolt över min modiga tuffa tjej! ..och över mig själv också måste jag säga!
Efter ridturen blev det en grillunch i restaurangen på ranchen. Riktigt nice ställe efter en ridtur. Och jag som generellt inte äter kött gjorde ett undantag. Sedan ett glas rött och en kaffe på det sedan så var dagen fulländad.
Hästar, härligt sällskap, god mat och Mallorca – vad mer kan man önska sig en lördag? ❤
Efter sedvanligt firande med paket på sängen och mysfrukost var det dags att fånga födelsedagen och bege oss från hemmet!
Första anhalt var vingården Jose L Ferrer i vindistriktet Binissalem. Egentligen inte den som vi var mest sugna på men få vingårdar hade öppet lördagar nu i slutet av november. Kontra vingården Macià Batle som vi besökte häromveckan var det här uselt. Betydligt mindre mysigt, natt och dag i service och information om vinerna. Här fick vi rakt upp och ner 4 glas rött och en genomgång av dem på totalt 2 minuter sen försvann vintanten och sen såg vi inte henne mer förrän i kassan på väg ut. Rekommenderas inte!
Eftersom vi solklart inte mindes allt som rabblades under de 2 minuterna vi fick vår genomgång fick vi istället läsa oss till det lillas om stod under varje glas. Högst omysigt tyckte vi! Dessutom var det näst intill fulla vinglas vilket kan tyckas trevligt, men föredrar man inte vinet så ja… Hellre prova fler och lite! Näpp, inget för oss!
Efter vingården åkte vi till våra hoods där vi trivs så himla bra! Åt lunch på urspansk restaurang och blev kvar där säkert 2.5 timma. Åt och drack gott och tack vare lite högljudd spansk stämning kunde barnen både skratta, gråta, spilla och ramla av stolen utan att någon brydde sig! Hhahahh…
Vädret var blåsigt men vackert så en promenad längs havet innan vi slank in på nåt hak, tog en drink och började prata med högst trevlig spanjor som lyckades få oss att strunta i vår planerade restaurang för kvällen och istället gick på hans förslag! Sååå lyckat och kul att få lite tips från lokalbefolkningen. Stor och stimmig grillrestaurang som var i princip tom då vi kom men fullsatt då vi gick.
Jag och Simon åt nån slags fågel, Alsira ribs och Silas fisk. Gott! Försökt hitta deras hemsida men utan framgång. Löser det till nästa gång! ❤
Eftersom vi jobbar på att leka spanjorer så äter vi självklart bocadillos till frukost. Och efter det var det kultur och se nytt på schemat, och idag bar det av emot väl rekommenderade Valdemossa.
Så 20 minuter senare promenerade vi på kullerstensgator, klappade katter och strosade bland hus från svunna tider. Riktigt härligt, mysigt och väldigt turistigt. Men det till trots, med syftning mot turistigt, så njöt vi fullt ut av att inandads luft som kändes renande för både kropp och själ samt blicka ut mot berg och dalar vi bara kan drömma om i Svedala.
Silas hittade x antal skitleksaker han ”behövde”, Alsira lite örhängen och jag och Simme spanade det ultimata stället att slå sig ner vid för lite förtäring av vad vi nu blev sugna på.
Underbara höstrdruvor!
Ser ni katten?!
…och kanske bästa av allt att få leka lite ”Alice i Underlandet” i labyrint och rosparken bakom vackra gamla kyrkan högst upp i byn. Äkta sagokänsla för ett ”Alice och Peter Pan fan” som jag! Saknades bara en galen kanin, lite fallande kort från en kortlek samt en talande katt i ett av olivträden.
Nåväl, nöjd ändå landade vi på myspyshak och bestämde oss för att ge oss på Mallorqinska veggietapas! (trodde vi).
Väl på tallriken var det nog kött i åtminstone en av dem, men men. Gör verkligen så gott vi kan!
Vi jobbar ju liksom på vår spanska och de på sin engelska så lite knas då och då blir det ju! Men oavsett så gjorde vi nog nåt rätt eftersom de bjöd på både chokladcroissanter till kidsen och en ”cheesecake to go” då vi gick! ❤
Älskade lilla LeoNarDoDo sov sjukt nog i 2,5 timma så jag och Simme kände lite hur livet kom tillbaka till oss. Vår 3:a må vara fett göllig men satan i helvete vad vaken han är. Natt som dag.
ulricastrand.com 