Lucia i Palmas Katedral

Efterlängtade Lucia! Hämtade barnen och fiskade upp en flaska glögg på vägen och sen var det dags att sätta ihop pepparkakshuset åt kidsen. Måste vara första gången någonsin som jag klarar mig från brännskador från det smälta sockret. Kul att dessutom äntligen få en ny ”husvariant” än den trista samma som vi har hemma. Dessutom medföljde det massa balla dekorationer till barnens stora glädje.

Lite glögg och pepparkakor på det och sen var det dags att bege sig mot katedralen.

Varken jag eller Simon hade varit inne i katedralen tidigare så bara det var häftigt. När väl Luciatåget kom in sen så ja, alltså, sååå otroligt vackert. Såå duktiga barn och underbar sång, stämningen var verkligen mäktig och vacker. Riktigt, riktigt pampigt!

För att se en liten filmsnutt från kvällen klicka HÄR!

Luciaveckan & Pepparkakor!

Redan i söndags var det dags för kidsen att dressa om till gosse och tärna för första Luciatåget! Tåget tuffade med Lucia, tärnor och stjärngossar – söta som tusan – igång kl.17:30 i Svenska Kyrkan här i Palma. Himla fint och stämningsfullt måste jag säga, även om Leonard valde att låta som en tågvisslare under samtliga låtar. Vi fick därför titta och lyssna på avstånd och turas om att gå fram och kika lite närmre.

Innan Luciafirandet var vi hemma hos Silas klassbästis och avnjöt mumsig lunch, glögg och pepparkakor i solgasset. December i Palma är inget vi klagar på!

Och kidsen hann även med lite pepparkaksbak! Så himla mysigt! ❤

LUSSEFIRANDE

Åh vad gulligt det var med Luciatåg i morse! Isande kallt men fint. Alla barnen var med på sitt sätt. De lite större barnen gick i tåget och övriga rumpnissar satt framför och sjöng med bäst de kunde med tomteluvor, pepparkaksdräkter och glitter i håret. Alsira ”sittdansade” med till varje låt och hängde så duktigt med i rörelserna de övat på till låtarna. Nästan så jag började lipa där ett tag. Herre gud vad stor hon har blivit min lilla dagistös!

Efteråt bjöds det på varm saft, glögg och pepparkaka. Gott för stelfrusana föräldrar och barn. Och mor- och farföräldar. Alsiras farmor kom faktiskt också med och kikade.

 

20121213-131518.jpg

Glittertös ♥

LUCIA

Lucia och vi har varit uppe sedan 05:30. I alla fall jag. Simon kan inte gå med till Luciafirandet på dagis så jag behöver helt klart lite tid på mig om jag ska hinna vara där med båda barnen påklädda och matade redan kl.07:15. Klockan 07:30 går sedan tåget och det vill vi ju klart inte missa!

Var verkligen inte igår jag såg ett Luciatåg! Alsira går här hemma och sjunger ”Tipp Tapp” så ska bli himla kul och mysigt att se vad de övat på.

NYFIKEN

Luciamorgon

Innan jag gick upp ur sängen idag låg jag och funderade på hur det var när man var barn just på Lucia. Hur tidigt och mörkt man gick upp, hur man var lite spänd i skolan inför Luciatåget. Antingen var man själv med, eller så var det några i nån klass över. Vem skulle vara Lucia var den ständiga frågan. Jag var aldrig Lucia. Jag ville nog aldrig vara Lucia som jag minns det. Mest var det av den anledningen att jag inte ville sjunga solo inför hela skolan. Hade det inte varit för det hade jag garanterat velat vara det.

Hur som helst slog det mig hur man valde ut Lucia, och hur ofta det alltid var samma personer i klassen som ”fick synas”. Vare sig det gällde julspel, Lucaiatåg, teater, sommaravslutning, så var det alltid samma personer som fick ta mest plats. Själv var jag en av dem så jag reflekterade inte så mycket över det. Men på det sättet som ”vi” valdes ut var verkligen inte helt okej. Visst ibland röstades det anonymt, men ofta inte och ofta valde lärarna ut de som skulle sjunga, eller vad det nu var. Konstigt hur det var faktiskt.

Blir nästan lite mörkrädd när jag tänker tillbaka på hur det var ibland i skolan. Småskolan. Lärarna bidrog faktiskt till att vissa blev mer utstötta än andra. Helt sjukt faktiskt.

Sen det där med att välja ut varandra i lagsporter på gympalektionerna. Gör man så fortfarande att två i klassen får välja ut vilka som ska vara med i ”sitt” lag? Stackars, det var ju verkligen alltid samma personer kvar sist. Det där är fasen inte okej. Även i det fallet var man ju för liten för att förstå, eller förstod gjorde man ju, men man levde ju med vetskapen att det är så här det går till. Måste varit fruktansvärt att stå kvar sist. Själv blev jag alltid vald någonstans i mitten vid lagsport. Har alltid varit usel! Hade inga problem med det, tyckte aldrig det var jobbigt eller var aldrig orolig över att bli kvar bland de sista. Men för dem som alltid hade det så. Fy.

Shit, hur fasen kom jag in på det här sidospåret?! Det jag egentligen skulle skriva om är ett rackarns paket som ligger under vår svårt barrande gran…

Jag har nämligen idag konstaterat en sjukt jobbig sak med min julklapp. Det är som följande att lilla söta busungen Alsira, av alla paket under granen, varit och pillat upp en bit på just det paketet som är till mig. Självklart har hon också lyckats pillatupp just den sidan där kortet med julklappsrimmet till paketet tydligt tittar fram… Inte en lätt match för mamma att hålla fingrarna i styr här hemma.

Hittills har jag hållit mig från att kika in. Inte ens pillat på rimkortet… Men hur länge till kommer jag fixa att hålla fingrarna i styr, inte länge tror jag.

Blir man någonsin för ”gammal” för att vilja klämma, skramla, klämma, skaka, tjuvkika in lite grann i sina paket..?

20111213-074639.jpg

Julklappen till mig är den silvergrå, stora, lite öppnade där borta till höger…
Hur spännande ser inte det paketet ut liksom?! Tungt är det också. Hrm..