Nostalgi m Totte

Väntrummet på BVC. Silas har ball med träbil och jag snorar och hostar med mig själv i soffan. Bläddrat i ”Totte-bok”, minns ni dem? Värsta nostalgikicken här!

Ska bli kul å se vem som jämtar upp oss här i väntrummet idag, min vanliga BVCsköterska har nämligen tagit paus för att föda dotter! Men det blir nog bra, alla är så gulliga här på BVC Knoppen!

 

20121126-102259.jpg

20121126-102314.jpg

HÄR SKA INTE VACCINERAS!

Så glad jag är över att jag inte lät mig luras av den fräcka tanten inne på VaccinDirect på St Eriksplan igår! Enligt en mycket trovärdig vaccinsjuksköterska på Norvia vaccinerar man aldrig ett barn under 9 månader med MPR-vaccin då det inte finns några bedrivna studier på hur så små barn reagerar mot vaccinet. Vaccinet i sig är rätt ”tufft” och bedömningen är därför, av vaccinläkare, att innan 9 månader är barnen ej redo att klara av sprutans dos.

Vid lunch ringde även min fantastiska BVC sköterska Lena, på BVC Knoppen, skönt att få tala med henne och höra samma svar där! Hon blev helt förskräckt när hon hörde vad hon på VaccinDirect sagt, och återigen kom det sorgliga i historien fram – försäljningen av ett vaccin, försäljning före ett litet barns bästa. Osmakligt.

Har även i mitt efterforskande fått tips från en barnsjuksköterska om internetsidan reseradet.se, en sida som främsta vaccinationsläkaren på Karolinska använder sig av vid rekommendationer av vaccin när man ska ut och resa. Vad beträffande Aruba så är mässling ej nämnd utan enbart i första hand Hepatit A och B.

 

Så puh säger jag och hoppas och ber till gudarna att vi inte stöter på
några mässlingar i Amsterdam där vi byter flight!

 

HALSONT

03:10 vaknade Silas för första gången även i natt! Underbart tycker jag! Dock var han lite hostig, så han låg och hostade ett bra tag och tillslut, efter att ha hostat ut nappen runt 1000 gånger bröt det. Så då var det upp och gå och vjysssa lilla killen i näramar 1 TIMMA. Väldigt väldigt osoft.

Men tillslut efter lite vatten – är stenhård med att han inte ska äta under natten nu – så somnade han fint och sov till 05:40. Efter det lyckades han åter somna om och vaknade 06:30, och då äntligen fick pysen mat.

Tanken är att jag även idag ska till nya huset och måla och fixa men tror nog jag får hålla mig hemma då även jag har ont i halsen. Alla mina promenader (har ingen bil för tillfället) till och från dagis 2ggr/dag (totalt 2 h promenad) och till och från huset till och från (30 minuter totalt) gör att jag, med stor tung barnvagn, last och hyfsat tempo, kommer upp lite i puls så ska nog kanske hålla mig hemma så jag inte blir värre jag med. Dessutom ska jag idag efter dagis knalla till BVC (ytterligare 20 minuter längre bort från oss från dagis sett) idag och något sent vaccinera Alsira mot mässlingen, hennes 18-månaderskoll med andra ord.

Men får se om jag kan hålla fingrarna i styr från penslarna…

20120905-071712.jpg

Sånt här plåster ska de rara fröknarna på dagis få plåstra på tösabiten så inte sprutan gör så fasligt ont!

SNURRIG I BOLLEN

Sitter hemma och dricker kaffe. Ätit tidig lunch och pysslat om Silas som varit och blivit vaccinerad idag. 5-månadersvaccinationen. Aj aj för dumma sprutor men som tur är går det snabbt över.

Jag hade missat vilken tid det var idag så de ringde från BVC när jag precis lämnat Alsira på dagis och undrade var jag höll hus. Otur att jag ej tagit bilen av alla dagar men tur i oturen att jag hade tagit på mig träningskläder för att köra lite power-walk med barnvagnen till och från dagis, så det var bara att höja intensiteten ett snäpp och börja löpa! Genomsvett satt jag 20 minuter senare på BVC! Pust å stön, men där fick jag i alla fall dagens konditionsträning!

Han hade hunnit bli hela 65 centimeter lång och vägde över dryga 7 kilo. Inte tyngst på jorden tyckte sköterska Lena så det får nog bli till att vara lite mer strikt i matandet framöver. Redan den 11:e september så är det dags för 6-månaders läkarbesöket och tills dess ska jag banne mig fått upp honom stadigt på kurvan igen.

IMG_6831

Mina snyggingar!

Silas vill alltid stå, han har därför fått ärva min fars gamla babyalias ”Pinnen”.
Han, min pappa alltså, hade nämligen även han denna fallenhet, alltså att konstant vilja stå
(innan man faktiskt ens kan! Himla sött!)