stephenking&puigpunyent

Är så härligt nu när vi båda är lediga om dagarna, Simme och jag alltså.

För er som missat så sa han nämligen upp sig redan efter första arbetsmånaden. Allt blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Hur som haver, såå fantastiskt lyxigt att få vara två om föräldraledigheten, tror inte minst Simon känner så som var lite av en ung slyngel då våra första kids kom (och inte fattade så mycket om vad som tog tid och kraft!). Och än bättre är ju att vi befinner oss på denna magiska, vackra, bergiga, soliga, salta (inget låtsashav här inte) och stormiga ö!

Men vi jag fick lite panik i brallan häromdagen då jag insåg att vi blivit lite väl bekväma i vårt sköna ”beach life” här i Molinar. Och dessutom då regnet besökt oss lite titt som tätt om dagarna har vi myst ner oss framför vår nya favvoserie Mr. Mercedes – rekommenderas om man diggar Stephen King! (Själv är jag mer eller mindre uppvuxen med Stephen King och min första skräckis jag lästa och såg var The Shining – förbannat bra.)

Nåväl, jag satte mig ner och gjorde ett veckoschema för att få nån jäkla struktur. Är kanske inte ristat i sten ahahah men ändå, min hjärna mår i alla fall bra av att veta vem som hämtar och lämnar, och Simme måste definitivt 😉 veta vilka dagar det är gym (vare sig han vill eller inte), plugga osv… Ja lite projekt har vi allt!

Och då inkom även tisdagsutflykterna, så varje tisdag från och med i tisdags, så besöker vi ny by, stad, topp eller grop.

I tisdags, vår första etapp blev underbara lilla Esporles. Åt troligen vår bästa bocadillo någonsin. Och Leonard åkte rutchkana för första gången. Vart lite riktigt med batterier på telefonen så bjuder på bilder därifrån nästa gång.

I helgen tog vi med oss stora barnen och åkte till Puigpunyent – faktiskt på goda vänners rekommendation, himla mysigt det också! Vi hade liiiiite otur med vädret bara, för väl på toppen av byn, eller typ, högt upp i alla fall, öppnade sig himlen för oss. Regnet öste ner och vi sprang runt som dårar mellan husväggar och sökte skydd. För när regnet kommer här, då kommer det på riktigt.

Tack och lov lättar det oftast efter 10 min, runda slängar si så där, och så även nu. Dock inte helt denna gång men vi orkade inte så som 5 orutinerade turister utan paraplyer utanför någons garage mer så vi började jogga ner mot byn när öset gått till dugg.

Som tur är så är vi ju vansinnigt vältränade nu när vi är stora innehavare av gymkort så det var en lätt men blöt match.

Avslutade med var sin cortado och en soft bajsblöja på jaktinspererat winery. Stället var lite som taget ur en thriller av Stephen King film by the way.

Äntligen hästdags!

Kanske har vi nu hittat vår lägenhet för det kommande året! Vi har i alla fall fått ett ukas på ett kontrakt och ett preliminärt möte för kontraktsskrivning på tisdag kväll nästa vecka. Stod mellan denna i Portixol och ett radhus i Son Rapinya. Trots att denna, den i Portixol, är betydligt mindre och barnen får dela rum så blev det den.

Området tilltalar oss mer, närheten till havet, 5 minuters promenad till strandpromenaden, och betydligt större uteplats, både privat och gemensam med föreningen. Sen pool såklart som vi lovat kidsen, men också tennisbana och stora lekytor både grönområde och typ ”bollspelsyta”. Vi kommer ju inte häcka lika mycket hemma detta år ändå så det är egentligen det minst viktiga så länge det är helt och fräsch, och vi har det vi behöver!

Under Silas fotbollsträning idag har jag kontaktat lite ridskolor, fick kontakt med två som verkar bra. Lyckades även få till en provridning för Alsira imorgon kväll så det ska bli sjukt kul! Räääätt taggad tjej här hemma nu! ❤

Äntligen dags för hästtjejen att få hoppa upp i sadeln!

Provridningen blir på ett stall jag blivit tipsad om här nere, Sans Peur Equine, hoppas det verkar lika bra på plats som via Facebook, men det är det säkert! ❤