Dum och gravid någon?

Fått höra flera gånger att det är vanligt att man under sin graviditet blir lite snurrig, vimsig, disträ… Och ibland till och med rentav lite dum, korkad! Har inte läst några studier rörande detta men har hittills ändå hållit med, till viss del. Jag menar, jag har exempelvis sedan jag blivit gravid gått ifrån min jacka, tagit fel på dagar och tider, glömt spisplattor på – för att inte tala om hur ofta jag sätter på fel spisplatta och undrar vad f*n det är för fel på den här jä*vla spisen! – ja, jag allmänt glömmer saker.

Men som sagt, jag har också hållit med, till viss del. Fram tills idag – nu håller jag med HELT OCH HÅLLET.
Och varför då, jo…

I vanlig ordning är jag ju uppe ett gäng gånger varje natt för de obligatoriska toalettbesöken, likaså inatt. Denna natt skiljde sig däremot lite från de flesta, jag fick nämligen gå upp en bonusgång! Vaknade av att min lilla vovve gnydde och buffade på mig som tokig, så jag förstod att det var bara att dra sig upp en gång till och knalla ner på gården för att han skulle få kissa.
Jag somnade redan runt 21.30-tiden igår så inte konstigt han behövde besöka herrarnas en gång extra om man så säger, dock gjorde min förståelse för hans behov inte det hela till någon rolig ”kl.04-aktivitet”. Därför så fort alla droppar var tömda slet jag med mig honom upp igen, detta trots att han stretade emot (det gör han aldrig på natten/tidiga morgonen då han verkligen gillar att sova då…).

Väl uppe i lägenheten igen passar jag på att köra en liten ”säkerhetskiss” för att förhoppningsvis få sova resten av ”natten”. Men icke. Väl därinne där jag sitter känner jag plötsligt en stank från hel*vetet, och den kom inte från mig! Rusar upp och där sitter han – 7 månader gammal och ut från lilla rumpen RINNER hundbajs ner på min systers dörrmatta (sovit hos henne inatt)…

Visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag hade känt på mig att han ville göra ”nåt mer” när vi var nere på gården eftersom han drog så, jag tänkte tanken ”undra om han behöver bajsa, han fick ju så mycket grillrester igår kväll”… Men ändå, närå JAG ville ju sova! Alltså jag bannade mig själv och svor medan jag fick smeta upp det där stinkande kletet, skölja av mattan i syrrans dusch, skura duschen, bära ut mattan, bajset…
Sedan självklart som grädden på moset ”men vad är det som stinker?” ”vad gör du därute?”, ut kommer syrran, börjar tända tändstickor för det vildaste, tända doftljus… Ja vilken kalabalik!

Vet inte hur länge vi höll på, men dryga timmen senare somnade jag i alla fall igen… För att två timmar senare vakna IGEN av en gnällande hund! Denna gången var det däremot inget att be för, jag flög upp. Men som av någon helt sinnessjuk anledning hinner jag kolla på klockan 06.37, och jag inser att det är perfekt för mig att ta mina levaxinbletter jag tar varje morgon. Tar dem alltid en timma före frukost för att de ska tas upp bäst av kroppen, så snabbt irrar jag ut till den burken för att envist hinna göra det först (3 minuter senare hade tydligen varit en dålig idé – suck dumma gravida kvinna!). Yrvaken som jag är fumlar jag med burken, häller ut för många piller i handen, fumlar med vattenglas, vovven – eller Splif som han heter, gnyr, blir stressad – vill inte torka mer rinnande bajs denna morgon, letar fram bajspåse – och sen rusar ner mot gården. Vi hann, och det var en förbannad tur för konsistensen vill jag inte gå in på en gång till!

Väl uppe i lägenheten igen möter min blick levaxinburken på köksbordet, öppen och bredvid den ett halvtomt vattenglas. Tog jag pillret? Jag försökte minnas. Total black-out. INGEN aning om jag tog det eller inte. Alltså ingen aning alls. Försökte känna känslan att svälja, om den kändes bekant, känna om jag hade någon smak i munnen, minnas förloppet, men icke. Går fram till burken och granskar den. Den är öppen, locket ligger bredvid, ser sedan att det ligger ett piller där på bordet. Hade jag lagt fram det? Eller hade jag missat det, föll det mig ur fingrarna när jag hällde ut för många? Blev inte klokare men konstaterade att jag nog tog pillret och gick och la mig.

GLÖM att jag kunde somna! Tog jag pillret? Tog jag inte pillret? Tog jag pillret? Tog jag inte pillret?
Vad händer om jag råkar ta två? …hmm jo jag kan få en massa hjärtklappning, som jag avskyr, svårt att somna ikväll, diarré etc… Suck!

Tillslut går jag ändå upp, slickar på pillret som jag låtit ligga kvar, smaken kändes inte bekant. Jag svalde. Klunkade ner med vatten. ÅNGRADE MIG! Fasen, jag tog säkert ett piller! (Börjar här bete mig riktigt märkligt, hypokondriskt, nervsammanbrott! Herre gud!) Får typ panik och sätter fingrarna i halsen, spyr upp ett vitt skum, inget piller, men medicinsmaken är tydlig… Tittar mig i spegeln efteråt och frågar mig själv vad tusan jag håller på med?! Helt hysterisk!

Går tillbaka in i sovrummet, lägger mig ner och börjar fundera över vad som egentligen hänt senaste 4 timmarna den här lördagmorgonen. Tacka gudarna för att ingen ser en!

Kunde självklart inte somna om. Gav upp efter 10 minuter, fixade kaffe, frukostmackor, startade datorn och ögnade genom nyheterna… Och kände mig ganska, på nåt märkligt sätt, korkad! Imorgon blir det ett kryss över handryggen när jag svalt mitt piller!

GOD MORGON!

Annonser

Ett mumintroll i magen!

Drömmer mycket konstiga drömmar nu. Kanske speciellt nu för att det dra ihop sig för mitt första ”riktiga” ultraljud som är nu på tisdag.  Är lite nervös, förväntansfull, orolig och lycklig på samma gång. Med det kommer massa konstiga, olika tankar som konstant, känns det som, snurrar i huvudet – och med dem följer drömmarna. Likaså inatt.

Jag skulle in för ett ultraljud, kolla att allt var bra och att det verkligen fanns nåt litet levande där inne bakom naveln. Barnmorskan, som var min verkliga, underbara, riktiga barnmorska Birgitta, lade stetoskop (heter det så? En sån där ”lyssna på hjärtat grej ni vet!”) mot min mage och lyssnade…

”Mmm… ja det låter ju utmärkt det här” sa hon. Sedan sträckte hon sig efter en penna och tog fram ett papper med massa olika figurer på. Gjorde en ”bock” efter en av dem och sa ”jadu, så här ser din lilla bebis ut nu”. Med stirrande ögon tittade jag på figuren hon hade bockat för: ETT MUMINTROLL!

Säger bara en sak: Måtte det bara varit en dröm! Återstår att se på tisdag… 😉

mumintrollet

Med hösten kommer gravidyogan!

Sådär! Bara att konstatera nu, 18 veckor in i graviditeten – jag kan inte fortsätta pulsträna. Eller rättare sagt, pulsträna är det enda jag gör – ha ha – eftersom pulsen skjuter i höjden så fort jag bara tänker ”konditionsträning”! Senaste spinningpasset var svårare igen att få ordning på pulsen och jag har näst intill svårt att instruera professionellt, och då blir det inge bra! Men åh, tar emot så att sluta – VILL INTE!!! Speciellt inte nu när så många underbara stammisar kommit tillbaka efter semestern… De är så goa! Frågar var man varit, säger att man varit saknad… (jag var borta mkt i början av graviditeten p.g.a enorm trötthet och illamående). Så är det första man ska göra när man väl börjat känna sig någorlunda tillbaka – att sluta! Sluta och hålla upp i flera MÅNADER! Hjälp…

Men är väl inget att göra något åt, får fokusera på annat roligt nu! För det händer mycket i mitt liv just nu! Senaste nyheten som blev klar igår är att jag från och med 24.e augusti börjar i gravidyoga! Har hittat ett ställe på söder, som jag fick känslan skulle vara bra. http://yogaewa.se

Så nu ger jag upp (för stunden!) en träningsform för en annan! Yogan kommer göra mig riktigt gott är jag övertygad om, speciellt min rygg som jag har haft lite bråk med till och från. Och förhoppningsvis träffar jag där andra härliga blivande mammor i stan!

gravidyoga

Tack min man!

Det är verkligen en lyx att få ha en pojkvän som jobbar i modebranschen! Bara sådär igår kom han hem med en heeelt fantastisk tröja från det isländsaka, förtrollande vackra märket Andersen & Lauth!

Perfekt passar den idag då jag planerat fika med tjejkompis nu vid 11-tiden för att sedan röra mig ner mot stan för lite shopping. Fick nämligen en 2 veckor försenad lön igår, (från min pojkväns företag, ha ha, så tröjan kanske var ett litet ”plåster på sårenknep”!) så självklart ska den sättas sprätt på!

Vill kika på höstkläder – ja jag ser faktiskt riktigt mycket fram emot hösten – och på inredningssaker eftersom vi flyttar till hus om mindre än en månad. Yiiippe! Känns underbart att få byta ut livet ”1 man, 1 gravid kvinna & en galen boxervalp på 30 kvm” till ”1 man, 1 gravid kvinna & en galen boxervalpå på 140 kvm med 600 kvm tomt”. Jädra overklig lyx det med alltså!

Näe, nu ska kaffeslurpen drickas upp för att inviga nya koftan!

SKÖNHET!