Kirurgiavdelningen knackar på

Igår damp det ner. Kallelsen till SÖS för operation. Gulp. Nu blev det visst på riktigt.

Snart 6 år efter att senaste älskade ungen var ute har magmusklerna ej gått tillbaka och efter ett smärre krig har jag nu fått min tid hos en specialist på just området Distas Recti på SÖS.

Just nu är jag mest chockad och rädd, men ha en månad på mig att förbereda mig mentalt. Datum är satt till 19:e februari. Fram tills dess blir det fokus på träning och coreträning i varje pass. Våren kommer jag välkomna in genom PW:s! Så får kötta på så gott jag hinner nu sista månaden. Om än mest för känslans skull.

Känns väl aldrig som ”rätt tid” att operera sig, men om jag skulle välja skulle jag nog välja nånstans där. Halkan börjar avta viket är skönt då stabiliteten kommer svikta, successivt lättare kläder, och förhoppningsvis ihopläkt lagom till våren och redo för bad och lite mer fysisk aktivitet till sommaren!

Har googlat sönder skallen nu på all världens varianter och kan väl nu konstatera att jag försöker glömma dem bilderna och tänka att det bara är ett gulligt litet korsstygn med nån fräck tråd som ska leta sig in, vare sig utan att lyfta upp hud, komma blod eller annat mums.

Typ så som bilden visar helt enkelt. En rätt trevlig grej med andra ord.

Annonser

Money Talks

Första besöket på Hela Kvinnans Klinik är avklarat och jag är 1 050 kronor fattigare.

Dryga 45 minuter som bestod av grundliga frågor, noggrant utfört ultraljud över hela magmuskulaturen såväl under kontraktion på olika sätt som i liggande och stående läge. Riktigt häftigt att se hur magens tre muskellager rör sig genom olika rörelser. Utöver denna lektion i anatomi konstaterades även en separation upp till 4,5 centimeter (normalt är 1 cm).

Här konstaterades att jag utför alla typer av typiskt bra övningar för att ”stärka magen, bäckenbotten efter en graviditet” helt korrekt, och att jag dessutom här är rejält stark i förhållande till många. Detta lilla uttalande för att förtydliga att jag i princip gjort ”allt” men ändå inte lyckats få mina ”rutor” att hitta tillbaka till varandra.

Med detta sagt, acceptera läget eller sy ihop dem.

Nåväl, var inte direkt överraskad. Det som däremot fick mig lite lätt illamående var att den kära läkaren på SÖS som dissat min remiss och hänvisat mig till denna klinik, visade sig utanför sin ordinarie tjänst på Landstinget ta emot privatkunder just här på Hela Kvinnans Klinik. #nocomments

Kvinnan jag träffade sa att jag kunde få träffa honom i 25 minuter mot den lilla ringa summan 750 kronor redan nu på fredag. Detta för att få en ”riktig” specialistundersökning (trodde det var det jag just bokat in mig på hos henne?), och där svar om jag kunde få komma in på väntelistan för operation på SÖS. Hon underströk dock att jag inte kunde förvänta mig det då jag låg i den s.k. ”diastas rectus gråzonen” – detta betyder i klartext: jag har inget/inga (tydliga) bråck (dock anas ett litet precis över navel), jag har ingen överflödig och hängig hud. Däremot har jag en tydlig DR (diastas recti) vilket är det enda jag söker för.

Hon menar att jag troligen kommer hänvisas till plastikkirurgin av ovan nämnda skäl.

”Det här kommer nog falla inom ramen för ett skönhetsingrepp”.

Personligen anser jag detta helt befängt då det sista jag söker för är just för ”hur det ser ut”. Jag har varken komplex för min mage eller en hängig sådan, all right, jag saknar ett ”rejält bråck” – typiskt, eller vad farao ska jag säga om det..?

Som toppen på strösslet sa hon sedan ”men tar han inte in dig i kön finns det en chans att han efter årsskiftet kommer börja utföra dessa operationer i privat regi, och då till ett förmånligare pris än på de välkända privatklinikerna”.

Och där föll verkligen polletten ner i den missbildade magen.

Spännande diskussion väntar med andra ord på fredag.

   

 Övre bilden till höger ser man tendens till navelbråck, samt på båda hur magen buktar ”toppigt” ut vid anspänning.
Detta för att ”rutorna” inte är ihop och senan mellan dem inte orkar hålla nere trycket som bildas.
Högra bilden säger bara en sak – livet är rätt bra gött trots allt.

Och sommaren går alltid för fort.

Svar från farbror Doktorn

Snabb handläggning kan jag ge vår vackra sjukvård. Och läkaren jag var hos agerade verkligen som jag önskat, tog mig på allvar, höll vad hon lovade – d.v.s. skickade omedelbart iväg remissen till (den enda) rätta personen i landet (!!!).

Sedan svaret, ja, tragiskt. ”På grund av stort remissflöde med denna frågeställning…” ”inom överskådlig tid”…

Kanske bör i så fall läget hos kvinnorna ses över och göras något åt?

Vill dock understryka att jag självklart helst vill undvika en operation om det går, rehab och träningspaus är för mig ren och skär tortyr. Men om jag riskerar ökade problem alt. att de inte går att få bättre genom mer fokuserad träning, så ser jag ingen annan utväg.

Har nu bokat in mig för konsultation på Hela Kvinnans Klinik. 1 050 spänn för en konsultation. Soft. Men, hon ska vara specialist på just det här så det får det vara värt. Fick tid redan nu på måndag den 25:e september. Så det känns i alla fall skönt.

***

Nedan, en bra övning för stabilisering av coremuskulaturen, under och efter graviditet samt för att förebygga/stärka en diastas recti.

Alternera ben, lyft långsamt ned, långsamt upp – håll 2 sekunder i toppläget. Stabil och vågrät höft genom hela övningen. 

REMISS!

Intressant hur en läkare med säkerhet kan konstatera en sak och en annan en helt annan. På samma klinik, med samma utbildning, under samma kalenderår. Skrämmande.

Hur som helst träffade jag en fantastisk kvinnlig läkare idag, och efter att ha känt på min mage i seriöst max 2 sekunder satte hon sig vid datorn. Jag var övertygad om att hon skulle börja leta efter övningar etc som jag skulle börja med, men nope, hon skickade rakt av en remiss till SÖS.

Dock föll mitt hopp relativt snabbt då hon sa att endast EN läkare i Sverige utför denna operation i Landstingets regi.

Inom en vecka hör hon hur som av sig om han inte tar emot mig, så nu är det bara att hålla tummarna.

 

Med blotta ögat, inte ens då jag varit riktigt rippad inför tävling kan man se diastasen. Men exempelvis den här dagen – min bikinifitness debut, laddade jag fel och med för mycket socker, detta ledde till rejäl uppblåsthet, och i sådana lägen har jag noll chans att hålla in magen p.g.a. att muskulaturen helt enkelt inte är på plats.

Nu, snart 5.5 år efter sista graviditeten har jag ”lärt mig” att mer eller mindre konstant jobba med min coremuskulatur i allt jag gör, för att magen inte ska ”falla ut”, äter mig sällan mätt i festliga sammanhang då jag kanske ofta har tighta kläder – detta för att är magen full finns inga muskler där som kan hålla in den. Trots attjahbintebär helt ovältränad.

Händer oförutsedda saker som att jag behöver rycka till för att fånga nåt av mina barn, explosiva övningar, krafttag i ovana vinklar kan det resultera i obeskrivliga kramper/smärtor, och ofta måste jag mekaniskt trycka in ”krampen” tills den släpper.

Nåja, nog om detta för ikväll känner jag, lite aggressiv över konstaterandet av statens prioriteringar…

Trevlig kväll på er ponys! Nu ska tant ta ett glas Pol Roger!

 

Diastas Recti (DR)

Idag ska jag för andra dagen kolla upp min Diastas Recti som gör sig mer och mer påmind, tyvärr.

För er som inte vet så innebär det att den separation som sker av raka magmuskulaturen under en graviditet inte helt går tillbaka utan lämnar kvar en separation. Denna kan sätta sig olika högt och lågt, och i mitt fall ligger den som bilden nedan, ovan och under navel.

Jag uppsökte läkare för cirka ett år sedan p.g.a. att jag med jämna mellanrum fick märkliga kramper, upplevdes som att en ”magruta” krampade och liksom ville ”ta sig ut ur kroppen”. Jag fick med fingrarna trycka tillbaka den hårt och då lättade det. Även vid olika övningar på gymet upplever jag obehag, och framför allt i rena magövningar.

Vid det läkarbesöket fick jag tyvärr träffa en hemsk manliga läkare i 60-års åldern. Och med risk för att vara fördomsfull så upplevde jag att han inte förstod någonting, jag kände mig oerhört dumförklarad och nästintill skrattad åt.

Själva undersökningen var vidrig, han satta ner hela handen mellan raka rectus abdominis/magmuskeln och liksom drog utåt – kändes alltså som att han förvärrade. Det gjorde oerhört ont och jag hade ont och blev illamående resten av dagen, ville konstant gå och bara krama ihop magen. För någon som inte upplevt något liknande kan det säkert vara svårt att förstå, men för mig kändes det som ett övergrepp.

Konstaterat var i alla fall att det var en diastas recti dessutom med begynannde navelbråck. Denna läkare vid namn Olle ansåg detta till trots det onödigt att göra något då det (i nuläget) inte var något akut. Jag skulle i princip istället invänta ”riktiga” problem.

Då jag som bekant tränar hårt är det mardröm att pausa och behöva opereras så jag fortsatte på och försökte tänka på teknik än mer. Men nu som sagt börjar det bli ohållbart. Efter att läst om priser på privata kliniker kommer jag nu därför göra ett nytt försök hos en läkare idag, kvinnlig.

Bild lånad från Babycenter.com

 

För dig som vill läsa mer om DR skriver Olga Rönnberg bra info HÄR