Idag var en speciell dag för en mamma. Dagen då jag för första gången blev töntig.

Det var på väg till dagens kalas till dagiskompisen.

Jag tittade på min dotter och jag såg min egen spegelbild, min älskade underbara 6-åring.

Hon säger till mig ”Mamma, man måste inte ha klänning och strumpbyxor på kalas”..

”Jag vill ha shorts, trasiga (!!!) tights och t-shirt med tryck..

Jag minns som igår hur jag alltid vägrade ha samma som alla andra. Hade tjejerna klänning skulle jag ha byxor.

Hade de rosa skulle jag ha blått.

När de köpte mountain-bikes skulle jag ha damcykel från loppis.

När alla skulle lära sig skriv modern skrivstil skulle jag lära mig gammaldags skrivstil.

..mmm man kan nog dra ngn slags slutsats att jag alltid haft behov av att gå mot ”trafiken”..

Och kan inte annat än säga att jag ser att saker och ting går igen…

 

För min del, så länge man följer sitt eget hjärtas röst, så blir det rätt…

 

Men åter… Yes, punk-outfit typ… och kan även tillägga att jag färgade fröken envis hår rosa för en vecka sedan… #pinkpunkpower

Hur som, helt fab gedårande vad hon än klär sig i är hon ju – SÅ KLART!

Vi åkte vi till slut till kalaset, paket till killpolaren, coola svarta fjädrar påtejpade på paketet.

Outfiten slutade med tights med katter på, gula jeansshorts med fransar, t-shirt med tryck, blå rosett i håret, mammas läppglans och glitterskor, och dunväst. Väst är för övrigt sjukt coolt.

Hon var nöjd. Och mamman lika så.

Gick upp mot huset, hand i hand, glada, fräcka, tillsammans. Men, fan, sen plötsligt!

-”Mamma, hallå, släpp!”

..åååålright.. inte läge hålla handen lägre tydligen.

Yes box, inga problem. Men faaan, redan?  .Men japp mamman fattade. Just i denna sekund.

Idag. Idag denna söndag, då blev mamma töntig. Kan tydligen inte hålla hand offentligt lite hur som helst vart som helst. 

För min lilla tjej har blivit stor. Hon är stor nu. I alla fall ibland.

 

Fast tror det är lite sunt. Blev också lite glad. Samtidigt stolt som chockad som tårögd som ja… det var litet men stort.

 

Min fina fina underbara älskade! Mamma vill hålla din hand så länge hon lever. Det kommer inte du vilja. Men när än du önskar finns min han här för dig.

Alsira, mitt första barn, min dotter. En av mina två stoltheter. Ni mina barn, mina skatter, ni gör mitt liv värt att leva.

Bästa tjejen jag vet!