Halloween närmar sig med stormsteg. Och på Svenska Skolan Mallorca planeras ett rejält läskigt party!
Och idag äntligen kom dagen barnen tjatat om – kostyminhandling!
Sagt och gjort, jag och kidsen drog mot en butik jag hittat av en slump för att försöka lösa allt på ett ställe. Gick nästan tro det eller ej! Blev lite komplettering på annat ställe, sedan blir det till att vara lite kreativ på hemmaplan samt byta Alsiras outfit som visst visade sig vara för en 3-åring snarare än en lång 8-åring!
Sjukt kul också att Simme gav mig förtroendet att köpa hans outfit! Hehehhehe…..
Enda oron jag har nu egentligen är att Leonard ska bli rädd för mig, tänkte inte riktigt på att det kanske är smart att han känner igen åtminstone sin mamma… Men får väl ”provkläutmig” en gång helt enkelt!
Till och med Leonard fick sig en outfit, en liten orange bebis med små horn på kommer det bli! Gulleeee!!!
Våra är så klart hemliga tills då det är dags…
Bjuder på lite härligt bildgodis där jag försöker se ut som cool sexy catwoman, Silas skräms, Leonards outfit, Simme provar näsa (håret är hans naturliga) och sist men inte minst, en skräckrulle!
Hade visst lovat mig själv så smått att föra någon form av ”resdagbok”. Om det nu bara blir ett år vilket vi förvisso inte hoppas, så blir det väl sannerligen ett av dem som kommer komma att sticka ut. Så lite skärpning.
Tiden rusar här, som överallt. Silas är hemma och det känns underbart att vara en enad trupp igen, äntligen. Minns knappt var jag var sist men men.
Här på Mallorca har vi precis tackat av ett gäng härliga gäster från både Stockholm och Los Angeles och Simme är i princip back on track efter efter att ha blivit minst sagt utmanad i baren 4 kvällar i sträck.
Finns ju btw ett visst underhållningsvärde i att sitta i soffan med sin 8-månaders och dricka kaffe och kolla tv vid 07-rycket en söndag och vänta in de grabbar som ännu inte kommit hem.. Minst sagt intressanta diskussioner när så skedde! Hahahha herre gud, underbart!
Beach Boys
Boysen har haft kul och jag har glatt fått följa med på det som var lämpligt, hahaha, och det räckte gott kan jag säga. Ibland inser man tydligare än annars hur nice det är att lägga sig 22 istället för 06… Även om jag kan vara rätt stökig jag med när det väl beger sig som de som känner mig vet.
Silas hann precis hem till lagfotograferingen med sitt lag San Fransisco som leder ligan!!!
På Mallis tar man självklart en bärs under fotbollsträningen. Det är en regel.
Eftersom vi numer är 5 i familjen och vår kära vän Stenfors var här fick vi vara kreativa. Vår Audi må vara minst sagt lång – ingen fördel i Palma om jag säger så – men plats för både barnvagn och glade Stenfors gick lätt att lösa i alla fall. 🙂 Självklart skulle alla med till Silas lagfotografering – hey, det serverades ju öl!
Lite skämt å sido (men ändå inte), oavsett, han är så himla modig! Gick super, vi stod bredvid medan han bland säkert 60-70 kids i olika åldrar fotades och trixades.
Stolt kille, stolt mamma, stolt pappa. Skål.
Att ha fått hem Silas känns så otroligt underbart, alla som har ett barn vet ju hur lång tid 6 veckor är ifrån varandra. En evighet. Nu har vi förvisso setts och hälsat på honom och så, men ändå.
Vi hann inte mer än komma halvvägs till flygplatsen innan han sa att han ville spela in mer film så vi får väl se… Inte helt smidigt så länge vi bor här dock…
Men tog faktiskt inte mer än ett dygn innan SVT ringde igen så vi får väl se vad framtiden har att erbjuda! 😉
Silas och regissören! Silas älskade att själv komma med både ideér och förslag på ändringar, hahaha gullunge!!!
Who finds Silas?
Sista dagen hemma hos ”brorsan” och världens bästa brottarkompis Vide ❤️
Att ha busat med sin bästis varje dag och natt i 6 veckor tar lika mycket på krafterna som det ger kraft! Utan bästaste kussen hade Silas nog aldrig löst detta. Evig tacksamma!
Och vi längtar varje dag efter när den där busen ovan till höger kommer hit och höjer volymen här i området! Oändligt massa kärlek till dig Vide! Och moster är så stolt för att jag fick äran att ”spela mamma” åt dig hos tandis.
Näpp, nu är klockan snart 17:30, så då ska jag väcka stackars Simme som visst blev lite slutkörd efter gym, vinlunch och konstutställning.
Att vi valde att bo här är nog det bästa beslutet vi tagit. En natt i detta hus, eller radhus eller vad jag nu ska kalla det, tog det, sen kände jag mig som hemma. Tror det är nåt med havet. Måste vart sjöjungfru i mitt förra liv.
Att efter en dag på IKEA och efter x antal skruvade skruvar kunna ta ena ungen på armen medan andra bär strandväskan, och på 30 sekunder (eller 121 steg som Alsira räknade det till) vara på stranden, är magiskt.
Lyxigare kan man nog inte ha det.
Ett skrivbord, en skrivbordsstol, två byråer, tusen svordomar samt med avsaknad känsel i hand och underarm gick vi alltså dessa 121 steg och jag hade nästan pallat en IKEA-möbel till. Nästan alltså.
Äntligen idag blev det mitt första ”riktiga” träningspass på nya gymet Illes, ett stenkast från kidsen skola. Förbaskat bra tajming med barnpassning som öppnar i princip i samband med lämning. Tecknade dessutom deras ”VIP-membership” med tillgång till deras SPA, och för en liten extra slant kan man lämna in småmonstren i hela 3 timmar!
Lite länge kan tänkas, men det händer ju att man nervsammanbrottar ner både sig själv och sin omgivning emellanåt och då känns det ju som ett trevligare alternativ än psyket.
Och dagar då barnpassningen inte är öppen är det ju inte fy skam att sätta plutt i vagn och ta en morgonpromenix här…
Näpp, nu är det 1 minut till Sim landar från LA så dags att röra sig på flygplatsen! ❤
En av Alsiras nya BFF:s mamma var härligt gästvänlig och bjöd ut oss till deras häst- och vingård idag. Så himla vältajmat när jag ändå är ensam med barnen (förutom Silas då) och inte hade något bättre för mig än att snickra och svära över IKEA-möbler.
Så sagt och gjort, efter frukost, lite skruvande, och den spännande upptäckten av skoripion nummer 2 (modell större) begav vi oss mot Ses Rotes.
Söt ändå… Gulp.
Efter lite sedvanligt GPS-strul hittade vi i alla fall fram till detta magiska ställe. Alsira och kompisarna busade, gosade med hästarna och avslutade med lite ridning både runt vingård och på banan.
Man slås ju emellanåt om hur underbart livet är. Hur vacker denna ö är. Och hur faktiskt mycket jag skulle vilja få igång livet här. Vill inte åka hem till 3 grader i Oktober. Skrapa rutor och bråka med barnen om regnkläder.
Men är också medveten om att jag än är i förälskelsestadiet. Trots 2 skorpioner på 3 dagar.
Ett dygn i lägenheten, eller inte ens det, hade jag med mannen innan han dumpade mig för festligheter i L.A.
Så med lätt stress står jag nu i något som mer liknar en krigszon än ett hem. Men vad gör man inte för sin mans partybehov? He he nä, är faktiskt stort födelsedagsgalej för systerns företag som fyller 20 år så jaa… Får lägga det på mitt pluskonto inför framtiden helt enkelt.
Här är väskor och grejer från golv till tak och noll förvaring. Eller hyfsad förvaring kan jag kanske säga, många garderober, dock NOLL galgar vilket gör det hela en gnutta problematiskt.
Får dessutom besök av älskad vän från Sthlm imorgon så har helt enkelt inget val än att tillbringa denna dag på IKEA. Har heller ingen barnstol till Leonard vilket inte direkt underlättar.
Inser också att jag packat för att aldrig återvända. Har så mycket kläder med mig att det är helt vansinne. Ser redan nu hur mycket jag inte kommer använda. Men blir kanske bra insikt, det jag inte kommer använda denna tid kommer jag skänka bort här nere. Skrämmande vad kläder man har men ändå aldrig ”hittar nåt”.
Näpp, klockan passerat 07, dags att väcka stora tjejen min, idag ska det badas med skolan! ❤
ulricastrand.com 