Lite ”life crisis” i Andratx idag. Vi borde kanske inte ha det än, men vi har nog det lite grann. Mest jag. Så klart. Framtiden är ju ändå där framför oss, vare sig vi vill eller inte. Och vi ä ju inte Marion och Robin Hood, utan barn och utan förpliktelser…
Det till trots har vi idag gjort mest ingenting, tvättat, kört mördarjakt mot Tigermyggorna som härjar här och totalt förstör våra läckra ben, utforskat en ny strand och köpt alldeles för dyra blöjor på Eroski.
Utöver det när ändå klagosången är igång, så satt jag idag och skrev lite på min ”bok” (jaaaaaaaaaa, jag som x tusen andra människor på jorden drömmer om att ge ut nån slags romansjälvbiografimixblaska…) Men sedan mina darlings Alex å Sigge på sin pod i fredags lite lätt skojade om att ”alla människor ska ju skriva en bok nu för tiden” blev jag lite full i fan, tänkte först nästan skita i det men sen började jag skriva på min egen helt enkelt. Den kommer bli bra, och nu äntligen har jag ”tid”, eller nåt, ska försöka ta mig det i alla fall…
Råkade dock i livskrisens mekka här idag söka in på en högskoleutbildning på helfart från och med januari så får väl se hur jag ska lösa det här med tid och och utrymme, ska ju även plugga spanska på heltid, sen kommer det där med sömn å sånt… Eller den så kallade sömnen som det heter sedan vår berömde Leonard blev vår (sov)kamrat.
Uppdatering Silas så är det fortsatt professionell hjärntvätt som pågår gällande bilar med namn jag ej kan stava till (säkrast så..) med undantag den med den med hästen på…
Men oavsett, blir så lycklig och glad och stolt och tusen till flera positiva ord då jag ser min modiga 7-åring leva livet i Stockholm med sin fina släkt ❤
ulricastrand.com 