Skorpioner osv…

Idag kom dagen vi sett fram emot ett tag nu!
Att flytta till vårt ”riktiga hem”!

Vägen till dörren gick kanske inte riktigt som planerat men nu är vi i alla fall här och på plats!

Dagen har dock varit en av de svettigare hittills, men effektiva kan man då inte kalla oss annat än! Lämnade Alsira på skolan vid 10, hämtade Simon på flygplatsen – han har varit i Sthlm och busat med Silas om jag inte nämnt det. Åkte sedan och fixade gymkort vilket jag längtat efter så sjukt mycket! Och underbart är att jag nu även kommer kunna både ”spa:a” och gymma med min man minst 3 dagar i veckan då barnpassningen är öppen! Simme verkar inte lika taggad men det kommer vi råda bot på.

…hungriga blev vi sen, så italiensk lunch i Santa Ponca fick stilla den. Fullkomligt hem och råpacka i ett jä*la tempo efter det men pizzan och chévresalladen behövde bort, plus i kanten en förbannad och genomsvett Leonard gjorde passet fulländat för halva familjen.

Men tillsut åkte vi med en bil så packad att vi fick lämna bilbarnstol på parkeringen och bara en plats ledig, som en galet svennig ”Sunes sommar familj” mot skolan för att hämta Alsira. (Tur hon ännu inte fattat vad som är pinsamt och så vidare…)

Sedan fortsatte dagen mot mäklaren för att få nyckel – allt flöt på fint, dumpade av alla väskor, Alsira, Leonard och mig i huset och Simon vände i på studs för nästa lass. Kvar stod jag i nåt slags hav av väskor utan koll på vad som var vad och vart som var vart. Typ. Och det med en trött och gnällig 10-kilos, väldigt söt, bebis på armen.

Var bara att försöka andas så gott jag kunde och ändå packa upp det jag kunde med honom på kroppen. Man vill ju bara göra allt på en gång i dessa lägen, i alla fall jag! Otålig kan man nog kalla mig.

Nu är vi i alla fall här. Klockan är 21:12 och eftersom varken jag (eller Simon) förts begrep hur man får igång gasen till spisen, så ska vi nu äta värmda ”fryspizzor”. Fast rätt mysigt ändå!

Och nu efter lite detektivarbete har jag hittat gasvredet och en livs levande skorpion…. Heheheh soooft…

Simon tvingades döda den medan jag panikade lite…

Men nu, finnally lyxmiddag, ”molinar style” ❤

Alsira käkar minipizzor och kollar youtube. Inte haft varken wi-fi eller tv på 2 månader nu, har varit lärorikt måste jag säga! Så igår var det lite fritt fram ett par timmar. Men snart är stränga mamman tillbaka… Så gäller att passa på…

Sista natten med…

Sista natten med gänget i fantastiska Port d’Andratx.

Hela dagen har gått åt att tvätta, packa, maxbada i poolen, äta konstiga konstellationer av mat för att äta ur det sista, leta efter borttappade skor, leksaker, hörlurar och så vidare…

Vid 15-tiden var jag helt slut av att ha haft min älskade 10-kilosbebis Leonard på armen sedan 06:00, frågade Alsira vad hon tyckte. Och vi var rätt överens om att vi behövde jobba oss 81 trappsteg upp till bilen för att åka ner på byn å göra ”nåt”. Så efter att ha kollat in alla butiker vi redan kollat in x gånger landade vi på mysiga Cappuccino, i deras gungstolar precis längs promenaden. Så himla mysigt.

Alsira gick på en cheesecake och jag lite vino blanco. Satt under denna timma och ”whatsappade” (för det är ju det spanjorerna kör med) på spanska med Alsiras ena ridlärare.

Jag sa lite ”hola” och ”buenas tardes” och låtsades fatta lite mycket tror jag , hahah, så hon messar mig på spanska. Improvisation är min grej tydligen.

Men säger bara det, Google Translate, galet vad grymt det är! Har gafflat som den värsta mallorqindonnan här idag måste jag säga! Blir dock snäppet klurigare när vi möts i stallet på tisdag!

Kommer sakna detta ställe, men tack å lov är Mallorca inte världens största ö precis, så lär bli lite week-ends hit tror jag allt. Och ärligt talat , OM jag längtar efter lite ”beach life”!

Palma Aquarium

Googlade ballaste grejerna med kids i Palma och resultatet blev en 3.5 timmas lång vistelse på Palma Aquarium.

Personligen är jag inget fan av den här typen av ”upplevelsecenter” eller vad man ska kalla det. Men detta var ändå lite nice, åtminstone var det en liten paus från värmen för Leonard och det var smidigt med barnvagn i en lugn miljö. Och framför allt hade jag en väldigt nöjd Alsira. Maten var ju som förväntat men Alsira smaskade en rejäl Bolognese och var mer än nöjd. Så då är ju allt som det ska! Själv gick jag på fruktsallad och kokosyoghurt.

Lite folk var det tajmat nog så skulle nog vilja påstå att vi fick hyfsad valuta för pengarna! Och för info gick hela kalaset på ca 35 euro ex mat!

Hajarna var häftigast enligt Alsira, men även alla fina fiskar, sjöhästar, ödlor, monsterkrbbor och rockor imponerade. Klappade japanska fiskar och fick Nemo på kinden av en pirat. Avslutade med hopp i hoppborg och bajsblöja.

Tack för en fin dag min största och minsta, nästa gång tar vi med mellisen också ❤

It’s always better to cry in a Ferrari…

Lite ”life crisis” i Andratx idag. Vi borde kanske inte ha det än, men vi har nog det lite grann. Mest jag. Så klart. Framtiden är ju ändå där framför oss, vare sig vi vill eller inte. Och vi ä ju inte Marion och Robin Hood, utan barn och utan förpliktelser…

Det till trots har vi idag gjort mest ingenting, tvättat, kört mördarjakt mot Tigermyggorna som härjar här och totalt förstör våra läckra ben, utforskat en ny strand och köpt alldeles för dyra blöjor på Eroski.

Utöver det när ändå klagosången är igång, så satt jag idag och skrev lite på min ”bok” (jaaaaaaaaaa, jag som x tusen andra människor på jorden drömmer om att ge ut nån slags romansjälvbiografimixblaska…) Men sedan mina darlings Alex å Sigge på sin pod i fredags lite lätt skojade om att ”alla människor ska ju skriva en bok nu för tiden” blev jag lite full i fan, tänkte först nästan skita i det men sen började jag skriva på min egen helt enkelt. Den kommer bli bra, och nu äntligen har jag ”tid”, eller nåt, ska försöka ta mig det i alla fall…

Råkade dock i livskrisens mekka här idag söka in på en högskoleutbildning på helfart från och med januari så får väl se hur jag ska lösa det här med tid och och utrymme, ska ju även plugga spanska på heltid, sen kommer det där med sömn å sånt… Eller den så kallade sömnen som det heter sedan vår berömde Leonard blev vår (sov)kamrat.


Uppdatering Silas så är det fortsatt professionell hjärntvätt som pågår gällande bilar med namn jag ej kan stava till (säkrast så..) med undantag den med den med hästen på…

Men oavsett, blir så lycklig och glad och stolt och tusen till flera positiva ord då jag ser min modiga 7-åring leva livet i Stockholm med sin fina släkt ❤

Den här var beställd! iiiinga probs säger mammis!

As long as there are nice cars…

there’s happiness! I alla fall om man frågar vår lille skådis!

Denna helg har vår lille store Silas bott hos sin faster med biltokig man! Och för de som missat är Silas fullkomligt biltokig och kan mer om bilar och motorer än de flesta.

Kan väl lugnt säga att han INTE ringt och längtat hem idag!

Lyckan i hans ögon är maxad! Och blir så varm i hjärtat här borta i Palma när man ser att han är lycklig!

På torsdag åker Simon ner för att hänga med Silas hela helgen och sen efter det är det kämpa 10 dagar till innan jag komma ner och med honom sista veckan.

Det är även vår sista helg här i underbara Port d’Andratx! Eller för Simon rättare sagt, på måndag om en vecka flyttar vi till Molinar ❤ Känns underbart! Hhahahah och nu såklart kommer vi på allt vi velat se här i krokarna som vi inte gjort. Som vanligt tänker man att all tid i världen finns och att man hinner med… Men som tur är så flyttar vi inte direkt från ön. Inte riktigt än…

Tankarna om framtiden har helt klart börjat komma, just nu älskar vi allt här, men är klart medvetna om att det fortfarande är nyheternas behag. Alsira vill till London och börja på skola med skoluniform, så det får vi väl kanske tänka på! 😉

Saknar ännu ingenting med Sverige ännu faktiskt, med undantag för familj och vänner så klart. Men ja, får väl se vad som händer, just nu provar vi leva en dag i taget och som klyschan säger ”att leva i nuet”, vad farao det nu egentligen innebär?