Tidig avgång, 06:10, landade vi efter stillsam flight ner mot Palma. Leonard sov i stort sett hela resan och till och med jag hann få en blund.
Väl framme i Palma, med alla väskor hos oss och jag precis fällt upp barnvagnen, inser jag att det jag befarat blivit sanning.
Jag hade nämligen i all hets glömt min mobil i väskan på barnvagnen som sedan följt med barnvagnen iväg på rullbandet vid specialbagage. Behövde den verkligen inte under flygningen men vet ju hur de där påsarna kan se ut då de kommer tillbaka till en efter flygningen. Även om risken var liten att mobilen skulle trilla ur väskan och sedan vidare ut i påsen för att hitta ett hål och trilla ut ur just det , kändes liten, så fanns den.
Och uppenbarligen var det precis detta som skedde. Mobil borta.
Bröt lite ihop då det är minst sagt blir ett förbannat projekt att lösa härifrån och dessutom då allt sköts med BankID osv osv…
Men som i ett under, fick Simon ett samtal från ”Juan” och lyckades med sin hyfsade spanska förstå att min mobil var omhändertagen och fanns på Palma flygplats. Åkte dit nästa dag och pratade med drygt hundra tusen personer som skickade mig upp och ner i hissarna, ut och in och fram och tillbaka. Meeeen jag fick tillbaka den! Helt overkligt! Hopp om mänskligheten!
Sååå NU känns det som vi verkligen kan börja njuta, landa och börja lära känna denna magiska ö som vi på obestämd tid nu kallar vårt hem. Just nu är vi, mamma, Alsira, Leonard och jag, i Port d’Andratx och det är fantastiskt. Make och son väntas inom kort.
ulricastrand.com 