Intressant hur en läkare med säkerhet kan konstatera en sak och en annan en helt annan. På samma klinik, med samma utbildning, under samma kalenderår. Skrämmande.
Hur som helst träffade jag en fantastisk kvinnlig läkare idag, och efter att ha känt på min mage i seriöst max 2 sekunder satte hon sig vid datorn. Jag var övertygad om att hon skulle börja leta efter övningar etc som jag skulle börja med, men nope, hon skickade rakt av en remiss till SÖS.
Dock föll mitt hopp relativt snabbt då hon sa att endast EN läkare i Sverige utför denna operation i Landstingets regi.
Inom en vecka hör hon hur som av sig om han inte tar emot mig, så nu är det bara att hålla tummarna.
Med blotta ögat, inte ens då jag varit riktigt rippad inför tävling kan man se diastasen. Men exempelvis den här dagen – min bikinifitness debut, laddade jag fel och med för mycket socker, detta ledde till rejäl uppblåsthet, och i sådana lägen har jag noll chans att hålla in magen p.g.a. att muskulaturen helt enkelt inte är på plats.
Nu, snart 5.5 år efter sista graviditeten har jag ”lärt mig” att mer eller mindre konstant jobba med min coremuskulatur i allt jag gör, för att magen inte ska ”falla ut”, äter mig sällan mätt i festliga sammanhang då jag kanske ofta har tighta kläder – detta för att är magen full finns inga muskler där som kan hålla in den. Trots attjahbintebär helt ovältränad.
Händer oförutsedda saker som att jag behöver rycka till för att fånga nåt av mina barn, explosiva övningar, krafttag i ovana vinklar kan det resultera i obeskrivliga kramper/smärtor, och ofta måste jag mekaniskt trycka in ”krampen” tills den släpper.
Nåja, nog om detta för ikväll känner jag, lite aggressiv över konstaterandet av statens prioriteringar…
Trevlig kväll på er ponys! Nu ska tant ta ett glas Pol Roger!
ulricastrand.com 