Ja jag tjatar nog och riskerar nog tjata ännu mer och många fler gånger om mina chins. Mina chins som dessutom ännu inte ens existerar mer än i min hjärna. Men ändå.
Efter att jag lite på riktigt igår började lipa på gymet av frustration av att inte tyyyp göra några framsteg (vilket jag faktiskt innerst inne vet att jag gör..) ..insåg jag idag efter samtal med min mycket kloka PT och kollega att jag faktiskt inte kan ha så bråttom. Bråttom har jag i allt, jag har insett att jag är enormt otålig när jag bestämt mig för något, och lyckas jag inte eller inte får det jag vill blir jag nästintill (eller snarare exakt..) som ett barn.
Men nu på nåt vis så har jag lite landat i det här, fått inbankat i skallen att det är en tuff övning, jag har övat seriöst på det i bara nån månad och måste ge det liiiiiiite tid.
Så nu ska jag öva på inte bara chins ett tag utan även på t å l a m o d .
Sinnes boring dock.
…minns vilket slit det var innan man fixade de här rackarna,
var inte ball det heller,
men nu såå…
🙂
❤
CATPOWER
HA EN SÅ HIMLA HÄRLIG SVINKALL VACKER DAG!
ulricastrand.com 