Alsira och Silas går sedan snart ett halvår tillbaka på ett dagis där barnen sover middag i sina vagnar utomhus, och det oavsett väder. Jättebra tycker jag, de får alltid den friska luften och vad är egentligen inte mysigare att sova till fågelkvitter nermysad i sin egna trygga vagn?! Ja det är väl att sova hos mamma då 😉
Hur som haver så lämnade naiva godtrogna jag vagnen – vår donkey – olåst på dagisveranda över helgen. Sånt himlan kånkande in och ut ur bilen när den faktiskt inte används så mycket i övrigt då Alsira är så stor att hon går själv nu, så Sille bus åker Bee på helgerna (när inte han också går!).
Men så en vacker måndag så stod vår donkey inte längre där, och inte tre andra vagnar heller. Nähepp, jädra skit! Men inget å böla över, fick i alla fall några tusenlappar från försäkringsbolaget, och sjukt sliten och ful hade den börjat bli ändå.
Däremot har jag märkt att nu, efter en vecka idag, hemma med sjuka barn får jag lite panik av att inte komma ut. Kan ju inte direkt be en av sjuklingarna stå på ståbrädan för att mamma vill få frisk luft! (Simon är inne i jobbperiod och går 07:00 varje morgon och kommer hem 23:00 varje kväll (liiite svårt att få en powerwalk där!).
Kontentan av detta utlägg är i alla fall att jag nu hittat en Maclaren syskonvagn som jag hoppas kunna knipa i kväll, verkar sjukt smidig å har jag tur hinner jag med en promenix med båda kidsen i innan det är helt kolsvart idag! Hoppas verkligen att den ska funka! Hittat en på blocket för 1100 och det måste väl ändå vara ett bra pris? Den har dock tre år på nacken så får se vad för skick den har.
Inte alltid är man ju faktiskt på topp fastän man är stor tjej å 3 år.
ulricastrand.com 