TRETTIOÅR(SKRIS)

Nu går jag in på min sista vecka under 30-årsstrecket. Eller inte ens det faktiskt, nä, närmare bestämt den 1:a nu på fredag är det  dags. Morsan ska bli tant.

He he, nä, skoja ba men 30 känns ärligt talat gammalt. Förlåt alla er där ute över, men det känns faktiskt lite speciellt. Är kanske för att det är första ”stora” årtalet man fyller där man faktiskt inte ”vill” bli äldre, börjat inse att tiden rusar, och det bara snabbare och snabbare. Upp till man var 20 och till 23, då ville man fortfarande bli äldre. Sen maxade man där någon gång vid 25-26-27, där hade kanske varit lagom att stanna.

…eller? Äsch, jag vete tusan, men spelar ju ingen roll, kan ju inte direkt påverka tiden.

Sedan barnen kom har tiden dessutom ökat lavinartat i tempo. Men det är väl å andra sidan inte så konstigt, finns ju inte direkt några sekunder att stanna upp och reflektera över tillvaron. Fast dragna slutsatsen på det måste väl nog ändå vara positiv antar jag!

I alla fall sitter glad att jag inte sitter så här!
Näe, att ha lyckats få två underbara ungar & en underbar karl
vid min sida gör helt klart att det är värt att fira 30-årskrisen!
I alla fall lite…

Författare: ulricastrand

Fru och 3-barnsmamma. Beteende-, och Personalvetare. Hudterapeut. Högljudd och emellanåt stökigt busfrö. Häst är bäst ingen protest. Visa alla inlägg av ulricastrand