Huset är ett riktigt renoveringprojekt, men beboligt. Faktum är att det är ett renoveringsobjekt vi vill ha, så vi kan få det som vi vill, och om andra delen av sanningen också ska fram så har vi inte råd med annat eftersom vi vill bo där vi vill bo. Priserna är ju inte att leka med alltså. Helt sinnessjukt egentligen.
Men som det säkert inte undgått någon är min kära Simme mannen bakom ordet spontanitet så att vi var och kikade på ett hus idag behöver inte betyda något. Likväl som det kan betyda att vi köper det imorgon!
Hoppsan, nu vaknade Silas! Alsira hon har sovit mest hela dagen hon, hoppas hon vaknar kry imorgon!
Trodde inte det var sant när vi insåg tidigt i morse att Alsira var sjuk. Säger bara en sak, tur att jag var ute och playdejtade igår så jag gick lite energi från sjukstugan.
Så nu är dagens alla planer inställda bortsett från en grej, vi ska nämligen kika på ett hus! Så spännande! Vårt hus är för litet för oss, så är det, men hus är ju inget man bara köper hur som helst. Inte bara för att det är sjukt dyrt utan också för att det ska kännas rätt.
Nu: fortsatt gos med min lilla tös
Morsan ska på detj med annan morsa! Fy fasiken va nice, det förtjänar jag! Efter 2.5 veckas förkylning model de luxe, sura gubbar i P-garage (alla är de jämt 60+ har jag märkt, tror de har problem med yngre donnor som har både skinn på näsan och kör större bil än dem), snöslask, busiga snoriga febriga ungar och icke-hjälpsamma svennar på 4:ans buss, så ja fy fasen, nu ska njutas lite.
Ska glida (halka) runt i mina dojjor jag köpte i Como när jag var där med syrran,
jag älskar dem – Simon hatar dem!
Men man kan ju inte gilla allt samma bara för man är käääära, eller hur!
Klockan är lunch och det enda jag hunnit utöver att hämta tillbaka plånkan hos Simme är byta bajsblöja, köpa ny barnmat (den jag hade med mig satte Silas i halsen hela tiden) och allmänt försöka få trött knodd att chilla ner.
Puh, nu blir det lunchpaus med fästman och svärmor!
Förresten, fy farao vad svenskar suger på att hjälpa mammor med barnvagn av bussen. Illa alltså. Tacka vet jag utländska män. Och min gentleman till karl då förstås.
Ibland undrar jag om de sitter där, tänker och glor ”hm oj, vilken stor vagn… Är det tvillingar tro….? Nä, den ena är större va..? Ja, och oj, nu ska hon gå av, det ska bli spännande att se hur hon klarar att ta sig av bussen”
I’m a boy and I love my pink dummie!
ulricastrand.com 