Dagen på Skansen var jättehärlig! Bättre väder hade man inte kunnat drömma om, sol och 17 grader, bättre än så kan det väl knappast bli i mitten av september?
Alsira var dock inte på topp, gnällig och såg allmänt trött ut hela tiden. Äta ville hon inte heller, och när inte hon vill äta, då är det nåt som är fel. Mat är nämligen bland det bästa hon vet. Så lite gnäll hit och dit var det mest hela tiden, även om det hanns med lite kikande på getter i deras hage och på sälarna när de fick mat.
Men i bilen på väg hem slog det mig att det nu gått en vecka sedan hennes 18-månaders vaccination, 7-10 dagar efter den får 1 av 3 barn feber och blir hängiga. Så där slog jag nog huvudet på spiken. Så nu när vi kom hem åkte lillan ner i bingen, och hon slocknade på nolltid. Som en liten vargunge.
Glömmer slarviga mamman extra kofta så får man ta vad som erbjuds.
I det här fallet mammas dunväst.
I Bergbanan upp till Skansen
Alsira tittar på när sälarna får mat, det var spännande.
Get på pinne.
Lodjursbebisar, så söta!
Silatzio ♥
mamman.
Äter gurka på bänk.
Dags att åka hem, skruttan börjar se sjuk ut!
ulricastrand.com 