WHAT A DAY!

Först glömmer jag som sagt vilken tid jag ska vara på BVC.

Sen glömmer jag nappflaska till Silas när vi drar en vända till Farsta Galleria.
(får köpa ny och mot alla regler mata han i ”okokt” flaska.)

Kommer till bilen och märker att jag inte låst den.

Kommer hem för att packa upp maten och inser att jag glömt matkassarna på parkeringen utanför ICA, ställde dem för att att först lasta in Silas och barnvagn.

Rätt svettig kör jag som en dåre tillbaka till mataffären och börjar samtidigt bli stressad över att jag bara har en kvart på mig innan jag skulle hämta Alsira på dagis.

…men som tur var, matkassarna kvar och jag hann till dagis!

IMG_6925

Åh, min baby girl har blivit stor, egen låda på dagis å allt!


Å nu är jag hemma med två små hjärtan, ska försöka fixa lite i huset så det ser någorlunda anständigt ut här om någon timma två när vi får middagsgäster. ”Inga problem” som jag brukar säga…

SNURRIG I BOLLEN

Sitter hemma och dricker kaffe. Ätit tidig lunch och pysslat om Silas som varit och blivit vaccinerad idag. 5-månadersvaccinationen. Aj aj för dumma sprutor men som tur är går det snabbt över.

Jag hade missat vilken tid det var idag så de ringde från BVC när jag precis lämnat Alsira på dagis och undrade var jag höll hus. Otur att jag ej tagit bilen av alla dagar men tur i oturen att jag hade tagit på mig träningskläder för att köra lite power-walk med barnvagnen till och från dagis, så det var bara att höja intensiteten ett snäpp och börja löpa! Genomsvett satt jag 20 minuter senare på BVC! Pust å stön, men där fick jag i alla fall dagens konditionsträning!

Han hade hunnit bli hela 65 centimeter lång och vägde över dryga 7 kilo. Inte tyngst på jorden tyckte sköterska Lena så det får nog bli till att vara lite mer strikt i matandet framöver. Redan den 11:e september så är det dags för 6-månaders läkarbesöket och tills dess ska jag banne mig fått upp honom stadigt på kurvan igen.

IMG_6831

Mina snyggingar!

Silas vill alltid stå, han har därför fått ärva min fars gamla babyalias ”Pinnen”.
Han, min pappa alltså, hade nämligen även han denna fallenhet, alltså att konstant vilja stå
(innan man faktiskt ens kan! Himla sött!)