FY..

Jag tror inte på spöken! Åtminstone vill jag inte tro på spöken! Men ändå, med inte alltför långa mellanrum så kan jag inte annat än att tro på spöken.

I hela mitt liv har det nästan uteslutande handlat om tv-apparater som satts på (av spöken eller inte?) när jag (oftast) inte varit hemma. Oavsett vad jag tittat på innan har tv:n, när jag kommit hem, stått på med myrornas krig eller visat en helt blå ruta. Och självklart, visst kan det handla om glapp i nån sladd eller nåt, men så många gånger, och dessutom samma sak på olika tv-apparater (fasen vad gammaldags ”apparater” men vad skriver man ”TV:s”?! Aja, skit i det.) i olika boenden jag haft.

Här hemma har i alla fall inget hänt med tv:n mer än att den är allmänt knäpp, men det beror på vår digital-tv som antingen är sjukt störande eller så har Simon felkopplat någonstans… He he.

Det jag ville komma till idag är i alla fall att:

När jag sover ensam hemma, alltså utan Simon, så somnar jag alltid in till en riktig ”feel-good film” på datorn. Den går sedan om och om och om och om igen tills klockan börjar bli runt fem. Då brukar jag känna ”yes jag klarade natten utan spöken, mördare och inbrottstjuvar”. Igår fick jag lite lätt panik när jag satt i Sällskapsresan för DVD-funktionen strulade lite. Men tillslut så. Simon sov alltså inte hemma i natt utan var ute på jobb.

Efter ett slag sov jag i alla fall och barnen likaså.

M e n klockan 00:20 vaknar jag av att Splif ylar (inte gnyr lite utan verkligen ylar) från hallen där han har sin sovplats. Eftersom jag vaknade av det kan jag inte direkt avgöra på vilket sätt han ylade. Men jag springer lätt skärrad ut till honom i hallen och där han sitter klarvaken och ser allmänt rädd ut. Jag säger åt honom att lägga sig igen och försöker låta cool på rösten. Han lägger sig.

När jag sedan passerar Alsiras rum på vägen till mitt sovrum ser jag att hennes dörr är betydligt mer öppen än hur jag lämnade den. Jag vet att jag kollade hur mycket jag lämnade den öppen innan jag la mig. Vill nämligen inte den ska vara särskilt mycket öppen eftersom Silas kan låta en del om nätterna och med andra ord väcka henne. Det är inte kul när de båda är vakna mitt i natten. Speciellt inte samtidigt.
Därav visste jag att jag inte lämnat den så öppen.

Men jag intalade mig att den kan ha blåst upp (dock stänger jag alla fönster när jag sover ensam så det verkar orimligt…) eller att Splif varit där och nosat upp den… Och visst, det kan ju faktiskt vara så. Eller att den bara av sig själv öppnats… typ.

Däremot det som gjorde att jag fick hjärtat i halsgropen var att när jag kommer tillbaka in i rummet så går parallellt med Sällskapsresans ”startjingel” även en ABBA-låt på Spotify (kan tillägga att jag aldrig, och då menar jag aldrig har det programmet öppet (om det inte är fest eller liknande och då skulle jag absolut inte ha lyssnat på ABBA!), jag är en P3-tjej om jag nu lyssnar på något över huvudtaget.

Försökte memorera vilken låt men ville inte lyssna för mycket för var sjukt rädd att den typ handlade om en tjej som sov ensam och var hemsökt eller nåt…

Stängde fort som satan ner Spotify och försökte att tänka att program som Spotify nog ofta bara öppnar sig sådär, väljer en låt och kör loss liksom. Tryckte på play på Sällskapsresan igen och gjorde mitt bästa för att bara fokusera på den. Inte helt lätt men som i ett under somnade jag om. Kanske flygterapin jag har att tacka för att jag blivit bättre på att styra mina tankar?