05:00, ganska på pricken faktiskt, kom jag och ungarna iväg. Resan gick utmärkt i 1.5 halv timme. Silas sov och Alsira var vaken men nöjd i baksätet med vällingflaska.
Men plötsligt från ingenstans jör jag hur Alsira börjar kräkas, och det rejält. Lätt panik när hon fortsätter och samtidigt börjar gråta. Som tur var så var jag typ den enda bilen på motorvägen så det var inga problem att stanna. Och tur det för vad jag hade inför mig var en totalt nedkräkt dotter, bil och snuttefilt… Wow, inte vad jag räknat med.
Men efter ombyte, sanering av dotter och SAAB mitt på E4:an var vi åter på rull. Tänkte ett tag om jag skulle vända, men valde att fortsätta. Nämligen övertygad om att Alsira satt fingrarna i halsen och själv framkallat spyan. Det är lite av hennes nya hobby nämligen – framkalla kväljning och skrämma livet ur sina stackars föräldrar som tror hon satt i halsen.
5 minuter senare sov skruttan och 2.5 timma senare var vi på parkeringen hemma hos mormor och morfar. Nu har vi ätit en rejäl frukost och busat med såpbubblor. Vad som händer härnäst får vi se.
Men nu, framme nöjd & glad!
ulricastrand.com 