Åh herre min skapare vilket liv det blev på lilla dottern när hon inte fick gå med bara strumporna och samtidigt äta jorden i trädgårdslandet. Så med Silas i BabyBjörnen fick jag ta en vansinnig, snorig och mycket jordig liten unge under armen, ge upp och tillslut gå in.
Puh, fy farao, blev helt genomsvett! Men nu efter rengöring under protest och avklädning är läget något mer lågmält efter lite äppeljuice och egen(skrik)tid i hallen ett tag. Faktiskt helt galet vilken vilja de där små människorna har. Jag får inte hjälpa henne med någonting nu verkligen, inte hjälpa henne upp när hon ramlat, inte trösta henne när hon slagit sig, knappt jag får hjälpa henne med blöjbyte!
Fröken Envis är bara förnamnet. Tror hon brås rejält på min kära syster – också vattuman – alias ”envisaste ungen på jorden”. Tur Silas blev fisk som sin mor. Lite mer lätthanterliga har jag hört…
Lugnet före stormen
Blek mor med sovande Silas i famn
(han är där, han syns bara inte)
ulricastrand.com 